VEM KOMMER HIMLEN TILL?

Här landar himlen.

Jag ligger i hammocken och vilar efter en lång arbetsdag.
Låter blicken följa svalornas flykt under blå himmel.
Ett flygplan passerar på hög höjd och lämnar en röksvans efter sig.

Så är det, tänker jag. En människas liv är som en röksvans i rymden...
Den är stark och synlig en stund, och sen - poff, borta...
Upplöst med vinden.

Det gäller att finnas medan man finns.

Borta.

Det har varit många begravningar i vår församling den senaste tiden.
Jag har haft anledning att ännu en gång fundera kring detta med "himmelen".

Med en enkel ordvändning kan man plötsligt få syn på någon man inte anat innan.
Istället för att fråga:
- Vem kommer till himlen? frågar jag:
- Vem kommer himlen till?

Framför mig ser jag en liten flicka i kapellet. Fin sorgemusik spelas i bakgrunden och de vuxna står runt kistan och försöker greppa det ofattbara - en älskad anhörigs död.
Den lilla flickan svänger med kroppen och dansar till musiken...
.. och vi kan inte låta bli att le, mitt i sorgen...

Himlen kommer genom barnen.
Barnen kommer genom himlen.
Himlen kommer till barnen och Jesus säger:
- Låt barnen komma till mig!

Himmelen hälsar.

Nästa minnesbild är när gudstjänsten närmar sig sitt slut.
Farmor sitter med sitt barnbarn i knät.
Plötsligt bryter solen in genom takfönstret och ljuset faller rakt på - dessa två.

Det är mycket påtagligt det som sker, och jag drar efter andan...
Tänker på min bön i sakristian innan jag gick in:
- Gud, rör vid oss...

Där sorgen är som störst, låter Gud sin värme flöda över mest.
Flickan sitter som ett levande hopp i hennes famn och lockarna lyser av Guds nåd.
Jag kan inte låta bli att gå fram och krama dem - vilken konkret hälsning detta blev!

Inte:
- Vem får komma till himlen, utan:
- Vem öppnar sig och tar emot himlen?

Det är inte Gud som utestänger.
Om man läser Johannes Uppenbarelses bok tycker jag mig se hur det är vi själva som drar vredesskålarna över oss, genom vårt sätt att leva.
Joh Uppb kap 16.

När slutar vi vara barn?
Det är allvarligt att förlora sitt barnasinne och sin känsla för livet.
Jesus säger ju:
- Sannerligen, den som inte blir som ett barn, kommer inte in i himmelriket.
Och det har inget med ålder att göra.

Alltid barn.

Nu drar ett åskmoln över himlen och jag måste kommentera den värsta nyheten i Kyrkans Tidning denna vår:
- Övergrepp på barn av kyrkans personal i Svenska Kyrkans lokaler.

Jag får så ont i själen att jag vill kräkas.
Och det finns bara ett beslut att fatta:
- Avsked med omedelbar verkan!
Ingenstans går vi fria för ondskan.

Förrövarna kommer att själva få dricka djupa klunkar ur Guds vredes skålar på domens dag.
Ja drick, ni pedofiler, den bittra galla ni utsöndrat över oskyldiga!
Drick er fulla av era egna gärningar... tills ni kan se och bryta med era synder.
Gå sen och tvätta er i "Lammets blod" - - -

Krossad.

Ännu ett plan passerar över himlen.
Där uppe sitter glada semesterfirare på väg till nya äventyr.
Jag tyckte någon vinkade...

Nej, nu har jag jobbat för hårt.
Måste nog ta några dagar ledigt.
Vi hörs på nationaldagen - med flaggan i topp!

Herren låte sitt ansikte lysa över dig...
Helene Sturefelt, himmelsälskare.