FASTETID

Semlor... Mmm! Eller fastlagsbullar, som jag hellre kallar det. Det är nu de ska ätas! Inte efter nyår.

Men varför fasta?

Det handlar inte om bantning, det handlar om att Avstå.

Både kristna och muslimer delar detta som en del i utövningen av tron - att avstå, för att tänka på dem som lider nöd och dela med sig. Det är 2/3 av jordens befolkning...

Du ber väl bordsbön och tackar Gud för den mat du har på bordet?

Det handlar om att avstå för att bereda mer plats för medmänniskan - och Gud.

Det är så mycket som hindrar oss från att leva i en nära Gudsrelation.

För många handlar det inte bara om mat. En fasta efter Guds sinne, kan se ut så här:

- elektronik-fasta

- TV och intrycks-fasta

- dator-fasta

- mobil-fasta

- bil-fasta

- godis-fasta

- rök-fasta

- ljud-fasta... Och så vidare.

... för att våga lyssna in den tystnad där Gud kan tala.

När jag var ny-kristen undrade jag varför fastetiden inte märktes mer i vår kristna kyrka. Jag ville ha stöd av andra för att gå in i detta.

Minns ni den lila pappersbössan som man ställde på köksbordet och samlande in pengar i, till Lutherhjälpen.

När barnen var små brukade jag lägga en peng på fatet där semlan strax skulle hamna, och så skickade vi runt bössan och la vår peng.

Det var ett sätt att skapa en medvetenhet om världen utanför.

Vi försökte avstå från kakor och bullar under veckan. Det var inte lätt när snälla syföreningstanter bjöd generöst på hembakat mitt i veckan... Vi åt nämligen våra semlor bara på söndagar, för att fira Jesu uppståndelse, det är ju hans dag!

Ja, det var vårt sätt då.

Vår tid behöver fastetiden mer än någonsin.

Det är så många intryck som blockerar våra sinnen att vi knappt hör våra egna tankar, än mindre Guds.

Under årens lopp har jag lärt mig att ta fastetidens återhållsamhet som en livsstil. Jag är inte intresserad av att frossa, varken i mat, kläder, godis eller...

Jag ser på mig själv som en te-kanna, där jag varje dag vill tömma mig på intryck, för att kunna ta emot nya - men många gånger är min almanacka så full att jag bara vill gråta...

Jesus säger att bön och fasta hör ihop. Hur ska jag kunna be om mina sinnen är överfulla?

Gud, vad jag längtar efter att få dra mig tillbaka - reträtt!

Retreat.

Ett minne dyker upp:

 - Ungdomsgruppen i Bjärred... vi hade talat om hjälpinsamlingar och hade fastlagsbullar till fikat. Vi hade roligt och jag kladdade lite grädde på näsan på en av killarna... som genast tog en klick och gjorde likadant på nästa... Gräddkrig! Kyrkans Ungdoms ledare, d v s jag, insåg att det kanske inte var jag som skulle starta buset... Fett ös... Ha ha!

Inga överdrivna hälsningar

Helene Sturefelt