HUMOR OCH ALLVAR

Morgonsolen slår en guldgata genom Galjonshallen.
Ser du barnens fingeravtryck på rutan?
Skärgårdsljuset får mig att sjunga:
- "Din klara sol går åter opp, jag tackar Dig, min Gud..."

Jag läser Natan Söderbloms Lutherstudie "Humor och Melankoli".
Där hittar jag nya tankar till religionsdialogen.
- Får man skratta i kyrkan? Ska det inte vara allvarligt?
Det är inte antingen - eller. Det är både - ock!
I vår kommer vi att bjuda in en "skratt-pedagog" till vår kvällsgudstjänst, håll utkik!

Allvaret är ju hur jag ska leva i gemenskap med Gud, hur jag ska hitta meningen med mitt liv, hur jag ska stå ut med döden...
Glädjen är när tron springer fram i FÖRTRÖSTAN. Jag kan gråta glädjetårar när jag förstår att jag är ett Guds Barn. Här är det inte tal om att "bete sig fromt" utan att ..."med djärv säkerhet röra sig fritt i Guds värld" (sid 52).

Ingen har som Luther "avsatt helighetens uniformering". Han klarade inte klosterlivet (men jag åker gärna till Systrarna på Omberg!) där skratt var förbjudet. Luthers humor "vägrade att låta fasonera sig" skriver Natan Söderblom (sid 54)

Heliga Birgitta med snö i ögonen...

Nej, Luther var inte humorist i botten, därtill var livet allt för allvarligt och själen hade sitt mörker. Men befriad av Guds nåd kom en värme till honom, där han skrattade åt livets förtretligheter och tog till sig de svaga och tilltufsade.
Luther förlöste glädjen genom att avslöja alla konstgjorda manér, som skulle imponera på andra - och Gud...

- Att få vara Guds barn trots ångest och brist, det fyllde honom med en så översvallande glädje, att all hänsyn och all försiktighet försvann." (sid 55).

Allt som kan underlätta livet och uppmuntra själen är en Guds gåva, menade Luther.
- Gud vill ha glada barn, inte tillgjorda...

Reformationen på 1500-talet blev en religiös förnyelse som var alldeles nödvändig.
Jag hoppas och ber att det samma ska hända med islam. Den har stagnerat och behöver hitta nya former här i väst.
I Oslo har det varit stora demonstrationer i veckan som gick p g a ännu en karikatyrteckning på Muhammed - det är onödigt att provocera, det hjälper oss inte närmare varann - men HUMORN måste få plats som ett vänligt sätt att förhålla sig till det heliga.

Jag lilla människa, kan inte närma mig GUD, som är HELIGHET, utan att släppa på spänningarna och famna hans nåd, med ett leende på läpparna.

Och Heliga Birgittastatyn i Vadstena utmanar oss på snöbollskrig!
Inga andra krig är påbjudna... hör ni det!
Utom ett: VM i snöbollskrig i Luleå - den som vinner får åka till Japan.

Glada hälsningar, med allvar.
Helene Sturefelt