Stortorget i Karlskrona.
Ute på torget var kroglivet i full gång.
Vi samlades i koret och bad för Påsknattens gudstjänst, med vuxendop och dop-bekräftelse.
- Herre, vi välkomnar Dig... och öppnar oss ödmjukt inför Din närvaro...
Katekumenerna provade vita dräkter i sakristian och vår dopkandidat kom ut, vitklädd och fin, med svart polo under. Korset blänkte runt hans hals.
Hela församlingen, ett 50-tal personer, tågade med ut på torget kl 23.30 sjungades "Härlig är jorden". Processionen leddes av kors- och ljusbärare. När vi rundade Fredrikskyrkan gjorde många pub-besökare stora ögon... Vad i all sin dar... ?!
Vilket vittnesbörd detta är! En sjungade skara i natten manifesterade sin tro, ja det blev en stilla evangelisation med hopp om att nå in i något längtande hjärta...
Härlig är jorden...
- Gud är en av oss vid detta bord. Sv Ps 396.
Det stora Kristusljuset tändes. Det är så fantastiskt roligt att få ropa ut, tillsammans med församlingen:
- Kristus är uppstånden!
- Ja, han är sannerligen uppstånden!
Och vi ropar mot alla väderstreck, såsom Strindberg också beskrev korset; "... korset visar uppåt, nedåt, inåt, de fyra väderstrecken, en fullkomning av kompassen..."
Det var trångt i koret när vi alla samlades där runt dopfunten. Romarbrevets tuffa text i kapitel 6 lästes.
Jag vill höra dessa kärva ord, utan fjäsk eller sentimentaliet:
- Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med Honom, för att också vi skall leva i ett nytt liv, såsom Kristus uppv äcktes från de döda, genom Faderns härlighet.
Med tacksamhet tänker jag på mitt eget dop - endast sju veckor gammal döpt i Kvidinge kyrka - att jag från början fått leva i Kristus, som ett Guds barn, alltid trygg i tron.
Nu kom ett av årets bästa ögonblick då dopvattnet åter hälldes upp i dopfunten...
- Här en källa rinner, säll den henne finner...
Och tänk att få veta att man tillhör en flock, en familj, som är världsvid!
Gud skapar av vatten och Ande ett enda folk!
Nu fick vi alla vara med och rannsaka våra sinnen, ärligt inför Gud:
- Gud, Du ensam vet hur ofta jag har försummat att leva i mitt dop. Förlåt mig för Jesu Kristi skull vad jag inte har klarat av...
Liten dopgrav.
- Jag bekänner inför Dig, helige Gud, att jag ofta och många sätt, har syndat med tankar, ord och gärningar. Förlåt mig för Jesu Kristi skull vad jag har brutit...
Det var mycket tyst i kyrkan... en förtätad tystnad, fylld av nerv och närvaro.
Om man hade kunnat läsa tankar... Kristusljusets låga fladdrade när alla synder sögs ut längs med golvet och lämnade var och en, som bett om det...
- TILL DIG SOM BER OM DINA SYNDERS FÖRLÅTELSE, SÄGER JAG - PÅ HERREN JESU KRISTI UPPDRAG - DINA SYNDER ÄR DIG FÖRLÅTNA, I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN!
Nej, prästen förlåter inte. Nej, prästen är ingen mellanhand.
Men prästen ger ord åt Guds röst genom att uttala dessa ord, till tröst och befrielse!
- Fader, förlåt dem...
- Vi tror...
Inte jag. Utan vi. Guds familj bär varandra. Vi bär varandra även när tron vacklar, när vi inte begriper, när vi inte orkar...
Vi döps bara en gång i livet. Men vi får bekräfta och konfirmera vår tro varenda dag!
En av våra katekumener trädde fram och berättade varför hon ville förnya sitt dop:
- För att verkligen veta att synderna är förlåtna...
Och så kommer den fråga som jag som kristen är så glad att få svara på, vid varje påsknatt:
- Vill ni, som är döpta, stå fasta i denna tro?
- JA!
Det som en gång skedde i dopet, förnyas nu, och görs åter levande.
Vårt JA letade sig upp mot det höga kyrktaket och lade sig där, i fönsternischen, och badade i fullmånens ljus...
JA! Där ligger de... våra ja:n.
Som för vår dopkandidat... Från okunskap och förakt har Helig Ande kallat honom till att växa in mot tron, bit för bit... i personlig dop-bibelundervisning, tills det stod helt klart att:
- Matz, du är ju kristen!
Det var fantastiskt att höra honom ge sitt vittnesbörd att nu äntligen få lämna det gamla livet bakom sig.
Och för att markera det, gjorde vi som man gjorde förr när hedningar döptes: han fick ett "kristet namn"...
Så gör man även när man går i kloster. Då får man sitt nya "klosternamn" av abedissan.
Är man döpt som barn, är ju namnet redan nämnt, tillsammans med Guds namn... och därmed välsignat.
Det är svårt att återge det som sedan hände... vattnet som rann över hans huvud, vattnet som plaskade på kyrkgolvet, vattnet som rann ned längs ärmarna på min prästskjorta, vattnet som renade från syndens makt...
- - -
Vilken glädje! Stor, stilla, stark glädje från himmelen rakt ned till oss alla, Matz först...
Många trängdes runtomkring för att lägga händerna på honom och bedja om Helig Ande:
- Livets Gud, uppfyll nu Matz med din Helige Ande och hjälp honom att leva i dopet, varje dag.
- Tack Jesus...
- Hjälp oss ta emot honom i vår församling...
- Var dig själv...
Tiden stannande.
Vem satte igång den igen? I evigheten vill jag vara.
Evigheten landar.
- I Jesu Kristi namn, du är ren!
I MIN GUD HAR JAG FUNNIT STYRKA!
- Ni har nu tagit emot dopets korstecken som en påminnelse om Gud, som kallat er till gemenskap med Jesus Kristus.
Må Gud, som föder er på nytt genom vatten och helig Ande, styrka er och bevara er i Jesu namn!
Påsknattens gudstjänst avslutades med att fira Herrens måltid. Nattvarden är det sakrament vi dagligen lever av, medan dopet är en engångshandling, tänkt att tyda livet.
Hur då?
Från död till liv. Precis som från vinter till vår. Gud har lagt uppståndelsens hemlighet i alla våra rabatter och i bokskogens blommande vitsippsbackar!
Uppståndelsens tecken.
- Är Jesus uppstången?
- Ja, han är uppe på stången, det där korset du vet.
Nej, kära vänner, Jesus är uppstånden, synnerligen upp-stånden!
De allra gladaste påskhälsningar: Stå på er!
Helene Sturefelt, som vill Stå Upp för den kristna tron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar