Välsignad svalka.
Jag tillhör vintermänskorna som inte klarar värmen så bra.
Än värre är det med att solens strålar är så stickande.
Det bränns.
För tjugo år sedan deltog jag i en undersökning från Lunds universitet vad gäller forskning kring malignt melanom.
Det var frågor om solvanor, om jag bränt mig i solen, ärftliga faktorer, mat- och motionsvanor.
Jag minns den sommaren.
Barnen var små och lekte på balkongen i prästgården. Jag, som alltid varit en soldyrkare, kände att solstrålarna var aggresiva och var noga med att barnen skulle ha tröja på sig.
Ozonskiktet det året var tunt.
Solen tar sig igenom.
Tio år senare fick jag en uppföljande enkät, som jag gärna fyllde i.
I förra vecka var det dags igen.
Jag solar inte längre, har uppmärksammat små födelsemärken på bålen som kommit det senaste decenniet.
Såsom frisk jämförelseperson var det relativt lätt att fylla i frågorna - tack gode Gud - och jag njöt av sommarbrisen på verandan.
Denna gången skulle man dessutom spotta i ett litet plaströr som forskningen ska använda för att studera DNA.
- I det fall vi finner ökad risk för specifik cancersjukdom kommer vi kontakta dig.
Så bra.
Jag spottade, förslöt röret och slickade igen kuvertet.
På kvällen tittade jag mig i spegeln, aj det gjorde ont på axlarna.
Rödbränd!
Precis så här känner jag mig!
Sitta ute i solen och fylla i en enkät om hudcancer... den dagen på året när solfaktorn var som värst...
Dåligt Helene!
Inte var det väl bättre när jag dagen efter postade brevet i en brevlåda i gassande söderläge...
Där låg kuvertet som i en ugn.
Mina DNA-molekyler jäste och puttrade....
Vad ska forskarna i Lund få fram ur den geggan?
Vilka nya luriga former kan ha vuxit fram innan postmannen tömde lådan?
Min jästa DNA-spott...
När han kom till berättelsen om obduktionen satt jag med fjärran blick, inte helt närvarande...
- Jag kanske tröttar ut dig? Vill du ha en chokladbit?
Nu räcker det!!
Eller, ja tack, om det hjälper mot hudcancer - - -
Ibland blir det liksom alldeles för mycket av allting.
Så tack molnen att ni sveper in över landet och svalkar överhettade sinnen.
Imorgon ska det skrivas predikan kring Jesusordet:
- Det är inte de friska som behöver läkare, det är de sjuka...
Överhettat.
Ikväll tackar jag Gud för alla som forskar. Ni är i sanning Guds medarbetare - när ni ställer era resultat i livets tjänst.
Jag ber också för Grekland och den ekonomiska härdsmältan där.
Det finns en annan sorts mental cancer, som förgiftar våra sinnen.
Men det tar vi en annan gång.
Rödskinnet
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar