HUSFÖRSAMLING

Möte

- Vi måste träffas!
- Vi kan gå hem till mig.

De första kristna träffades i grupper hemma hos varann. Det är än idag det vanligaste sättet att mötas, till bön och lovsång. Myndigheterna har inte kontroll över vad som sker i hemmen.
Tänker på det gamla konventikelplaket som i vårt eget land förbjöd alla sammankomster hemma.
Det var bara den statliga kyrkan som var tillåten.
Men frikyrkorna växte fram ändå, av nödvändighet.

När Paulus reste omkring besökte han alltid stadens synagoga.
Han predikade och förkunnade det glada budskapet om hur profetorden gått i uppfyllelse, ett efter ett, genom att Jesus gav sitt liv och uppstod på tredje dagen.

I Antiokia, dåtidens största stad, hade många husgrupper av detta slag.
Kan du höra sången och dansen? Kan du se hur de vävda mattorna krullar sig av alla som sitter och trängs på golvet för att få höra...

Mjukt.

Följ med!

Men nu heter staden Antakya och ligger i östra Turkiet.
Det är som att komma in i en värld av Tusen och en natt. Det vanliga hyreshuset av betong är bara en kuliss.
Alla skor ställs utanför i trapphuset, det är en god sed som muslimerna bevarat till moskeerna.
Vi har ju inga heltäcknignsmattor hos oss i våra nordiska finkyrkor och vår väderlek tillåter inte detta.
Men här, i Antakya, i den kristna husförsamlingen, drar vi skorna av våra svettiga fötter.

Jag tror det är helig mark.

Det ligger förväntan i luften och några tjejer sjunger och spelar gitarr.
En man tar fram en liten trumma och en stor äggformad "luta" kallad "zaz".

Det lutar, åt Turkiet.

Värdhusvärden vevar med armarna och ler stort under mustaschen:
- Gud är god! Gud älskar alla! Det är av nåd vi är frälsta! Vi kunde inte själva.

Jag tittar omkring mig. Vem är egentligen här?
Kvinnor och barn, vackra turkiska tjejer, kraftfulla män och några grå pantrar.
Flera har varit muslimer. De berättar att de mött Jesus i drömmen. De har fått direkta tilltal.
Och de strålar!!
Deras glädje går inte att ta miste på.

- Jesus, vi prisar dig.

Predikan tolkas:
- Den som är utan synd, kan inte dö. Därför är det anmärkningsvärt att den ende som var utan synd - Jesus Kristus - gick in i döden. Han om någon behövde ju inte det!
Varför gör Jesus detta?

Han gör det för oss. Han byter med oss.
Tar vår död. Ger oss sin uppståndelse.
Vi måste fira!

Vi har hamnat mitt i det turkiska påskfirandet.
Fram med festmat! Coca och Oranga till dolmarna och de linsfyllda vinbärsbladen.
Är det Paulus som står där framme? Och Barnabas?
Jag vet inte.
Tiden har stannat.
Allt nu.

En broder mer.

Jag skrattar, jag gråter, jag är i en levande husförsamling där alla bär Jesus Kristus i sitt hjärta.
Kristoffer - Kristus-bärare.
Varken mer eller mindre.
Bär Kristus i ditt hjärta. Det är det enda...

Kristus-hälsningar
Helene Sturefelt