UPPENBARELSEN enligt Allan Willny

Naturen är levande. Vem där?

Go´kväll vänner.
Jag är alldeles för trött för att sitta här... Arbetsdagen har varit lång, med planeringsarbete och två sorgesamtal...
Det egna livet får inte alltid plats i almanackan... vilket galet sätt vi lever på!
Det är inte värdigt.
Jag längtar efter pilgrimsliv och klosterböner...

Längtans stig.

I dessa "yttersta tider" är det nog en hel del som dammat av sin Bibel och bläddrar i Johannes Uppenbarelsebok.
Den är mycket speciell, fylld av symbolik som kräver stor kunskap och varsamhet att hantera.
Fundamentalisten och den bokstavstroende göre sig icke besvär.

Tillhör du dem som drömmer kraftfulla drömmar ibland - inte skräpdrömmarna utan de Stora Djupdrömmarna?
Uppenbarelseboken är åt det hållet - en kodad hälsning från Vår Himmelske Fader.

Gud hjälper oss att "stämma av läget".
Och det är allvar.
Men Glädjen väntar efter slutet, det får vi inte glömma.

Nu ska du få ta del av en spännande tolkning av Bibelns sista bok.
En kollega, Allan Willny, var för några år sedan på ön Patmos där Johannes satt fängslad och fick ta emot Uppenbarelsen.
Jag önskar att jag också hade fått komma dit när vi var i Turkiet, men det blåste för hårt.

I romanform skriver Allan Willny en berättelse där en man, som åker på semester, plötsligt får uppleva visionerna i Johannes grotta.
Det är mycket levande och trovärdigt, särskilt eftersom det talar till honom själv, och inte bara som en pekpinne för världen.

Romanpersonen har gått upp för den uråldriga stenlagda vägen, och sedan trappan ned i grottan.
Tre sprickor är synliga i taket. Han blundar och koncentrerar sig, inväntar Guds tilltal.
En turistgrupp stör friden, men snart är tystnaden där igen.

Slå upp kapitel 6 och läs om de fyra hästarna.
Nu kommer den svarta hästen... Jag återberättar en bit:

Svarta Hästen.

"Jag tar mig trevande fram genom en underjordisk gång. Det droppar från taket och jag viker mig dubbel. Uråldriga grottmålningar är ristade på väggen.
En lägereld brinner i grottöppningen och en kraftfull gestalt sitter med ryggen mot mig.
Löfte eller hot?

- Jag utgår från att du är törstig.
Jag flämtar till och blir rädd. Strupen är sammansnörd och jag får inte fram ett ord.
- Ni blir rädda och kan inte tala, säger figuren, som växer sig allt större. Kom så får du vatten...

Ansiktet som blir synligt är skräckinjagande, med hemska tatueringar. Istället för näsborrar är det ett svart hål där det kommer rökpuffar...
- Jag är trött på att förklä mig, säger varelsen. Du har läst för mycket och rotat i det som inte angår dig...
Det är jag som bestämmer och har fått i uppdrag från högsta ort att programmera om dig.

Kryp inte för vad som helst.

Han sträcker en flaska till mig. Jag ryggar tillbaka.
- Drick nu om du vill överleva.

Mitt nej-vrål väckte mig och jag stod halvt upp i sängen.
Kunde Gud ha något budskap i detta svarta?
Hade den Andra sidan fått nys om mig?
Var det nu kampen om min själ började?

Det handlade om beredskap, det förstod jag sen. Jag hade fått se den himmelska gudstjänsten dagen innan. Det gav mig hopp att stå ut med den djävulskap som skulle pröva oss alla.

Nej, jag hör inte hemma i den värld jag vistas i.
Genom mitt dop visste jag nu att min hemvist är hos Gud.
Jag som trodde att jag bara var på semesterresa... så talar Gud till mig på detta sätt...
Vad skulle komma härnäst?

Guds väg är inte asfalterad.

Om du vill läsa vidare DEN STENLAGDA VÄGEN av Allan Willny, så finns den på GAudete Förlag, Pålsjögatan 71 B, 254 40 Helsingborg.
E-post anna@malmberg.org

Vem är den Svarta Hästen?

Den svarta hästen i Uppenbarelseboken härjar i krigstid och skadar växtligheten.
De känsliga ettåriga sädesfälten blir förödda, medan de fleråriga såsom olivträd och vinstockar har större chans att klara sig.

Jag tänker på hur krigsföringen går till i Mellanöstern, där vissa byar har fått alla sina olivträd fällda till marken... en tillämpning av kapitel 6...

I romanfigurens dröm nekade han att dricka vattnet.
Hur länge till har vi friskt vatten?
Gode Gud bevare oss från E-koliebakterier och andra osynliga djävulskheter...

När jag läser Johannes vision om Yttersta Tiden vill jag fokusera på två saker:
1. Beredskapen = lev i goda relationer med varandra och naturen.
2. Den himmelska gudstjänsten, som vi försöker återspegla varje söndag...

Ta till vara de stunder av bön och gudstjänst som kyrkklockoran kallar dig till.
Det kommer en dag när klockorna inte hörs mer...

Tro inte att de är en kuliss i stadens brus eller ett pittoreskt inslag på landsbygden...
Nej, kyrkklockorna manar dig till allvar och till försoningens oerhörda glädje.

I Lammets tecken.
Helene Sturefelt

Följ mig.