JESUS ÄR INTE STÅLMANNEN

Annandag Påsk i Torhamn.

- Det rasslar och knakar, prasslar och brakar... jag är rädd.
Kyrkan i Torhamn var fullsatt denna Annadag Påsk. Kyrkoherde Patrik Magnusson predikade över Benknotornas dal.

- Kan dessa ben få liv igen?
- Det vet bara Du!

Vår hjälte flög över de förtorkade skeletten, det var en stupad armé.
Men plötsligt stupar vår hjälte och dör! Nej - - -
Och ni förstår nog vem jag talar om...

- Stålmannen!
Biofilmen var slut och The End visades. En död hjälte. Det enda som var kvar, var de prasslande godispåsarna och det rasslade av popcorn under skorna...

Min man smygfotograferade...

Filadelfia-farbröderna fattade ingenting. Pingst-tanterna undrade vad kyrkoherden höll för ett predikotal egentligen... Den ekumeniska gudstjänsten i Torhamn var vilsen.
Eller?
Men barnen stannade upp ett ögonblick från sitt spring i kyrkgången, de fattade!

Nej, det handlade inte alls om Stålmannen!
Det handlade om den profetia som Hesekiel fick föra fram, GT-texten som lästes i alla kyrkor idag.
Det fantastiska kapitel 37:

Herren sade:
- Profetera och säg till dessa ben: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande. Då skall ni inse att jag är Herren.

Glad att slippa se det som finns under...

För mig är detta så självklart.
Jag tror på en Gud som skapat universum. Jag lever i gemenskap med Gud Fader allsmäktig, han är min vän den bäste!
Gud är gränslös, Gud är liv.

Om Gud inte hade kunnat uppväcka dessa benknotor, då hade det inte varit Gud... då hade det varit - kanske just Stålmannen... som har sina absoluta begränsningar: Död = the End.

En definition på Gud är att livet finns även i döden. Annars pratar vi om något annat. Därför är uppståndelsen så självklar för mig. 

Gunnar Torhamns altartavla:

Kristus visar sig för, ja, vem då?

Jag minns ett begravingssamtal:
- Det är ju lättare för Gud att uppväcka de döda om man inte är kremerad... och ligger hel i kistan... jag menar, det är ju svårare om man är i pulverform, liksom...
Förtvivlan och skratt bubblade omvartannat.

Detta är en av anledningarna till varför så många kristna, i sekler bakåt i tiden, alltid har velat visa kroppen respekt i döden, och inte förstöra den... i väntan på uppståndelsen...
Den åsikten delar jag, för min egen del.

Men nya begravningsseder letar sig in. Den "hedniska kremations-seden" kan många gånger visa sig vara mer praktisk. Går man emot Gud då?
Hm... det kan vi fundera vidare på.

Men en sak är säker - för Gud är inget omöjligt!!

Gospelkören Korsdraget - och det var det!

Tillbaka till Annandagens påskfirande i Torhamns kyrka.

Gospelkören Korsdraget sjöng med trosvissa stämmor. Härligt.
Men jag ogillar detta att vi ska "titta på" när andra lovsjunger Herren - gospel är till för alla, alla ska vara med - och vi skall inte applådera körens "prestation"!

Kyrkoherden avslutade sin predikan:

- Stålmannen uppstår inte från de döda. Han är en hjälte, påhittad av science fiction-författare. Men Jesus är beskriven av enkla människor som har mött honom, och sett honom, både levande, död - och uppstånden. Så är det än idag.
Och med mjuk stämma började han spontant att sjunga, och hela församlingen med honom:

Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord.
Sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord.

O vilket under av kärlek, det var för mig som han dog.
Det var för mig som han uppstod, Herre min Gud, det är nog!
Sv Ps 46.

JKS - Jämjö Kristna Samarbetskommitté.

Stålmannen är inte Jesus - han kan inte uppväcka, eller uppväckas, från de döda.
Jesus är inte Stålmannen - inte en död hjälte i en serietidning.

- Det rasslar och knakar, prasslar och brakar - men nu är jag inte rädd längre. Det är ingen film, det är på riktigt. Och det kommer inget The End, utan istället hör jag Jesus säga: Jag är med er alla dagar, intill tidens slut.
Amen.

Tacksam påskfirare, Helene Sturefelt
- som ber för de människor som dör i konflikten i Syrien, de som flyr över till Turkiet...