MARIAS LÅNGFREDAG

Ljuset stängs ute.

Solgatan har övergått till Golgata...
Det är inte passande med solsken på en långfredag, tycker jag. Äntligen har molnen tornat upp sig och regnet faller nu över Blekinge.

Det har inte hänt på över 25 år att jag missat kyrkan denna dag.
Men krafterna räcker inte, tacksamt har jag lyssnat till radiogudstjänsten istället.
Som kvinnlig präst (vad annars?!), mor, maka och mormor tänker jag nu ge mina tankar kring Moder Marias långfredag.

Fotona som kommer, är från Turkiet - i Paulus fotspår - med vibrationer från Nya Testamentets första tid.
Lukas berättar:

EN STOR FOLKMASSA FÖLJDE MED OCH KVINNOR SOM SÖRJDE OCH KLAGADE ÖVER HONOM.
JESUS VÄNDE SIG OM OCH SADE TILL DEM:
- JERUSALEMS DÖTTRAR, GRÅT INTE ÖVER MIG. GRÅT ÖVER ER SJÄLVA OCH ERA BARN. DET KOMMER EN TID DÅ MAN SKALL SÄGA: SALIGA DE OFRUKTSAMMA...

Det finns inget som är så plågsamt att som mamma se sina barn lida...
Den kärlekssmärtan kan få en att önska just det som Jesus säger: saliga de ofruktsamma...
Mobba inte mitt barn!
Eller sjukdom som plågar - låt mig ta ditt elände istället!

Hur orkar Jesus tänka på oss kvinnor i en sådan stund?! Svårt  plågad och pryglad vandrar han korsets väg, och tröstar oss alla...

På Torbales sluttningar.

Jag har Psaltaren framför mig och läser nu:

JAG VÄNTADE PÅ MEDLIDANDE, MEN DÄR VAR INGET, OCH PÅ TRÖSTARE, MEN FANN INGEN...
Psalt 69:21

Denna ständiga längtan efter en Moder, som Tröstar, som ger Stöd.
Så tar Jesus på sig modersrollen, blodig och sårad, och tröstar alla mödrar och alla som inte är mödrar...
Gud, vilken kärlek!!

Han, som inte heller fött barn eller levt i äktenskapet, tar modersrollen på sig...!
Gud är sannerligen stor.

Och när spikarna drivs in i hans händer och fötter, då dör jag nästan... Jag klarar det inte, Maria klarar det inte heller... Och Jesus ropar, nej han skriker:
- Min Gud, min Gud, varför har DU övergivit mig?

Och Gud måste överge honom för att han skall kunna dö och vara närvarande i helvetet...
Gud måste släppa taget om sig själv... och överge sig själv...
.. för att solidarisera sig med alla oss människor som vet vad övergivenhet är - ända sedan den dagen vi lämnade moderlivet...

Födslosmärtan som gav liv.

Det är samma sak nu, fast tvärtom. Dödssmärtan som ger liv. - - -

Mariakyrkan i Efesos.

Johannes skriver, som ur sin egen dagbok:

NÄR JESUS SÅG SIN MOR OCH BREVID HENNE DEN LÄRJUNGE SOM HAN ÄLSKADE, SADE HAN TILL HENNE:
- KVINNA, DÄR ÄR DIN SON.
SEDAN SADE HAN TILL LÄRJUNGEN:
- DÄR ÄR DIN MOR.
FRÅN DEN STUNDEN HADE HON SITT HEM HOS LÄRJUNGEN.
Joh kap 19

Ja, Jesus var övergiven av Gud. Men inte av sin mor!!

Mariastatyn. Hon överger inte.

Turistbussen tog oss upp på ett högt berg i Efesos. En katolsk kvinna fick en uppenbarelse att det var här Maria bodde...

Det var oerhört märkligt - och mäktigt - att få gå in i detta pyttelilla hus, falla på knä framför en Maria-bild, med vakter som föste ut en efter 2 minuters bön...

Helene vid Marias hus.

Oavsett om det verkligen var här som Johannes bodde med Maria, så blir historien så levande.

Både katoliker och muslimer besökte platsen... inte så ofta vi evangelikala, eftersom Luther noga påpekade att inget fick skymma Kristus... ingen tillbedjan av platser eller andra människor...

Men Maria skymmer inte Kristus. Hon visar på Honom, hela tiden.
Det är våra traditioner som skymmer...

Maria i Koranen.

Så vill jag avsluta min långfredag med att läsa profetboken Jesaja i ljuset av den uppståndelse som kommer på Påskdagen. Ord av frid över Jerusalem och hennes döttrar:

TY SÅ SÄGER HERREN:
- SE, JAG VILL LÅTA FRID KOMMA ÖVER HENNE.. SOM EN ÖVERSVÄMMANDE FLOD, OCH NI SKALL FÅ DIA, NI SKALL BLI BURNA PÅ ARMEN, OCH NI SKALL FÅ SITTA I KNÄT OCH BLI SMEKTA.

SOM EN MODER TRÖSTAR SIN SON, SÅ SKALL JAG TRÖSTA ER, JA, I  JERUSALEM SKALL NI FÅ TRÖST.
Jesaja 66:12-13

"O, huvud blodigt, sårat, av hån och smälek höljt.
O huvud som skall siras med ärans krans en dag, men nu med törne viras, Dig ödmjukt hälsar jag."
Psalm 144.

Genomborrat.

Långfredagshälsningar från
Marie Helene Sturefelt