I år behöver vi inte drömma om en vit jul - den är redan här! Och vi har åkt skidor i natriumlampornas guldgula sken. Bakom industriområdet finns ännu en bit av paradiset sparat... Det är ett litet skogsområde med en sjö i mitten. Grenarna var tyngda av all snön. Vackert som ett julkort!
Från andra sidan tränger sig nybyggnationer på. Men än så länge är detta en fredad zon.
Jag tycker inte om när man exploaterar den lilla natur som finns kvar runt stan. Människor blir trängda, stressade. Vi har snart ingenstans att ta vägen. Inte råddjuren heller. Hade med mig några äpplen. Lade dem på en sten i den vita snön. Fruktstund för Bambi.
Vårt eget bostadsområde är också hotat. Den privata ägaren, som köpt marken av kommunen, vill exploatera bokskogen och bygga höghus. Det är en mardröm för oss som bor här. Inlandsisen har lämnat stora stenbumlingar i skogen. Barnen leker där i en miljö som är mycket spännande. Exploatören lovar att inte göra några "betydande ingrepp", bara spränga lite... skövla lite... kanske spara några träd, som kuriosa... barnen kan fortsätta spela sina TV-spel... besöket i naturen var bara en tillfällighet... det artificiella tar över mer och mer... för att exploatören ska få ut sitt...
PROTEST!
Detta är inte att värna Guds natur eller ta ansvar för skapelsen. Snart får vi väl nöja oss med att åka skidor framför datorn med hjälp av Wii-tekniken...
Jag vill inte det.
Jag vill leva på riktigt. Där det barrar och luktar snö. Och knirrar i skidorna.
Vem ska vara taleskvinna för Bambi och Snövit?
Jag! Och Du?
"DET ÄR GOTT ATT BIDA, HERRE VID DIN PORT
HIMLAR ÖPPNAS VIDA, HÄR ÄR HELIG ORT
HÄR MIN SJÄL FÖRNIMMER GLÄDJENS NYA TON
OCH JAG SER ETT SKIMMER, FRÅN EN SNÖVIT TRON."
Sv Psalm 206:4
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar