SVENSKHET - TABU!
Varför går det inte att tala lugnt om landet Sverige, svenska seder och svenskhet?
Det handlar inte om en utstötningsmekanism, det handlar om en identitet. Som man kan dela med många! Det är min åsikt.
När jag åker till andra länder, tar jag seden dit jag kommer. När jag handlade på basarerna i Jerusalems trånga gränder, blev jag mycket paff när jag hörde en fras på svenska:
- Hej, kom in, du köpa!
Det var roligt, men samtidigt förväntade jag mig att göra mig förstådd på deras villkor. Så blev det ju också.
Och när jag gick in i Peterskyrkan i Rom hade vi alla ordentliga kläder på oss, i respekt för det heliga rummet.
Och så vidare. Det är inget konstigt med det.
Men vi då? Får vi inte vara stolta över att vara svenska? Jag är ju svensk. Ska jag förneka vårt språk våra traditioner, vårt sätt att hälsa... ?
Aj, aj... nu bränns det...
Lyssna på detta inlägg från RING P1. Det är tredje inslaget, en bit in i programmet. Lyssna på vad Simon i Hjärnarp tycker:
Han undrar:
- varför frågar vi: hur vill ni ha det här när ni kommer till oss?
Istället för att säga: välkommen, så här gör vi!
De invandrare jag känner är tacksamma över att få leva här, i vår demokrati, med våra sedvänjor.
Annars skulle man inte vara här?
Eller? Är jag naiv?
Jag känner flera familjer där integrationen är mycket lyckad och där familjen har hittat en balans mellan sitt hemlands traditioner och hur de lever i arbetslivet.
Erika Nagy (FP) skriver i dagens BLT 15 febr 2010 "Religiös snobbism":
"AF drog in den muslimske mannens ersättning sedan han fått praktikplats på ett företag, där han inte ville skaka hand med företagets kvinnliga vd." Olika traditioners sedvänjor krockade.
Hon fortsätter: "Vi kommunicerar med varandra genom kroppsspråket till 90 %."
Och jag undrar, med Erika: vem diskriminerar vem? Den muslimske mannen som inte får röra vid en kvinna enligt sina seder, eller den svenska kvinnan som sträcker ut handen för att hälsa? Hon gjorde inte det för att genera mannen. Hon gjorde det för att visa sin öppenhet och acceptens.
Simon säger i Ring P1: "Jag vill möta en Människa - inte en hindu, folkpartist eller djurgårdare i första hand. Religionen ska vara privat." Och fortsätter: "Jag vill ha en sund stolthet över att vara svensk."
Låt oss räcka varandra handen! Vi är så vältvättade och renspritade denna vinter om händerna att det inte kan medföra någon annan fara, än att bli vänner....
Handlösa hälsningar! Nej, en handfull hälsningar menar jag.
Helene Sturefelt
Kanske svårt att förstå men detta är vad nuvarande EU ministern, Birgitta Ohlsson anser om Sverige
SvaraRaderaAvskaffa Sverige!
Magnus Simonsson, 2001-06-06 09:37
FoBo-artikel i Expressen
-------------------------------------------------------
Avskaffa Sverige!
Blågula fanor, rojalistiskt fjäskeri och fosterländsk glädjeyra. I dag på den svenska nationaldagen förväntas vi som goda medborgare att uppmärksamma vår nation.
De mest entusiastiska vallfärdar till hembygdsgårdar, sjunger nationalsången och firar som om det vore en nära släkting som fyllde 50. Men vad firas egentligen? Demokrati och öppenhet som präglar denna del av världen?
Ingalunda. Snarare ser vi en automatpatriotism och konservativt vurmande av nationalstaten. Trots att slumpen avgör var en människa föds, att nationalstaten sällan är den perfekta beslutsnivån och att världen blir mer globaliserad håller mänskligheten krampaktigt fast i nationen.
Fenomenet har avigsidor. "Nationalism är en barnsjukdomen, mänsklighetens mässling”, yttrade Albert Einstein 1924. Einstein var övertygad världsfederalist, en idé från antiken som förklarar att människor är medlemmar av en universell gemenskap.
Det är dags för oss som kallar oss för världsmedborgare att damma av världsfederalismen som vision för en mer rättfärdig värld genom att sträva efter en global union med federalistiskt statsskick. Varje land ska avstå delar av sin nationella suveränitet. Genom en global rättsordning kan mellanfolkliga konflikter lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis.
Fredstanken är central inom världsfederalismen likaså tron på internationell rätt och vårt gemensamma ansvar för att mänskliga rättigheter tillgodoses överallt.
Albert Einsteins liknelse mellan nationalism och barnsjukdomar är träffande. De är bägge svåra att kurera. Vi kan vara oense om vilka medel som ska användas i kampen. Men vi vet att i bägge fallen väntar något friskare i slutändan. Världsfederation är inte en utopi - utan ett mål för praktisk politik. Kanske är jag en naiv världsförbättrare. Men den politiker som inte vågar tro på visioner, så även avlägsna sådana borde istället syssla med rörmokeri.
Birgitta Ohlsson,
förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet (LUF)
Världsmedborgare - en vacker tanke. Men stora enheter spricker, vi klarar inte av att greppa för stora stycken. Varför finns inte Sovjetunionen kvar, Jugoslavien och hur är det med Storbrittanien? Är det människans ständiga pendelrörelse mellan smått och stort? Jag tror på de mindre enheterna - men där man samarbetar med varann över gränserna.
SvaraRaderaHS