VATTENMÖTE MED FARZA

Jag måste tvätta av mig all vrede över människans dumhet att sätta sig själv i Guds ställe.

Gudstron är en kraftkälla till kärlek, inte till maktmissbruk.

Så skönt att få sätta sig i bastun och känna värmen omsluta hela kroppen. En veckas arbete i kyrkan är till ända, med dopsamtal, katekumenat, begravningar och predikoskrivande.

Simhallens vatten är svalt - hu!

Jag lade märke till en utländsk kvinna som tränade crawl i egen bana. I smidighetens namn tipsade jag henne att vi simmar liksom runt, så att vi inte krockar i vattnet.

- I don´t understand.

Nästa sträcka stannade jag och vi började prata. I vattnet!

Hon berättade att hon kom från Teheran. Hennes man undervisar på BTH i matematik.

- Svenskar är inte så bra i matte.

- Nej, vi ligger långt efter europeisk standard, svarade jag på usel engelska.

När hon frågade mig vad jag arbetar med, tvekade jag... vad skulle jag svara, på ett enkelt sätt?

- Jag undervisar barn och ungdomar i kyrkan.

- Aha! Jesus... twelve disciples... ?

- Yes!

Detta var ett sant religionsmöte i simhallen! En tvättäkta dialog mellan två fria kvinnor, som älskar känna vattnet omsluta huden, iklädda två vanliga baddräkter.

Vi gick upp för att byta adresser.

- I´m not a muslim, försäkrade hon. Jag hatar all religion.

- Det gör jag också, när den missbrukas av maktens män, svarade jag, och fortsatte: God is love, my religion is in my heart, it is soft, and I want to share the love of God with everybody!

Vi såg varann djupt i ögonen, leende, alltmedan duscharna brusade och barnen sprang ut och in i bastun.

Farza kommer från en mångmiljonstad, jag lever i lilla Karlskrona, med skidskogar och skärgårdshav runtomkring.

Kände mig plötsligt mycket lycklig.

Kära syster från Främmande Land, jag hoppas att vi träffas igen! Jag vill lära känna dig, dina tankar, din bakgrund. Och jag vill att Guds kärlek ska lysa genom mina ögon, in i ditt hjärta.

Avståndet mellan två människor är bara ett leende.

I simhallen.

Blöta fredagshälsningar!

Helene Sturefelt