Det går inte att negligera. Jag måste bry mig!
Hur många vet vad som döljer sig bakom en sådan tidningsrubrik "Gisslandrama - utvisningshotad mamma hade låst in sig med sina barn, beväpnad med kniv och bensin...".
Jag vet... jag har själv haft en familj från Azerbadjan boende hos mig... jag har hört om förtrycket, ångesten har suttit i min soffa.
Ibland blir tanken på döden det enda sättet att orka leva...
Alternativiet: att skickas tillbaka av det Okänsliga Migrations-Värket till ett liv där man möts av k-pistbeväpnade soldater på flygplatsen, för att man har fel etnisk tillhörighet, fel åsikter, fel religion...
Och tidningen skriver:
- Gisslandramat fick en lugn upplösning.
Jaha. Svensson tuggar på sin frukostmacka och bläddrar vidare till sporten.
Men jag vet hur ångesten fortsätter:
- Vidare till psyket som konstaterar att hon är frisk - javisst! Och hon reagerar friskt på ett sjukt sätt att behandla människor!
När vissa totalitära organisationer vill skapa ett "himmelrike" med regler som passar dem, då blir det ett helvete för alla andra...
På fotot ser du ett Dopljus. Det ser ut som en brinnande fackla.
Jesus säger:
- Den som följer mig, skall inte vandra i mörker utan ha livets ljus.
Människan är fångad i ett gisslandrama där Förövaren spelar an på vår rädsla och vårt kontrollbehov. Maktens män och kvinnor leker med paragrafer och säger:
- Det står inget om att Azerbadjan inte skulle kunna ta emot... o s v.
Jag kan bara ropa i min förtvivlan över alla dessa mänskoöden:
- Jesus, befria oss ur detta drama! Låt din heliga renhets eld bränna bort det stora Egot.
Jag ber om ditt beskydd över denna kvinna och hennes familj.
Och jag ber för Svensson att han ska orka bry sig lite mer...
I Jesu namn
Helene Sturefelt
lördag 27 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar