FREDAGEN DEN 13:e

Är du skrockfull?
Hoppar du till när du ser detta datum i almanackan - fredagen den trettonde...

Jag mötte en gång en kvinna som försökte kontrollera tillvaron genom de enda redskap hon hade:
- skrocken.
Hon hade fullt upp med att inte gå under stegar, inte lägga nycklar på bordet och spotta tre gånger över axeln om hon såg en svart katt gå över gatan.

Spotta inte! Jag är ingen katt!

Till slut blev tillvaron alltmer styrd av detta beteende, så pass att hon fick sociala svårigheter.
När andra försökte dämpa hennes vidskepelse, blev hon bara räddare.
Om hon inte skulle göra allt detta, skulle oturen drabba henne - det var hon övertygad om.
Döden lurade runt hörnet...

Humöret blev allt sämre och ofriheten tilltog.
Till slut kom hon till en punkt där allt höll på att gå överstyr - och i sin förtvivlan knäppte hon händerna och bad till Gud:
- Hjälp mig Jesus Kristus!

Livet går överstyr.

Att fredagen den 13:e är en otursdag kan har två förklaringar.
Jonas Engman, lektor i etnologi vid Stockholms universitet, lyfter fram den fornnordiska mytologin:
- Asaguden Loke var den trettonde gästen vid ett gästabud. Här lurade Loke den blinde Hörder att döda sin egen bror.
Detta kan vara en orsak till varför siffran 13 är otursbelagd.

Men den vanligaste uppfattningen har med den kristna påsken att göra.
Jesus och hans lärjungar blev 13 tillsammans. Den trettonde - Judas - förrådde Jesus så att han korsfästes på Långfredagen.
Här är kombinationen Fredag och Tretton stark, särskilt i kristna kulturområden.

Hm, på inrikesflyget mellan Izmir och Istanbul saknade Turkish Air plats nr 13 på flygstolarna... Konstigt.

11, 12, 14...

Egentligen skulle vi kunna vända på det.

Fredagen den 13:e är "The Good Friday" - den goda fredagen då Judas förräderi ingick i Guds plan att besegra synd, ondska och död.
Att Jesus dog på korset är ju förutsättningen för att han skulle uppstå!
Förräderiet vände Gud till seger och befrielse ur allt som håller oss bundna.

Vilken lyckodag!

Smärtfylld frälsning åt oss alla.

Tillbaka till den spottande skrockfulla kvinnan.
Hur gick det för henne?

Jo, i Jesu namn släppte ångesten och rädslan.
Med Guds hjälp, och lite terapi, kunde hon genomskåda sin livslögn.
Jesu kärlek blev Herre i hennes liv och hon kunde lägga hur många nycklar som helst på bordet!

Men att gå under stegar är alltid dumt - vad man än tror!

Upp-rätelse.

Och den som tror att livet tillsammans med Jesus Kristus är vidskepelse, vet inte vad han talar om.

Att inbilla sig fri från skrock, rädsla eller ångest är omöjligt.
Att själv få erfara hur Gud lyfter av dessa bördor är en underbar upplevelse!
Orden räcker inte till för att förklara det som sker.
Ibland får man nöja sig med att konstatera faktum.

Av frukten skall trädet kännas.
Skrock? Nej tack.

Tretton godnattkramar till er alla.
Helene Sturefelt