Sweden Rock-morsor.
Barn hör inte hemma på en hårdrocksfestival där decibelen är så hög att hjärtat nästan slår baklänges...
Mot det hjälper inga hörlurar!!
Unga föräldrar gick med barnvagnar på Sweden Rock och tuppkamsklippta mellanstadiegrabbar studsade runt u t a n öronproppar...
Lämna barnen hemma!
Väver in kvällens reflexion tillsammans med den text som alltid läses då barn döps i kyrkan.
FOLK KOM TILL JESUS MED BARN FÖR ATT HAN SKULLE RÖRA VID DEM.
Jag vill att Guds kärlek ska röra vid barnens hjärta och inte decibelvrål från utklädda vuxna män som skriker efter hämnd från avgrunden.
DOWN. Ned. Och upp igen med luggen.
MEN LÄRJUNGARNA VISADE BORT DEM.
Ja så är det.
Många vuxna visar bort barnen från tron, från kyrkans barntimmar och aftonbön.
Barnen får ingen kristen fostran alls, utom från mamman som ber i smyg och från farmor som läser Barnens Bibel när föräldrarna inte ser.
Så stänger vi sakta den himmelsport i hjärtat som var vidöppen när barnen föddes...
NÄR JESUS SÅG DET, BLEV HAN FÖRARGAD OCH SA:
Tack Jesus!
Du reagerar mot vår dumhet! Du rockar fett!
Vreden är kärlekens baksida.
Den som inte blir arg över dumhet, älskar inte.
LÅT BARNEN KOMMA TILL MIG, OCH HINDRA DEM INTE.
Ja, låt barnen komma till honom som är utan svek, som har ett ledigt knä, som alltid lyssnar när vi ber.
Gå hem och lek istället!
GUDS RIKE TILLHÖR SÅDANA SOM DE.
Guds rike tillhör dem som har kvar barnet inom sig.
Det får vi inte slå sönder, varken med handen, falska löften eller - black metal.
SANNERLIGEN, DEN SOM INTE TAR EMOT GUDS RIKE SOM ETT BARN, KOMMER ALDRIG DIT IN.
I mina bästa stunder tänker jag att den råaste av hårdrockslåtar är just det svikna barnet inom den vuxne mannen som måste skrika ut det svek han upplevt.
- pappan som aldrig var hemma,
- samhället som inte stöttade,
- negativ energi som måste ut för att man inte ska bli galen.
Det är skönt att skrika en stund, men sedan?
Närvarande pappa.
Det var en gång en hårdrocksgitarrist som blev kär.
Kärleken mjukade upp hans sinne och lugnade hans brister från tonåren.
Men han var fortfarande häftig och körde alltid för fort.
De köpte hus och han parkerade alltid bilen med en sladd på uppfarten....
Grannarna var rädda för den f.d. hårdrockaren.
En dag kom glädjebudet: han skulle bli pappa!
Stoltast av alla kom han hem med det lilla knytet på armen - och nu blev det annan ordning på gatan!
Det var han som fixade farthinder på vägen, satte upp staket och parkerade så rullande sakta att grannarna skrattade.
Barnet förändrar världen.
Det svaga, ömtåliga livet rör vid djupet av vårt hjärta.
DÄRFÖR lät Gud sig födas som det lilla Jesusbarnet, för att komma till oss inifrån, hjärtevägen...
Nu ska jag stänga av Judas Priest, Pagans Mind, Nifelheim och Stryper för ett tag...
Nu behöver jag lyssna på Sånger från Davids hjärta och låta barnet i mig bli älskat av Gud - lovsången, den mjuka och goá, flödar och mina läppar sjunger:
"TRYGGARE KAN INGEN VARA, ÄN GUDS LILLA BARNASKARA..."
Inte min man.
Imorgon är det skolavslutning.
I kyrkan förstås.
Utan hårdrock.
Helene Sturefelt
Vet du att du står vid läder bögen Rob Halford som inte är din man? Ha ha ha trodde inte bögar var guds barn, trodde dom skulle brinna i helvetet som det står i bibeln. Go Robban go.
SvaraRaderaHelene svarar:
SvaraRaderaHej Jungbacka-Erick!
Visst vet jag vem jag står bredvid...
Antingen kan man förbanna eller välsigna.
Du kan välja att döma andra, men med dem dom dömer med, skall du själ dömas.
Så sa Jesus.
Den som utnyttjar en annan människa dömer sig själv till helvetet, det gör inte Gud.
Men även homosexuella kan leva i trohet.
Guds kärlek till dig.
HS
Helene kan inte stava...
SvaraRaderaI kommentaren ovan ska det stå:
... "med den dom du dömer med, skall du själv dömas."
HS
Helene hälsar:
SvaraRaderaVengenace From Beyond, du har skrivit en kommentar som jag väljer att ge ett eget inlägg istället.
Guds frid till dig, i dubbla doser.
HS
Du skriver: Många vuxna visar bort barnen från tron, från kyrkans barntimmar och aftonbön.
SvaraRaderaBarnen får ingen kristen fostran alls, utom från mamman som ber i smyg och från farmor som läser Barnens Bibel när föräldrarna inte ser.
Ursäkta! Det finns något som heter RELIGIONSFRIHET! Jag blev döpt utan mitt medgivande av Svenska kyrkan. Det kallar jag inte religionsfrihet.
Helene svarar:
SvaraRaderaHej anonym, vad heter du?
Dina föräldrar fattade beslut åt dig så länge du var omyndig.
Du hade inte heller något val vad gäller skolgång eller om du ville tillhöra landstinget för att få sjukvård.
Vad gäller dopet fick du möjlighet att bekräfta det, eller inte, vid konfirmationen.
Gå hem och fråga dina föräldrar varför de gjorde som de gjorde.
De utnyttjade just denna fantastiska religionsfrihet till att ge dig det bästa de kunde tänka:
- Guds beskydd.
Skriv gärna igen, men inte som anonym!
Du står väl för dina åsikter?
HS
Back in black! Erick här:)
SvaraRaderaTyvärr har lite svårt att fråga min morsa och farsa varför dom lät döpa mig eftersom dom är stendöda. Men jag vet att dom inte var religiösa för fem öre, men kan ana att det var för att det var/är en gammal korkad tradition. Nu är det så att jag inte hade något agg mot mina päron bara för att dom tog det som en tradition. Men jag kan inte se det som religionsfrihet även om jag var omyndig. Och jag anser att eftersom Svenska kyrkan tog sig rättigheten att döpa mig utan lov från mig, så har dom skyldighet att låta mig få dopet ogjort. Men icke sa nicke det går inte för sig. Jag ska väl få bestämma vad jag vill tro på eller inte.
Hur skulle du ställa dig till om dina föräldrar varit djävulsdyrkare och hade döpt dig i "Du vet vems" namn? Skulle inte vara så religionsfritt då va eller hur? Jag vill inte ha någon kärlek från någon påhittad,osynlig,sagofigur. Det har jag från min familj och vänner. Du vet "riktiga människor" dom finns.
Och min hund naturligtvis. Har inte döpt mina barn eftersom dom får själva avgöra om dom vill tro på hokuspokus.
Det min kära Helene är religionsfrihet.
Helene svarar "Back in white"!
SvaraRaderaBäste Erick!
Det är inte vi i kyrkan som döper. Kyrkan kan bara döpa på uppdrag av dem som kommer till oss. Det är dina saligen insomnade föräldrar som lät döpa dig.
Om du tänker efter lite, så har dopet gett glädje runtom i världen i tvåtusen år. Det är en hållfast tradition som du inte bör spotta på, även om du inte respekterar den.
Sedan är det precis som du säger: du väljer själv vad du vill tro på. Det är bättre att du brottas med Gud än med kyrkan.
Klokt att dina barn få välja.
Jag förstår att din Gudsbild är hämtad från något som inte heller är den Gud jag tror på.
Men att reducera livet till att det bara är det fysiskt synliga som finns, då blir inte mycket kvar... Ty du kan inte se varken magnetismen, elektricieten, vänskapen eller kärleken - ändå finns allt detta.
Läs gärna äldre blogginlägg där jag diskuterar Gudsbilden.
Käre Erick, inte kan jag sluta be för dig... : )
HS
Kära Helene. Eftersom det inte finns någon Gud/Gudar så kan jag bara brottas med kyrkan. Gudar är något som människan bara hittat på. Varför? Jo på grund av att dessa människor kände förvirring av att inte förstå meningen med livet, så dom behövde något mer att ty sig till. Och vissa människor skapar en sekt av religioner för att antingen få makt över andra eller tjäna pengar på människor som inte mår så bra psykiskt. Titta bara på Mormonerna! Deras "profet" Joseph Smith var bara en förvirrad tok som bara ville ha uppmärksamhet för att han var en ensam och otrygg människa. Han var även en mytoman som ljög så mycket att han tillslut trodde på sig själv vad han hittade på. Genom att lägga två "översättare" stenar i en hatt och köra ner huvudet där i och översätta heliga skrifter från några gulplåtar som ingen någonsin har sett kan bara imponera på förvirrade människor. Jag har läst Book of mormon och allt som står där är bara hans egna vilda fantasier. Gudstro är också något som man oftast lär sig från sina föräldrar och sin kultur. Finns andra saker förutom föräldrar och kultur som gör att man blir troende, men det vill jag inte gå in på, för det är bara elakt att säga för dessa människor mår inte så bra. Men jag har själv erfarenhet av vad det beror på. Känner nämligen några av dem.
SvaraRaderaMen nu tillbaka till ämnet:
Hade du blivit bort adopterad till tex en muslimsk eller en hinduisk familj så hade du med all säkerhet trott på Allah eller Ardhanarishvara.
När jag var liten och frågade mina föräldrar om gud fans så svarade dom att de inte trodde på någon Gud, men att jag fick tro på vad jag ville och att ingen skulle tala om för mig vad jag skulle tro på eller inte. Jag lästa och insåg snabbt att det bara var sagor och inget annat. Men allt började med att jag insåg att "Hjultomten" inte fans:)
Om du inte vill att jag ska skriva mer på din blogg så får du säga till. Jag är nämligen inte den som tränger mig på.
Hoppas du fortsätter att ha din tro, det är din rättighet.
Förövrigt kan jag bara säga: Let there be rock. http://www.youtube.com/watch?v=98I85ceICRM
Varma kramar från Erick.
Helene svarar:
SvaraRaderaHej Erick, du får gärna kommentera, men nu sätter vi stopp för inlägg just här. Läs gärna andra tankar jag skrivit, så fortsätter vi där.
Jag är lika tveksam till mormonkyrkan som du. Se äldre inlägg.
Gratulerar att du avslöjat Hjultomten...
Visst fostras vi in i en religion, men som vuxen kan vi själva söka och finna. Det är påtagligt en enorm på-kristning runt hela världen som pågår just nu, där man finner kärleken hos Jesus Kristus, den levande.
Vi ses på nästa inlägg.
Fridens liljor till dig.
HS