SAKARIAS - EN STUM PAPPA

Ljus-spegel.

När solen står som högst på himlen, påminns vi nordbor om Ljuset i vår värld.
Midsommarhelgen lyfter fram Gud såsom skapare och den som agerar i historien.

Idag är det Johannes Döparens dag.
Norrmännen säger Sankt Johann.
Jag säger Annandag midsommar och tänker med glädje på vår bröllopsdag.

Kan man bli stum av glädje?
Kan man bli stum av sorg?

Sakarias, pappan till Johannes Döparen, blev det...
Vi längtar efter närvarande män och pappor.
Finns här en förebild?

Gammalt torn, litet barn.

Han och hustrun  Elisabet hade inga barn. Nu var de till åren komna och Elisabet kände skam över att inte ha kunnat ge någon livsfrukt.
Detta år, någon gång runt år 0, var det Sakarias tur att som överstepräst gå in i det stora templet och tända rökoffret.
Plösligt visasde sig en Herren ängel för honom, till höger om rökelsealtaret.

Han blev livrädd, men änglen sa:
- Var inte rädd! Din bön har blivit hörd. Din hustru skall föda en son åt dig och du skall ge honom namnet Johannes.
Han skall bli till glädje och fröjd och många kommer att glädjas över hans födelse.
Ja han skall vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.

Hur i allsin dar skulle det gå till?
De var ju överåriga...
Varför ska Gud göra det så svårt för sig?
Är det inte en jungfru så är det två som är för gamla...
Men Gud vet.

Ingenting är omöjligt för Gud!

Precis som när Maria fick änglabesök - och ställde frågor hur detta skulle gå till - så gör gamle Sakarias på samma sätt:
- Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal och min hustru till åren.

Ängeln svarade:
- Jag är Gabriel, den som står vid Guds tron, jag är utsänd för att ge dig detta glädjebud.
Men du skall bli stum, och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.

Jag tänker att man kan bli stum av glädje, men också p g a otro...

Det var alltför underbart det som ängeln berättade.
Tur att Sakarias blev tyst så att han inte spred mer tvivel omkring sig...

I tystnad fick han begrunda det som nu skulle ske, alltmedan fostret växte under Elisabets hjärta.
I tystnad i öknen växte sedan pojken Johannes upp, där hans sinnen skärptes av den karga naturen.

Trefaldighetskyrkan 302 år idag.

Nu vill jag lyfta fram en mening som jag tycker om:
- han skall vända fädernas hjärtan till deras barn.

Vår tid - alla tider? - upplever ett skriande behov av närvarande pappor, fäder och män, ja vuxna ö h t.
Vi (inte är det äl bara jag?) är trötta på machomän som ska göra karriär och som inte har tid för sina nära relationer.
Vem vill ha en sådan man?

Jag har mött många tonårskillar som saknar sin pappa, som ser tomma ut i ögonen, de har inte någon manlig förebild.
Och med risk att vara gammaldags, så hävdar jag att vi är många kvinnor som också längtar efter Den Goda Mannen, han som visar omsorg, närvaro och som vänder sitt hjärta till dem som är i hans närhet.

Gabriel sa även om Johannes att han skulle:
- ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne.

Ohörsamma mot vad?
Mot Guds mening med vårt liv.
Jag tänker så här:

- Om du och jag tillåter oss att skövla vår insida - vår själ - då fortsätter vi skövla vår utsida och naturen.
Om vi tillåter oss vara stressade och frånvarande på insidan, då är vi det också på utsidan.

Närvarande Frånvaro.

När Johannes gick in i sin roll som Döparen som vuxen, då blev han Vägröjaren.
Han blev mångas dåliga samvete när det gällde sättet att leva och förhålla sig till varandra.
Han kom med så obekväma sanningar att det till slut kostade honom livet.

Ändå sjunger Sakarias, hans far, i sin lovsång att sonen ska låta folket veta att:
- frälsningen är här, med förlåtelse för deras synder, genom vår Guds barmhärtighet och godhet.

Det tvivlande pappan fick till slut brista ut i glädjesång till Gud.
Han hade lärt sig en läxa; att inte misstro Guds löften.
Just genom att "göra det svårt för sig" visar Gud att han är  -  GUD...

Sakarias fick erfara att Gud är den Gode Fadern, den som ser och vet allt - men inte dömer - utan den som vänder sitt hjärta till oss alla.
Vi, du och jag, är Guds älskade barn, och Gud möter oss med mildhet och godhet.

Mildhet och godhet - de orden vill jag dekorera midsommarens jordgubbstårta med!

Så bryts stumhet och tystnad med ett stilla jubel:
 - det finns läkedom, det finns ny start ja det finns en soluppgång för dem som är i mörker.
Det finns en fredens väg som våra fötter får gå, både för män och kvinnor, mammor och pappor.

Jag är här!

Nu är det dags att tända grillen.
Du har just läst ett utdrag ur predikan som hölls i Trefaldighetskyrkan idag.

Helene Sturefelt
- en talande mamma.