UTMATTAD

Nej, en dag räcker inte! Tusen år kanske?

Det har tagit fem veckor att varva ned... inte i form av semester utan sjukskrivning.
Jag är både arg och glad;
- arg över vad vårt stressade samhälle ställer till med...
- glad att det finns ett välfärdssystem som hjälper när strukturerna skadar oss,
- arg igen över att det inte finns bättre utrymme i kyrkan till reflexion och återhämtning.

Jag menar, det är inga lätta saker vi har att hantera emellanåt; begravningar, vigslar med en enorm anspänning vad gäller krav... i en ständig blandning med mission och inre arbete i organisationen.

Farligt överträda sin gräns.

Läser på yoghurtpaketet att innehållet är helt naturellt, utan förtjockningsmedel, surhetsreglerande medel eller stabiliseringsfaktorer - låter som om jag ska byta yoghurt, ty jag behöver nog alla de där hemska regulatorerna!

Utmattad...

Vet du hur det känns att tas av banan innan man kraschar in i väggen?
Jag skall beskriva det för dig:

- Det är som att du har ätit alldeles för mycket och vill kräkas - fast nu gäller det huvudet: det är överfullt och det går inte att trycka in mer, än mindre kräkas ord (jo, här!)...

- Hårddisken är överfull, minnet har ingen kapacitet längre... Delete!

- Utmattningen gör att man stänger av förmågan att ta in vad som händer, liksom en häst med skygglappar...

Tack och lov att jag nu får sitta på avbytarbänken en tag. Men...

Ladda mig - med tid.

Vi som brinner för det vi gör, hur ska det gå till, utan att man blir bränd, svedd, utbränd?
Jag är så oerhört glad för mitt arbete i kyrkan, men arbetsformerna måste vara annorlunda.

Var är bönen? Var är tydligheten? Hur mycket skuld hade jag själv? Plågsamma tankar.

Det året då jag arbetade i Vadstena är det bästa jag varit med om, på alla sätt.
Pilgrimscentrum ansvarar för bönelivet med mässa kl 8, Laudes kl 9 med bibelsamtal, middagsbön kl 12 och vesper kl 15 samt completorium kl 20.

Dit kunde man gå, vi som arbetade i Svenska kyrkan, när helst det passade under dagen. Bönen bar, hela tiden.
Jag drömmer om och ber för något liknande i vår stadsförsamling - och jag vet att det är många som längtar!

En kyrka skall vara en kyrka. Med en organisation som stödjer missionen.
Inte tvärtom, att personalen skall stödja organisationen.

Det ska lysa inifrån en kyrka. Inte utifrån med spotlights, som på ett dött museiföremål.
Jag vet att förändringen är på väg - och här sitter jag, och orkar ingenting, men vill allt!

Ilskan och tårarna kommer över mig. Jag har betalat ett högt pris för mitt engagemang... Medan andra som bär sig illa åt, blir utköpta för en halv miljon...!!

Livsfara. Vart tog livet vägen?

Kyrkan håller på att komma ifatt den utveckling som sprungit ifrån oss. Det handlar om tydligt ledarskap och hur man är chef.
Och inom Katolska kyrkan i Österrike är reformrörelsen på stark frammarsch, att se över prästämbetet och dess villkor i dagens samhälle.

Det kan bara bli bättre. Och jag tackar Gud för de kyrkoherdar som är goda ledare, med adekvat utbildning.

Framför mig ligger brev från försäkringskassan. Vilken kul lördagskväll...
- Fyll i här om du var arbetsför 75%, 50% eller - hjälp! Jag kan inte! Det går inte att läsa det här!

Utmattad.

Jag har papper på att jag inte kan läsa ny text... Kan jag skriva det under rubriken "övrigt"?

- Märkte du inte att du jobbade för mycket? frågade någon.
Vilken bra fråga. Och dum. Korkad.

Märker inte grodan, som ramlade i kastrullen, att vattnet blir varmare och varmare...? ...tills det kokar och - försent! Död.

Här går vi inte in. Matställe i Ängelholm.

Man kan hamna i situationer som det inte är så lätt att ta sig ur, allt medan temperaturen stiger och stiger, tills....
Säg inte "hjärn-släpp!" Det är nämligen precis så det känns.

Gips på själen?
Bandage om tankarna?
Det får duga med vandringsstav och ful mössa.

Orkar jag handla idag? Nä... Spela badminton? Lite, eller?... Läsa en bok? Nej!! Gå en runda i skogen då? Jo...
Fattar du hur ynklig man känner sig!

- Du ser ju riktigt pigg ut!
Tack. Då ska jag inte borsta håret imorgon, så kommer mitt inre bättre till sin rätt.
Var é den där yoghurten med stabiliseringsmedel? Jag måste ha en klunk - nu!

Snygg i håret.

Altardekoration Tåstarps kyrka.

Jag övar mig i hoppet och sjunger till aftonbönen psalm 758:

HERRE TILL DIG FÅR JAG KOMMA, KOMMA PRECIS SOM JAG ÄR,
INFÖR DIG KAN JAG INGENTING DÖLJA,
DU VET VARJE TANKE JAG BÄR.
MEN TROTS ATT DU SER ALL MIN SVAGHET OCH VET
ATT JAG ÄR ETT AV DINA MINSTA BARN,
FÅR JAG KOMMA ÄNDÅ OCH JAG VET DET ÄR SÅ
UNDER ALLT ÄR JAG ÄLSKAD AV DIG.

Det märkliga är att jag känner att jag är buren av andras förböner...
Det håller ihop mig, fast jag själv fruktar för förståndet ibland när jag inte kan göra det jag vill...
Tiden är min bästa vän.

För Gud är tusen år såsom en dag och en dag såsom tusen år.
Ungefär så ja. Vi ses om tusen år.

Hälsningar, för säkerhets skull.
Helene Sturefelt

Väntan.