BARNDOP I BIBELN

Reningsverket - en dop/sop-station.

Ordet träffade dem i hjärtat och de frågade:

- Bröder, vad skall vi göra?
- Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, svarade Petrus, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn, och för alla dem långt borta, som Herren vår Gud vill kalla.
Apostlagärningarna kap 2:37.

Vårregnet har fallit över Blekinge och jag sitter med min Bibel uppslagen. Igår hade vi bibelstudium kring dopets betydelse och jag vill dela några tankar, allt medan tussilagona vid strandkanten reser sig mot solen igen.

Längtan till havet. Till dopet.

Barnens plats i dopet är självklar för mig.

Det gamla förbundet är en förebild för det nya. Att föräldrarna skulle handla å barnens vägnar är uttryckligen påbjudet i det gamla förbundet, de skulle föra dem in i förbundets gemenskap:
- När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog Josef och Maria Jesusbarnet till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren.
Lukas 2:22 berättar om omskärelsen av "alla gossebarn åtta dagar gamla".

Som en följd av detta skulle förbundets alla stadgar och bud inpräntas i barnen. Läs mer i 5 Mosebok kap 6 vers 7.

I vår tid, så hårt präglad av individualism, kan det vara svårt att förstå denna djupa familjesolidaritet där enheten inom familjen är mycket viktig.

Många gånger hör jag föräldrar säga om sina barn och ungdomar vad gäller dop och konfirmation:
- De får själva välja...
Och jag ser oron i ungdomarnas ögon, med tankar som säger.
- Hur sjutton ska jag veta om jag vill det?? Jag "nyter inte" (= vågar inte, på blekingska), det är pinsamt.
Kunde ni inte döpt mig när jag var liten så jag slapp det här?!

Jo, så kan det faktiskt låta.
Men det gäller ju att dopet och tron får höra ihop.

Jag klarar inte det här! Paddling i stan.

Petrus lyfter fram att förbundslöftet även gäller barnen.

Urförsamlingen såg det som självklart att barnen var med i det nya förbundet. Paulus förklarar att "omskärelsen" handlar om dopet för oss:
- I Kristus har ni blivit omskurna - inte som av människor gör det - utan genom att bli av med den syndiga kroppens begär när ni begravdes med honom i dopet. I dopet har ni också uppstått med honom...
Läs mer i Kolosserbrevet 2:11.

Därför praktiserades "husdop" av alla i familjen som bodde i huset, både i Israel och på missionsfälten.

Vad då "husdop"?
På flera ställen i Apostlagärningarna berättas vad som händer när en familjefar bestämmer sig för att bli kristen. Då låter han döpa sig, med hela sin familj, med hela sitt husfolk. Individens plats var i kollektivet.

Jo, tillsammans gick det!

Exempel på "Hus-dop":

1) Apg 16:15 - Här är det en kvinna, Lydia, som är husets herre: "Hon och alla i hennes hus blev döpta."

2) Apg  16:33 - Fångvaktaren hörde Paulus och Silas sjunga lovsånger, trots att de satt fängslade. Plötsligt lossade bojorna och dörren öppnades. Fångvaktaren blev livsrädd och drog sitt svärd, men Paulus sa.
- Gör dig inget illa, vi är kvar allihop.
Denna situation gör att fångvaktaren lämnar sin hednatro för att gå över till Guds kärlek.

- Vad skall jag göra för att räddas?
- Tro på Herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj.
De förkunnade Ordet om Herren för honom och alla i hans hus.
Sedan döptes han själv, med hela sin familj.

Kära läsare, du som tvivlar på barndopet, ingenstans står det i Nya Testamentet att man skulle undantaga barnen från undervisning och dop!

Att barnen är döpta förutsätts också i hustavlorna, där de är en självklar del i den kristna familjen. Och man kan inte ha del i Kristi försoning om man inte är döpt...
Läs mer i Kolosserbrevet Kap 3:20.

Hm, en självkritisk reflexion:
- vi har en märklig variant i Svenska kyrkan; att man kan vara medlem i kyrkan, utan att vara döpt, i väntan på dop...
Men varför vara medlem i Kyrkan om man inte vill tillhöra Kristus? Förvirring... eller är det en mognadsfråga?

Bibelns Kolosse, i dagens Turkiet.

Här skrev Paulus om Kristus.

Orkar du med lite kyrkohistoria?

Den för baptister så viktiga frågan om när barn är mogna för dop, berörs över huvud taget aldrig i kyrkans historia under de första århundradena, av det enkla skälet att det inte var aktuellt...
Det var barndopspraxis till troende föräldrar som var rådande i hela fornkyrkan.

Jag citerar ur Illustrerat Bibellexikon:

- Kyrkofadern Origenes vittnar om att kyrkan mottagit den traditionen från apostlarna, att barn skall döpas. Origenes var själv döpt som barn, omkring år 185 e Kr.
- Hippolytos kyrkoordning från år 220 e Kr visar att det reda nvid denna tid var sed att döpa barn, även de som inte kunde tala och svara på dopfrågan, vilket en ställföreträdare skulle göra istället.
- Polykarpus synes vara döpt som barn redan år 80 e Kr.
- Cyprianus avvisar synoden i Kartago där man föreslagit dröjsmål med dop till åttonde dagen, och anbefaller andra eller tredje dagen.

Men med Tertullianus tornade en kris upp sig...
Denne kyrkofader, ca 200 e Kr, ville skjuta upp barndopet eftersom han tänkte att man inte kunde få syndernas förlåtelse en gång till, om man syndade som döpt...

Tertullianus bröt med kyrkan och gick med i en sekt, de s k "Montanisterna". De gjorde en felaktig tolkning av Hebreérbrevet 10:26,  och menade att dopet skulle skjutas upp så nära döden som möjligt... för att man skulle "dö ren"...

Kära nån... och jag tänker att dopet gör mig inte perfekt, inte syndfri! Det står det inte!
Luther talar om en daglig omvändelse... att verkligen leva i syndernas förlåtelse.

Res dig! Daglig omvändelse...

Till sist (du kanske har gått ut och plockat en bukett vitsippor?):

Kritiken mot barndop växte fram i takt med att kyrkan förvärldsligades. Det förstår jag mycket väl.
Ytlighet, respektlöshet och att inte ta dopets sakrament på allvar ska kritisteras!
Denna första "barndops-kris" varade mellan år 330 och 365 e Kr.

Idag finns en slags "självsanering" i form av ett profant alternativ:
- Namngivningsceremoni. Eller inget alls.
Det är mycket bra.
Det betyder nämligen att när föräldrar ringer till pastorsexpeditionen och ber om dop för sitt barn, då har de tänkt över alternativen.

Som präster kan vi inte vägra dop. Vi kan undervisa, tala allvar och lyfta fram glädjen, men inte undanhålla någon som vill döpas att bli döpt.
Ibland är det faddern som verkligen är barnets ställföreträdare i tro. Så mycket gott en fadder kan göra i bön för sitt fadderbarn!

Led mig. Genom Dragsö sund.

Vi är helt överens om att Dopet och Tron hör ihop.
Men ibland kan den egna bekännelsen skymma Guds handlande... Det får inte bli fokus på:
- JAG bekänner....
Utan fokus ligger på att TA EMOT Kristus, som en gåva!

Och varför sa Jesus att vi måste bli som BARN för att komma in i Guds rike? Han sa inte att barnen måste bli som vuxna...
Jo, för att barnen kan just detta: ta emot, i tillit.

Amen. Vi fortsätter...

Helene Sturefelt, glad i mitt dop.
Präst och pytteliten bibelskolelärare...

På biblisk mark!

Helene med Kristus i Kolosse.