VÄGEN TILL LIVET

Kastanjens väg till livet.

I min egen lilla hemmakyrka har jag lyssnat till radiogudstjänsten och läst Bibeltexterna kring denna söndag - Vägen till livet - fjärde söndagen i Påsktiden.

Vägen till Livet för mig går via sängen och 10-12 timmars sömn. Vidare genom tre enkla måltider under dagen, en kram eller två, tre... och vila. Lite trädgårdsarbete med ogräs och torra rosengrenar.

Det svåra är att acceptera att Vägen till livet också går genom öknen, där allt är förtorkat och ingenting vill fungera...
Vår tid, som kräver så mycket effektivitet av oss, driver in oss i ett tänkande som är destruktivt - och verklighetsfrämmande. Var får svagheten plats? Tröttheten? Vilsenheten?

Träda. Mark-vila.

När Jesus förklarade för lärjungarna att han skulle vara borta från dem ett tag, fattade de ingenting.
De ville vara kvar i sin framgångs-saga och tittade dumt på varann, men Jesus sa:

- Ni undrar varför jag sa "en kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen"? Sannerligen, jag säger er, ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig.
Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje.
Johannes kap 16.

Vi som har "facit" vet att dessa tidsperioder handlar om:
- Långfredag till Påskdag,
- Kristi Himmelsfärd till Återkomsten, som vi ännu inte sett.

Hela tiden uppmanas vi att tro på det vi ännu inte ser...
Världen kommer att skratta åt er... och hata er! Men sorgen kommer att vändas i gläjde, säger Jesus.
Jag tror honom - både i det stora världsdramat, och mitt eget lilla ynkliga utmattningstillstånd.

"Den blida vår är inne, nytt liv får varje knopp"

Sv Ps 197.

Det kommer en vår även till de vintervilande grenarna - frågan är bara hur man skall stå ut medan man väntar?
Mediciner som dämpar? Alkohol, droger? Flykt?
Nej, jag finner inga förebilder någonstans i vår tid att med vidöppna ögon genomlida det svåra...
Bara hos Jesus.

Att andas tungt genom dagens timmar, nattens timmar... Vänta och hoppas, hoppas och vänta...
Från långfredag till påskdagsmorgon.

Vägen till livet går genom den ineffektiva torrtiden tills saven sakta stiger igen, och livet återvänder.

Det är fantastiskt att Jesus tar en gravid kvinna som exempel:

- När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor, i glädjen över att en människa har fötts till världen.
Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.
Joh 16:21

Livsglädje!

Nåväl, mitt perspektiv är trots allt ett välmående i-landsproblem.

När Jesus lämnade sina lärjungar växte de. Hans ord växte i dem och blev allvar. De mognade, fick ta mer ansvar.
När en präst i församlingen försvinner ett tag blir det förhoppningsvis så också, att andra får mer plats och kan växa...

Jag övar mig i Paulus ord, allt medan jag plockar ros-taggar ur fingrarna:

- Jag ger inte upp. Även om min yttre människa bryts ned, förnyas min inre människa, dag för dag.
Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga.
2 Kor 4:16

Fotona är tagna i Hjärnarp här om dagen, då man nästan kunde se hur kastanjens blad öppnade sig!
Den bästa bilden är den där man liksom kan se ett ansikte - är det inte Fader Vår så säg? Som vill hälsa sköna Maj välkommen?! Ha!

Fader Vår vinkar bort Farbror Frost!

"Hur livligt solen strålar, hur majestätiskt mild!
För dödliga hon målar odödlighetens bild."

På vandring genom väglöst land, i Guds hand,
- Helene Sturefelt, kastanjefotograf.