BOTTNA I NÅDEN

Nättraby

Höstens första fuktdimmor låg morgontrötta över nejden.
Det var gott om syre i luften och jag ville inte gå in.
Solen stod ännu lågt och smekte den nylagda muren. Vilka former! Vilken skönhet!

Vi var samlade i Nättraby till konvent med Biskop Antje från Lund.

Jag vill dela några ord från den framtidsvision som nu sakta växer fram. Tankar och ord har bearbetats och jag känner glädje över det vi fick höra.
Smaka på orden. Det är djupt innehållsrika, dessutom sköna. Jag citerar:

BOTTNA I NÅDEN, SKAPA I VÄRLDEN

Vi lever av det vi får, mer än av det vi gör. Det är nåd.

Att bottna är att mitt bland vågorna känna fast grund under fötterna.

Som skapade medskapare bär vi ansvar för Guds älskade värld.

Biskops-lila

Biskopen fortsätter med tre meningar som tar sats i treenigheten.
Först Anden ("jag tror det är bättre att starta där än i Skapelsen, man fastnar lätt i teorier"):

Kyrkan ska:
- Inspirera lärande och samlas kring hoppet.

"Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak."
1 Petr 3:15-16

Jag rannsakar mitt eget sinne... Pedagogen i mig är alltid redo.
Men jag minns mitt första misslyckade försök att vittna för en kompis. Jag skulle leta upp ett bibelord för att styrka min argumentation, men hittade det inte.
- Det verkar vara en ynklig tro och Gud du har som inte hjälper dig...

Helt förkrossad försökte jag ändå säga:
- Men Gud betyder mycket för mig.

Ödmjuk och respektfull, är jag det?
Man vet ju hur man känner sig inuti, men det är sällan det som syns utanpå. Andra beskriver en ibland helt tvärtemot det man själv upplever.

Jag försöker... men misslyckas säkert här också. Vill hitta balans mellan fasthet, tydlighet och ödmjukhet och respektfullhet.
Den ständiga övningen.

Vilken stenmur! Ett församlingsbygge..

Nästa mening:
- ... med dopet som grund...

"Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med Jesus Kristus, för att vi ska leva ett nytt liv, såsom Kristus uppväcktes från de döda".
Rom 6:4

Biskop Antje skriver:
"I dopet ges oss allt gratis, av nåd. Därför är vi generösa med tillgången till dopet".

Det är lätt att vi tänker att dopet bara är för barn.
Men dopet är ingen "barnslig sak". Det är något allt fler vuxna söker sin identitet i och vill försöka förstå.

Vad Gud har gjort för oss.
Befriat oss från "dödssyndernas band" och ställt oss på stadig grund.
Tack!

Stå stadigt.

Åter till biskopens framtidsvision:
Såsom in- och utandningen upprätthåller livet i kroppen, bärs livet i dopet av "samling" och "sändning".

Antje jämför gärna med företagskulturen och hittar intressanta mönster för egen förståelse av vår kyrkliga kultur.
Men församlingen är inte en "kund" och vi säljer inte en "religiös produkt"!
Vi samlar och sänder... Det är något annat!

Hennes tredje mening är:
... för att möta livets och världens utmaningar.

... "gör något nytt, något brinnande av oss, led oss att bygga en värld av rättfärdighet, handling och bön må bli ett".
Sv ps 292:4

Med poetiskt sköna ord skriver biskopen:
- Den djupa dubbelhet som sitter i märgen på allt mänskligt, ger oss erfarenheter av besvikelse, misslyckanden och ondska.
Som kristna tror vi att den kosmiska passionshistorien genomkorsas och genomlyses av en ännu lidelsefullare passion: Guds kärlek till världen.

Genomlyst

Dagens svar kommer att prövas av morgondagens frågor.
Därför behöver vi en radikal och djupgående öppenhet.
Det är ett av många sätt att vara kyrka, i kritisk solidaritet med vårt samhälle.

Jag är stolt över vår biskop! Hon är trovärdig och en god förebild.
Detta vill jag vara, "kritiskt solidarisk".

Och mitt i allt detta intellektuella, behålla barnatron.
I Jesu namn, amen.

Helene Sturefelt
komminister i Karlskrona stadsförsamling