Det förbannade oljudet från grästrimmern i parker, på kyrkogårdar och hos grannar?
Eller det öronbedövande dånet från trummor och bas hos dem som gärna spelar sin musik för andra på stranden?
Jag hatar båda lika mycket och hävdar fortfarande mitt krav:
- SKATT PÅ BULLER.
Flygplansbullret på F 17 är av samma kvalitet som hårdrocken på Sweden Rock, fast utan rytm...
Lotteri - vem vinner sin hörsel tillbaka?
Tinnituskonsulten är på plats och informerar... bra!
Hörselkåpor till barn är gratis, vi andra får förstöra hörseln hur vi vill.
För dem som inte gjort lumpen, eller har behov av krig eller annan förnedring, så rekommenderas en timme med GWAR framför Zeppelin-scenen.
De var utklädda till TV-spelsfigurer i plåt och sångaren hade en spruta mellan benen... publiken tog emot vad de fick...
Äcklad gick jag därifrån.
Mötte efter en stund röd-o-grön-kladdiga unga män, som klarat av detta krigsmöte med hårdrockarna i Gwar.
De uppfyller alla mina fördomar - nu kunskaper - om den sämsta sidan av hårdrocken.
Korsets kraft.
Det var betydligt mer intressant att stå vid träkorset hos STREET CHURCH.
Hjälpte till att dela ut Metal Bibel och samtala - och det var många som stannade för att prata om Gudstro.
En arg satanist försökte sparka undan korset...
En halvfull tjej ropade:
- vem ska korsfästas idag?
-Det är redan klart, svarade jag, och han har uppstått igen.
Mer tankar och foton kommer sen.
Nu laddar jag för det kristna hårdrocksbandet STRYPER.
Tänker på profeten Elia i grottan. Gud lät en stormvind passera som krossade klippor, i bästa hårdrocksstil, men det var i den stilla susningen som Gud lät sig finnas...
Helene Sturefelt,
- med öronen fulla av öronproppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar