MORS DAG - BÖNSÖNDAGEN

Turkiskt bönträd...

Grattis alla bönor!
Det är Mors Dag idag men på kyrkiska kallar vi det för Bönsöndagen...

Skämt å sido, det är Bönens vecka och vi har hört en mycket god predikan i Lunds Domkyrka denna förmiddag.
Stiftets alla katekumener var samlade till högtid.
Jag gläder mig att se alla bönor - nej kvinnor - i ledande funktioner, människor som burit livet i sin egen kropp.
En kvinna är så trovärdig i sin förkunnelse - Gud har gått igenom hennes hjärta, mage och livmoder.

Högsäte.

När vi kom in i Domkyrkan, stannande vi till vid ljusbäraren.
Tre böneljus tändes - ett för vår mor, ett för oss själva och ett för systraskapet i moderligheten.

Man kan vara Mamma för många. Och det har inte med antalet framfödda barn att göra.
Man kan vara kroppsligen barnlös men man "mammar" andra, i sin omsorg.
Hur många "mammar" du?

"Mamma" är inget sustantiv eller titel.
Att "mamma" är ett verb!

Jesu jordiska mor Maria mammade många. Än idag mammar hon den kristna kyrkan.

Vem mammar dig?

Våra katekumener, ett 40-tal, fick träffa biskopen i ett eget samtal.
Biskop Antje är tillgänglig och intresserad.
Det värmer och gör så gott.

Den mäktiga processionen gick sedan nedifrån kryptan.
Plötsligt stod jag sida vid sida med min bästa vän - vi har väntat barn ihop, kämpat med konfirmander och brottats med teologi -  och jag kände att leendet satt fast i mungipan och i hjärtat.

Alla borde ha en "Karin"!

Jag vill dela med mig av några goda ord som jag ännu minns, efter hela bussresan tillbaka till Blekinge:

* Vi är begåvade med det religiösa språket.
Det är en gåva - inte ett sjukligt tillstånd som de trodde om Dag Hammarsköld när de hittade hans dagbok Vägmärken.

* Vi får öva detta språk, ibland hackigt, ibland smidigt.
Vi ber på pilgrimsvandringar och på webben, vi ber i kammaren, bönegrupper och bloggar.
För ber gör vi - även om vi inte tror på Gud!

* Det kan vara så att det tar mer kraft att förneka och hålla emot bönens språk, än att släppa fram det...

* Det kan störa andra att vi ber... och det är en bra "störning" (och då är det ingen koppling till gårdagens inlägg!). Människan är en religiös varelse.

Liberiet, Lunds Pilgrimscentrum.

Jag tänker på vad en vän sa om vårt hus:
Hon och hennes man hade varit och tittat på ett område med trevliga hus. Hennes andliga känslighet upplevde att ett av husen var "fyllt med Gud".
- De ber nog mycket därborta.
Känslan var påtaglig.
Det var vårt hus hon avsåg - och hon visste inte att vi bodde här!

Otroligt.
Bönen märks. Den läcker ut.

Biskopen lyfte fram Paulus ord till Romarna:

" Anden stöder oss i vår svaghet.
Vi vet ju inte hur vår bön bör vara egentligen, men Anden vädjar för oss med rop utan ord.
Han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar".
Rom 8:24-27

Mina tankar försvann upp i de medeltida valven.
Anden i mig. Jag i Guds Ande.
Gemensam Ande.
Anden vädjar för mig...

Tack Gode Gud!  Bön är inte prestation, bön är andning.
Bön är inte många ord...

... "hedningarna tror att de skall bli bönhörda för sina många ords skull".
Gör inte som de, vädjar Jesus i Matteusevangeliet kap 6:5-8.

Medvandrare.

Med stor glädje och tillfredsställelse såg jag hur katekumenerna kom fram, grupp efter grupp, och blev välsignade av biskopen:
- Må dopets Gud följa dig på alla dina vägar.
Och jag bönesuckade:
- Gud, Du vet...

Kyrkans minibuss rullade hemåt. Vi ville somna och sova, men det gick inte.
Vi var alldeles för upplyftade av det som hänt, så det blev bibelstudium istället.

Glasspaus i Kristianstad och ännu mer samtal om att inte vara en ljummen kristen, utan värmande varm och uppfriskande kall.

Kristen Morsdags-glass.

Tack alla vänner!
Nu ska jag äta en bön-sallad...
.. och lyssna på P4 Dans. Heja Thomas Deutgen!
Amen!

Helene Sturefelt