Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 20 maj 2011

KYRKTRAPPAN TAR EMOT

Blommande kyrktrappa.

Syrenerna doftar så starkt nu att de till och med "överröstar" avgaserna i stan!
Maj är en ljuvlig månad i vårt exotiska land.

Torget på Trossö var fyllt med blomsterförsäljare och marknadsknallar.
Turistgrupper stod i klungor och blev undervisade om vår stad - krigsstaden Karlskrona som alltid levt i fred.

- Hej Helene! sa en av guiderna. Det var Ella från Polen. Så glad jag blev!
- Är ni på väg in i kyrkan? frågade jag.
- Ja, vill du säga välkommen?
- Mer än gärna!


Välkomna.

Varvsarbetare från Gdansk och snygga tjejer från Gdynia satte sig i bänkarna och jag log mitt varmaste leende mot dem.
- Ni är ett broderfolk och vi hör samman!

Ella översatte och jag fortsatte:
- Vi gratulerar er till Carol Woytylas sanktifiering, grattis till Johannes Paulus II´s saligförklaring!

Det andliga kurage och politiska mod han gav sitt folk då revolutionen bröt igenom i Polen kan inte överskattas! Han har all min respekt.

Gamle påven, på jorden, nu i himeln.

- Men nu ska ni åka hem och tillrättavisa nuvarande påven, sa jag, ni ska be honom öppna prästämbetet för kvinnor! Vi måste vara många fler som förkunnar det glada budskapet om Jesus Kristus.

Ingen slog ned blicken. Ingen såg arg ut. Våra katolska bröder och systrar log tillbaka och nickade.
Guiden frågade:
- Får vi komma hit och fira mässa här i er kyrka i juni?

Detta är sann och riktig ekumenik.
Och svaret är naturligtvis JA.
Polska turister ut i ljuset.

Du tar väl vara på våra kristna söndagar?

De röda dagarna kan vara ett minne blott.
Om inte domedagen kommer imorgon så kan de politiskt korrekta bestämmarna ha islamiserat Sverige ganska ordentligt om ett decennium.
Carin Jämtin (S) framförde för ett tag sedan ett förslag att införa en muslimsk helgdag.

Så snällt...

Men hon sa inget om de minoritetsgrupper som funnits länge i Sverige - samer, romer och judar.
Varför detta ständiga fjäsk för islam?
Det är inte i "mångkulturens namn" - det är ett aningslöst utsäljande av vår egen tro.

Fråga de kristna i Turkiet vad de tycker om att ett gammalt kristet land håller på att tömma sig själv på andligt blod...

- Ni är ju kallade till frihet, skriver Paulus.
Låt bara inte den friheten ge köttet (egoismen) något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.
Galaterbrevet 5:13

Kallad till frihet, till bön i tacksamhet.

Det unika med den kristna mänskosynen är att den vänder sig till alla - inte bara till de "trogna".
Den utsträckta handen är till alla, oavsett religion eller etnisk tillhörighet.

Jag vill inte på min ålders höst plötsligt tillhöra "de otrogna" på ålderdomshemmet när minareterna bjuder till fredagsbön.
Jag vill inte se söndagen reducerad till en svart arbetsdag (det är den redan, för många, i Mamons namn).
Jag vill leva i ett kristet Sverige där vi tar tillvara på de tusen år av kristendom som lärt folk att läsa, byggt upp skolor, sjukhus och välfärd.

I moskén läses texter på arabiska som inte många förstår.
De sjunger och reciterar mycket vackert, men de är inte medvetna om vad som sägs - ungefär som när prästerna talade på latin på medeltiden.

Nu är du dum, Helene!
Nej, jag frågade själv. Och fick just detta till svar.

Fem pelare. Träsmoské från 1200-talet
på turkiska landsbygden.

Den dagen muslimerna får läsa sin Koran på sitt eget språk kommer de upptäcka att islam är grundat på hot och rädsla för straff.
Jag ber ikväll att deras fem pelare skall övergå till våra "fyra ben":
- Brödsbrytelse, böner, brödra- och systragemenskapen samt undervisningen om Guds ord.

Med glädje såg jag hur kyrkan fick besök även av några beslöjade kvinnor.
- Välkomna ni också!
Med förundran såg de Jesus på korset. Med förundran såg de hans uppståndelse, återgivet i enkla lerfigurer.
Jesus är Guds lamm, det sista offret, för att vi ska få frid.

Jesus lever. Livets ängel.

Och när jag sedan satt hos den muslimske frisören hörde jag honom kommentera en händelse:
- Om Gud vill...

Det är detta som skiljer muslimen och den kristne - det lilla ordet OM...
Där muslimen lever i ovisshet, lever vi i visshet om Guds goda vilja med oss.

Och jag viskade tyst:
- Gud vill.
Punkt.

Jag tar emot muslimsk slöja utanför moskén.
Även denna trappa tog emot.
Och jag bad där inne, i Jesu namn.

Allt gott till eder alla.
Helene Sturefelt, som gläder sig åt Jesusmanifestationen imorgon i Stockholm:
http://www.apg29.se/index.php?artid=5465

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar