DOP PÅ LIV OCH DÖD

Badbassäng i Kusadasi. Inte dopbassäng.

Vad händer med våra kristna traditioner?
Vi är med och urvattnar (!) både dopet och konfirmationen, så snart finns det inget mer kvar än "Du vet väl om att du är värdefull..."
Och det är inte illa, i och för sig!
I en tid som slår ut mänskovärdet ganska fort, är det ett viktigt budskap att värna.

Du är värdefull. Och jag. Var enda en.

Men varför vill vi inte behålla djupet?

I dopet dör vi och uppstår med Jesus Kristus.
I konfirmationen bekräftar vi vår tro och får svara tillbaka på Guds kärlek.
Vi får säja vårt Ja.

Bara ett plask. En pöl.

Prästen Ulla Karlsson har satt igång en debatt om vad som är kristen och inte kristet.
Hur mycket "måste" vi behålla innan tron har förlorat sitt innehåll?
Debatt är alltid välkommet.
Tro och intellektuell skärpa mattas av om vi inte vågar möta varandras frågor.

Men jag delar inte hennes reducerade tro.

Om Paulus hade förkunnat en kristendom som inte mötte de svåraste frågorna som:
- synd, skuld, skam och död - då hade det inte blivit något av kristendomen.... och Jesus hade levat och dött förgäves...
Ty - det finns många moraliskt goda människor som fått plikta med sitt liv, men bara En som besegrat dessa fyra mörkerord genom att uppstå fysiskt igen.

Nåväl.

Följ med till Pauluslandet!
Vågar du göra en djupdykning i den riktiga baljan - det dopkar och det baptisterium som gjorde relationen till Kristus lysande klar?!

Vi befinner oss i Efesos, västra Turkiet.
Bland dessa ruiner, orsakat av jordbävningar och erövringar, står ännu några pelare och vittnar om de stora föregångsmänniskorna.
Här har evangelisten Johannes vilat...
Jag stannar upp i ödmjukhet inför historiens vingslag...

Johannes gravplats i Efesos.

Titta! Där är ju dopgraven!

Trappan ned är nederstigandet i dödsriket...
Dit går vi med allt det mörka som finns i livet - alltifrån bekvämlighet och girighet, till vrede och mordlust...

Gå ned, då.

Men ärligt talat, själv kan jag inte "dränka mig" från det onda.
Dop till Rening från synd har funnits före Jesus.
Det är inget kristet dop.

Det handlar snarare om att gå in i Jesu död - som var en försoningsdöd för vår skull - är du med?
Vi dör med honom, precis som han dog med oss...

Men stanna inte där, snälla du! Det är inte arvssynden som är poängen!

Gå upp! Jesus drar dig in i livet, det eviga.

"Bevara NN i ditt ljus, nu och alltid" ber vi i dopbönen i kyrkan.
Vi tillhör Gud. Ljuset, Livet.
Men det som förstör måste förstöras...

"Synden vill skilja oss från Gud, medan Gud vill skilja oss från synden".

Vågar vi inte inse detta, då är det bättre att vi låter bli dopet.

Upp med dig nu ur dopgraven!
Stå upp! Du är fri. Jesu Kristi namn är läst över dig och du står under hans beskydd!

Det är ju Befrielsen som är poängen!
Det är den enda frihet som på djupet löser oss och kan ge frid.
Det sker i Jesu namn.

Äldre dopgrav vid Mariakyrkan, Efesos.

De första kristna var mycket tydliga med detta.
Så även idag, i det sekulariserade muslimska landet Turkiet.
Att låta döpa sig i Jesu namn är en mycket stark handling, som bekänner Jesus vara herre, både i livet och i döden!

Allt annat är kraftlöst och urvattnat...
Det är så mycket mer än "Du vet väl om....". Jag vill mer än så!

Baptisterium.

Solen gassade över Johannes gravkyrka i Efesos.
Man kunde ana ett åttakantigt rum.
Jag slog följe med en amerikansk pastor, som förklarde:
- Veckan har sju dagar. Att döpas är att komma in i det nya livet - den åttonde dagen!
Något nytt har börjat!

Nej, inte kan jag göra detta själv. Provocerande kanske.
Eller just befriande.
Men jag kan låta mig sköljas av dopvattnet och tänka att Gud har gjort ALLT klart för oss.

Lite längre bort, vid Mariakyrkan, fanns ett jättedopfat!
Jag lade handen i den torra dopfunten.... och tackade Gud.

Hel-dop.

"Simul justus et peccator".
Samtidigt rättfärdiggjord och syndare".
Samtidigt mörk och ljus.

Och de barn som inte är döpta då...?
Gud älskar dem oändligt mycket!
Men - lyssna nu: de står inte under beskydd av namnet Jesus Kristus.
Och det gör skillnad i den andliga världen.

Min motfråga är:
- Varför ska vi inte ta emot det Gud vill ge?
Det är höjden av otacksamhet och högfärd, egentligen... Låt inget skymma dopets gåva för dig.

Levande sten-ord.

Till sist:
Här har alltså evangelisten Johannes vilat. Nu finns resterna av skelettet på museum.
Men minns du vad han sa om dopet?
- Den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.
Joh kap 3:5.

Herre Jesus Kristus, tack för att du tar med oss in i döden och ut i livet igen.
Jag ber för våra tros-syskon i Efesos och här hemma, särskilt för dem som brottas med vem du är och vad dopet betyder.
I Jesu namn, amen.

Helene Sturefelt
- befriad genom det kristna dopet.