AVATAR

2 timmar och 40 minuter senare... Filmen AVATAR är inte kvar på bioduken, den är kvar i mitt hjärta.

Detta är en berättelse om den västerländska världens döende. I jakt på nya råvaror anfaller man planeten Pandora. Där bor visserligen konstiga, blå varelser men det är bara till att skjuta bort de små flugorna...

Själva filmtekniken är häftig. Det är många flygturer på drakar i den mäktiga djungeln. Den spekulativa förflyttningen av medvetandet från en människa till en konstgjord avatar - en konstruerad mix melllan människa och ur-invånare "na´vi" - är trovärdig.

Na´vi-anerna lever i ett energinätverk med naturen. Allt hör samman. Allt är en enhet där ingen rovdrift finns.

Den gudomliga livsprincipen Ewya ser till att allt liv är i balans.

Namnet är ingen tillfällighet - det är detsamma som Bibeln använder för den kvinnliga människan: Eva = hon som ger liv.

Det är mycket vackert. Jag minns, jag har själv varit där... jag ÄR där.

Jag hisnar, häpnar, blundar och gråter tyst när våldsmaskinerna ska tränga igenom djungeln. Den manliga våldsprincipen är medvetet uppenbar, skapad av en man, kritisk till sin egen kultur?

De måste välta det enorma Heliga Trädet för att komma åt naturfyndigheterna...

Vår egen miljöbalk i Sverige har flyttat fokus från att bevara naturen för dess egen skull, till att göra det möjligt att exploatera naturen när samhället behöver "resurser"... Just nu pågår en kamp på Gotland där en helig källa ska offras, för att man måste få komma åt att ta det man vill ha...

Jag blir galen!!

Vi bor på en döende planet - eller?

Är det en kamp mellan manligt och kvinnligt? (inte tvunget mellan män-kvinnor). - - -

De blå na'vi-anerna är långa och starka. Människan Jack Sully pendlar mellan världarna. Det som först är ett besök i en främmande djungel, blir snart det riktiga livet.

Och jag tänker: när 90 % av västerlänningarna bor i städer, då blir naturen bara en plats som man "besöker"... det är inte längre ens hem, det är bara en råvarubod...

För mig är det inte så. Jag blev ofta kallad "överkänslig" av de vuxna när jag var barn. Jag har fortfarande kvar alla kopplingar till naturen. Nej, jag känner inga träd-andar, men jag känner trädens energi. Det räcker med att veta att de lever, för att visa respekt!

Stadens puls är inte i harmoni med naturen. Därför är det så jobbigt för många när det är söndagsstängt p g a "vilodag..." Och all denna snö är ju vulgär, usch, jag kan inte parkera min lilla bil... allt medan na'vianerna samspelar med både flygödlor och - det var ju bara en film, Helene!

Nej, AVATAR är inte bara en film, den är ett rop att vända om från vår negativa, oandliga livsstil.

- Och Gud skapade människan till sin avbild... Men hon blev ett rovdjur, en o-människa...

Tallens rötter kring bergen i Tiveden klamrar sig, fast i längtan att få leva lite till.

Lägg ned stridsyxan.

Avgrundshälsningar

Helene Sturefelt