BRUDPARET SKA GÅ...

Titta på den här vackra mannen. Han står rödglänsande i morgonsolen på Stumholmen. Marinmuseet ligger strax intill, där bröllopsmässan ska gå av stapeln.

Vid sin sida har han en lika vacker kvinna. Mjuka former i hård sten. Lite kantigt, lite rundslipat. Precis så som Livet gör med oss.

Brudparet ska gå in tillsammans, sida vid sida.

Jag tycker inte om de amerikanska TV-serierna som för oss tillbaka till den tid då kvinnan var omyndig OCH INTE FICK GÅ IN SJÄLV. Hör ni det, tjejer!

Anledningen till att pappan då förde in sin dotter var att han skulle överlämna henne till nästa förmyndare, som är hennes man.

DET FINNS INGEN ROMANTIK I DETTA!

Vi kvinnor har haft rösträtt i knappt hundra år... Vi lever ännu i skuggan av ojämlikheten. Att gå in sida vid sida till sitt bröllop är en kraftfull markering av att här kommer "vi", jämbördiga parter, som ska stötta varandra genom livet.

Nu kanske någon blir ledsen, men jag tänker fortsätta vara ärlig och berätta ur min 20-åriga erfarenhet som vigselpräst.

Jag samtalar alltid med brudparet och övar noga i god tid. I de flesta fall avstyr jag dessa amerikanska doku-såpa-olater och uppmuntrar bruden att förstå sin självklara plats bredvid sin blivande man.

De gånger jag ändå inte lyckats avstyra detta, har jag tänkt:

- hu så hemskt att utsätta sin man att stå där framme, ensam... med alla blickarna på sig...

- åh så konstigt att gå in med sin far... har inte dottern gjort slut och frigjort sig från sin pappa? 

Någon gång hittade vi en kompromiss:

- pappan förde fram sin dotter till kyrktrappan där brudgummen väntade, och så gick brudparet tillsammans in i kyrkan.

Det står ju i vigselritualet:

- Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru...

Detta måste gälla kvinnan lika mycket, tänker jag. Även vi ska väl lämna vår gamla familj för att hålla oss till vår man? Jag skulle ju kunna läsa texten lite fel....

- "... därför skall man lämna sin far och sin mor.... redan utanför kyrkan... så att man kan gå in själva...."

Det gäller att veta vad man gör.

Och fastnar brudslöjan för att tärnorna trampar på den, då är det bara att böja sig bakåt... och vänta på att de ska sluta trampa... : )

Glödröda hälsningar

Helene Sturefelt