Låt mig va´.
Jag söker nollpunkten, men hittar den inte.
Tomheten... nej...
Det går inte att tömma ett huvud på tankar som om det vore en tekanna.
Men går det att bota "för mycket" med "för lite"? Blir det lagom då?
För nära. Håll avståndet, sa jag.
Den enda gången som ingenting fanns var när Gud skapade livet i universum, från noll till ett...
Det hebreiska ordet för just detta - "bará" - används bara i 1 Mosebok kap 1.
Det är bara Gud själv som kan gå från Ingenting till Någonting...
Som vanligt härmar vi efter, med nollor och ettor...
Och när Big Bang smällde var det fullt av energi som sedan slungades ut, och fortfarande rusar.
Alla naturvetare är upptagna med att söka de stora svaren hur livets energi organiseras.
Men ingen av dem vågar närma sig den Stora Frågan:
- Vad fanns före Big Bang? Var kom all denna energi i från?
Är det inte intellektuellt ohederligt att inte våga beröra detta Ingenting...?
Förr eller senare måste man beröra frågan om Gud... och Gud kan inte fångas i vetenskapliga termer.
Nej, Ingenting är ingenting för mig. Bara för Gud, som ur det exploderar sig åt oss.
Och är ändå hel och hållen.
Bättre. Lagom.
- Mamma var fanns jag innan jag föddes?
Hm... vad svarar man på det?
Svaret ska vara teologiskt hållbart samt på en treårings nivå...
- Innan du föddes, var du en tanke vid Guds hjärta.
- Jaha!
Det svaret bär mig än idag. Mina barn också, hoppas jag.
Himlen, en evig källa.
Evigt tacksam är jag varje dag när jag tänker på hur Herren lyfter in oss i sitt förbund, i Jesu namn.
Guds Ord är min mat, min glädje och inspiration.
Proften Mika skriver så starkt om hur Jesus Kristus skulle komma:
MEN DU BETLEHEM, SOM ÄR SÅ LITEN BLAND JUDA SLÄKTER, FRÅN DIG SKALL DET ÅT MIG KOMMA EN SOM SKALL HÄRSKA I ISRAEL.
HANS URSPRUNG ÄR FÖRE TIDEN, FRÅN EVIGHETENS DAGAR.
(Folkbibelns övers).
De Messiastroende judarna ser hur profetiorna i Gamla Testamentet har gått i uppfyllelse.
Människan har i alla tider upphöjt andra människor till gudar - som romarna gjorde, som man gjort i Japan och som man gör i Nord-Korea när diktatorers statyer avtäcks...
Men Gud själv gör tvärtom - blir människa... för att komma oss nära och rädda oss.
Från Ingenting? Ja, och ur syndens slaveri.
Även Jesus Kristus väntade där, hos Gud, tills tiden var inne. Jag citerar Kolosserbrevet 1:15:
HAN ÄR DEN OSYNLIGE GUDENS AVBILD, DEN FÖRSTFÖDDE I HELA SKAPELSEN, TY I HONOM SKAPADES ALLT...
Det är mäktigt ord som fyller hela mitt hjärta.
Och mitt hjärta är också fyllt av kärlek till Guds egendomsfolk, till judarna i Israel.
Det är ju inte politiskt korrekt att säga så... ska man visa intresse för Israel, då måste man vara pingstvän (förlåt!)...
Jag väljer att stå fri från samfunden och läser min Bibel och ikväll väntar Romarbrevet.
Hela kapitel 11 är en stor kärleksförklaring till Israel:
HAR DÅ GUD FÖRSKJUTIT SITT FOLK? VISST INTE!
Och så ger Paulus en enastående undervisning om Israel, där vi liksom är inympade grenar i det äkta trädet.
Men det tar vi en annan gång.
Dra åt skogen! Men ta med mig.
Ingenting... byter jag ut mot att vara stilla inför Herren.
Allt medan jag påtar i jorden och planterar nya kryddor från kolonilott nr 56 i Gullberna Park, tack!
VAR STILLA INFÖR HERREN OCH HOPPAS PÅ HONOM.
Psaltaren 37:7
Helene Sturefelt
- som nog är en tekanna ialla fall... Tomhet byts mot Guds Fullhet, ja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar