Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 8 maj 2011

EN VÄXANDE KYRKA - VÅGAR LIDA

Modern Apostlahäst

Med en duns landade planet från Istanbul på Kastrup.
Jag hade sovit med huvudet mot flygstolen framför och förstod inte vad som hände.
- Vi är hemma nu!
- Hemma? Har jag varit borta?

Turkiet är kristendomens vagga. Allt sedan första gången jag läste Apostlagärningarna har jag på ett sätt varit där, i Kappadokien, Galatien och Pisidien.

Alla röda vallmoblommor vi såg blev ett vittnesbörd om att det är genom lidandet - det egna blodet för tron på Jesus Kristus - som kyrkan växer.


Martyrernas blod vittnar om en kärlek...

Tänk dig att du står inför en domstol, anklagad för att vara kristen.
Skulle de finna några bevis?
- - -
Eller skulle du frikännas?
- - -


Anklagelse: du är kristen

Från St Klara kyrka i Stockholm hämtar jag nio punkter:

1. Den kyrka växer som är öppen för ALLA:

Så var det inte på Paulus tid. De mysteriereligioner som florerade var bara öppna för män.
De filosofiska sammanslutningarna var också bara tillgängliga för män.

Vart ska den andligt längtande människan ta vägen?
- Kom till mig, sa Jesus, jag skall skänka er vila.
Därför tog/ tar kristendomen emot kvinnor, barn, slavar, outbildade, handikappade... oavsett språk och status.

Det nya förbundets tecken var dopet - för alla.


Alla får plats!

2. Den kyrka växer som bryr sig om människor i NÖD:

Diakonin är vägen in i kyrkan. Utan att fråga om tro, hjälpte de första kristna de som hade det svårt.
Kejsar Julinaus lär ha sagt:
- Människor i nöd går inte till det romerska templet, de går till den kristna kyrkan.

3. Den kyrka växer som har en kärleksfull GEMENSKAP:

Kyrkofadern Tertullianus sa:
- Se hur de kristna älskar varndra.
Det lockade icke-kristna. Hur är det idag....?

Carl-Erik Sahlberg, kyrkoherde i St Klara kyrka kallar detta för de tre närhetspunkterna, där dörren är öppen mot världen.
De fem andra punkterna har Kristus i centrum.

Stenkors vid ett hednatempel i  Hierapolis

4. Den kyrka växer som sätter JESUS i centrum.

Jesus själv var tydlig om vem som hade sänt honom, varför han var här, och vad han ville.
Detta förkunnade de första kristna, och inget krimskrams runt omkring...
En landshövding refererade Paulus predikan, och sa:
- Det talar om en viss Jesus som är död, men som Paulus påstår lever.

Det är enkelt att predika komplicerat.
Det är komplicerat att predika enkelt.

5. Den kyrka växer som lever i RENHET.

Justinus Martyren skrev:
- Vi som tidigare inte kunde leva med andra raser, lever nu i gemenskap. Vi älskade otukt, men nu lever vi i renhet.
Tertullianus i Kartago belyste den kristna sexualmoralen:
- Vi kristna har allting gemensamt - utom vår fru!

Äktenskaplig trohet var något nytt under när kristendomen spreds. Trohet mot familjen var ingen självklarhet.


Sydkoreaner firar mässa i Antiokia, Pisidien.

6. Den kyrka växer som vågar LIDA för sin tro.

Det finns oändligt många exempel. Här är ett, år 202 e Kr:
I Nordafrika går adelskvinnan Perpetua hand i hand med sin slavflicka och möter lejonen och dör för sin relation med Jesus Kristus.
Jag återkommer till detta.

7. Den kyrka växer som söker Gud i BÖN.

Enkla samlingar i bön, varje dag, drar in välsignelsen i församlingen.
Hjärtat öppnar sig och tar emot, hjärtat lämnar ifrån sig och blir friheten får plats.
Gud blir ärad. Gud kan bara leda den som ber.
Inte den som sitter i bönlösa sammanträden, timme ut och timme in.

8. Den kyrka växer som använder LEKMÄN.

Varje människa är ju ett eget vittne om vad Jesus betyder för dem.
Du också!
Både slaven och affärsmannen är därför en missionär, var och en i sin situation.
Liksom idag, då den ene narkomanen berättar för den andra om Guds rena kärlek till oss.


Den ena systern berättar för den andra!

9. Den kyrka växer som är beroende av DEN HELIGE ANDES KRAFT.

Det går inte att läsa Apostlagärningarna utan att se hur Den helige Ande verkar hela tiden.
Sen tappade kyrkan detta på 200-talet.
Vad hade hänt om kyrkan låtit sig ledas av Anden och sagt nej till maktanspråk?
Montanius vid Svarta Havet ville åter hitta Andens gåvor.

Det borde ju vara självklart kan man tycka, men det finns så mycket motstånd, även inom de egna leden.
Eusebius kritiserade denna kraftfulla, tidiga karismatiska rörelse och påstod att den Helige Ande bara talade genom ämbetsbärare...

Döda stenar kan blomma.

Kära nån... det vet vi alltför väl att så inte är fallet!
Den Helige Ande verkar i var och en som lever i gemenskap med Jesus Kristus.

Herre Jesus Kristus, tack för att vi får be med Gud i ryggen,
om beskydd för de kristna i Turkiet, i Egypten, i Syrien... här hemma i Sverige...

- låt oss växa, tillsammans.
Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar