SKATTEN I LERKÄRLET

Redskap.

Vem är det bästa redskapet för Gud?
Alla ni som är fullkomliga?
Eller du som känner dig både sprucken och trasig?

Vår EFS-pastor Glenn ställde kluriga frågor.

Den barnsliga mallstroppen i mig tänkte:
- Den duktiga och perfekta måste ju vara bäst förstås!

Glenn tog fram en kruka och ställde på altaret.
En sån ful kruka...
Den hade ramlat i golvet och var ihoplimmad, slarvigt och med bitar som fattades.

Ful.

- Vem är det bästa redskapet i Guds hand?

Jag tänkte på alla de motgångar och diken jag hamnat i, alla mörkerkörningar och prövningar, förväntningar som inte uppfyllts och hopp som grusats...
Mina egna sprickor kom i fatt mig och jag blinkade bort en torr tår.

Han tände ett värmeljus och ställde det i krukan.
Vad hände nu?

Sprickorna är Guds möjlighet.

- Du som är fullkomlig har inga sprickor som kan släppa igenom ljuset...

Det var alldeles tyst där vi satt.
Tankar och känslor gick på högvarv.

- Det är genom de största sprickorna som Gud lyser mest...

"DEN GUD, SOM SA:
LJUS SKALL LYSA UR MÖRKRET,
HAN HAR LYST UPP MITT HJÄRTA,
FÖR ATT KUNSKAPEN OM GUDS HÄRLIGHET - SOM STRÅLAR FRÅN KRISTI ANSIKTE - SKALL SPRIDA SITT LJUS.

MEN DENNA SKATT HAR JAG I LERKÄRL,
FÖR ATT DEN VÄLDIGA KRAFTEN SKALL VARA GUDS,
OCH INTE KOMMA IFRÅN MIG."
2 Korinterbrevet kap 4:6-7.

Jesus i mig.

Det lilla värmeljuset flämtade i den trasiga krukan och vi såg alla en bild av oss själva.
Mänskligheten åskådliggjord.
Gudomlighetens närvaro tydlig.

Att vara kristen är att erkänna:
- Jag är en kruka!
Men stanna för all del inte vid det! Då blir du raskt okristen igen.
Poängen är ju att Gud placerar sitt ljus i ditt trasiga liv.

För Jesus Kristus är hela du fullt duglig, fullt användbar - eftersom det inte kommer an på dig och dina prestationer utan just på - Gud.

Jag lutar mig tillbaka, med hela min tyngd på stolen, och drar ett befriat andetag, och ber:

Tack.

"DU, SOM VILLE MITT LIV,
OCH HAR SKAPAT MIG EFTER DIV VILJA,
ALLT I MIG KÄNNER DU OCH  OMSLUTER MED ÖMHET,
DET SVAGA LIKAVÄL SOM DET STARKA,
DET SJUKA LIKAVÄL SOM DET FRISKA.

DÄRFÖR ÖVERLÄMNAR JAG MIG ÅT DIG,
UTAN FRUKTAN OCH FÖRBEHÅLL.
HERRE FYLL MIG MED DITT GODA
SÅ ATT JAG BLIR TILL VÄLSIGNELSE.

JAG PRISAR DIN VISHET,
DU SOM TAR TILL DIG DET SVAGA OCH SKADADE
OCH LÄGGER DIN SKATT I BRÄCKLIGA LERKÄRL."

Må Guds väldiga kraft vara med dig, kära bloggmedföljare.
Spruckna hälsningar,
Helene Sturefelt

.. som lånade systerns foton från Möllebackskyrkan i Karlskrona.