Livet trasslar till sig.
Snyftningar från gråterskorna trängde ut genom dörren.
Många hade gått den halvtimmeslånga vägen till deras hus, för att trösta.
Hur kunde det hända?
Tre syskon var nu bara två. Brodern Lasaros var död.
Maria satt hemma, som förlamad.
Men Marta var arg.
Sorgen har sina faser.
Vrede, köpslående, anklagelser, uppgivenhet, vrede igen, tårar i floder, tomhet och tårar som inte vill komma.
När kommer han?
Det var så dags nu. Den tuffa storasystern Marta gick ut för att möta honom, med bestämda steg.
- Var har du varit? Herre, om du hade varit här skulle min bror inte dött.
Vilken anklagelse!
Så säger man bara till en riktig vän, en som man litar på och som man vet tåler alla känslolägen.
Mitt i sitt utbrott hejdar sig Marta och säger:
- Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.
Jesus lyssnade.
Han är en god lyssnare, fortfarande. Låter oss tala färdigt, reagera klart.
Det är inte bråttom. Han har tid.
- Din bror kommer att uppstå, svarade Jesus.
Att två kvinnor blir utan sitt manliga beskydd var inte bra.
Vi som är vana vid vår "kvinnliga självständighet" (hur lät det?) kanske inte kan förstå hur allvarligt detta läge var för Marta och Maria.
Och vad i all sin dar menade Jesus med det han sa?
När ska du uppstå?
Marta svarade:
- Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.
Då sa Jesus till henne:
- JAG ÄR uppståndelsen och livet.
I den grekiska grundtexten står det:
"ego eimi..." som betyder "jag är".
Detta JAG ÄR är ett kodat uttryck som varje jude kände väl till.
När Mose frågade om Guds namn så svarade Gud:
- JAG ÄR.
Gud definierar alltså sig själv såsom den som ÄR.
Gud är själva Varat.
Den evige.
Den som alltid finns, har funnits och skall finnas.
Gud definierar sig inte såsom något fysiskt. Just det!
Många säger:
- Jag tror inte på någon gubbe bland molnen eller en sagofigur - helt rätt! Tro inte på det!
Det gör nämligen ingen!!!
Inte ens Gud... .; )
Bibeln är fylld med vittnesbörd om de egenskaper som Gud har.
Gud är Ande och Sanning.
Det tror jag många håller med om ("om han nu finns...."). Det är det som vi i vanligt tal kallar:
- Jag tror på en högre makt.
Gravduvor på rad.
Nättraby kyrkogård.
Nu tar Jesus denna Gudsdefinition i sin egen mun, och lägger till ytterligare några egenskaper:
JAG ÄR.... UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET.
Det är alltså motsatsen till mörkrets furste... djävulen; som är Nedbrytandet och Döden.
Vem vill tillhöra honom? Bah!
Ha ha halleluja igen och tack och lov för segern över fulingen.
Tillbaka till Betania utanför Jerusalem där Jesus samtalar med Marta.
- Den som tror på mig, säger Jesus, skall leva om han än dör. Och den som lever och tror på mig, skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?
Hur länge var det tyst innan Marta svarade?
Det kanske inte är så krångligt?
Vad menar Jesus?
Vi vet ju att kroppen dör och läggs i graven. Jag vet många som trott på Jesus men ändå dött, kroppsligen.
Det verkar som om Jesus är ute efter något annat.
Eller förutsätter ett annat tänkande.
Jag prövar tanken på människans treenighet mot Jesu svar.
Vi består av kropp, själ och ande.
Den ena tredjedelen är fysisk och väl synlig.
De två andra är osynliga.
- själen som är vår vilja och vår förmåga att skapa och knyta relationer.
- anden som är vår djupaste del som kommunicerar med Gud.
Vi kan vara skadade i alla dessa tre delar.
Eller, någon del kan vara frusen, intorkad eller ivägskrämd.
Likväl finns de där, både själen och anden.
När kroppen dör, så är de två andra delarna levande, tänker jag mig.
Det är så ytterligt tydligt när man ser en död.
Det är verkligen bara ett skal.
Och man tittar sig om i rummet och undrar vart själva personen har tagit vägen... eftersom kroppen inte är vår person, bara vårt "tjänstefordon"!
En död männ... - nej jag menar bil.
Den som är kopplad till Jesus, döpt i hans namn, är döpt in i hans död och uppståndelse och har del av detta fantastiska löfte!
Medan gråterskornas snyftningar stillade sig, tog Marta mod till sig och svarade:
- Ja herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.
Och jag bekänner min Kristustro med hjälp av Christina Lövestams psalm 766:
"JAG TROR PÅ EN GUD SOM GRÅTER MED MIG
NÄR JAG GRÅTER SÅ ALLTING ÄR GRÅT
EN TRÖSTANDE GUD SOM KAN TRÖSTA LIKT DEN, SOM VÄNTAR TILLS GRÅTEN GÅTT ÅT...
JAG TROR PÅ EN SKRATTANDE GUD, SOM VILL SKRATTA MED MIG,
SOM LEVER MED MIG NÄR JAG DÖR
SOM LEVER MED MIG NÄR JAG DÖR
SOM LEVER MED MIG NÄR JAG DÖR."
Ser du, bilen uppstod igen!
Prästkollegan Kerstin Högelius i Nättraby inspirerade.
Helene Sturefelt
- tuff storasyster?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar