måndag 7 december 2009
VÄSTERLÄNDSK NAKENHET
"Ta av dig skorna!" sjöng Povel Ramel, och vi tog av oss mer och mer... Västerlandets nakenhet visar en utblottad själ och en tävlingsinriktad kroppsfixering. Unga tjejer klär sig i "vulgo-linnen" där urringningen visar vad skafferiet är fullt av... En del undrar varför man inte ser dem i ögonen utan i mer i brösthöjd... ja, man undrar...
Kroppen är vacker. Kroppen är alldeles underbar! Men den är inte till för VEM som helst. Eller för VAD som helst.
VET NI INTE ATT ER KROPP ÄR ETT TEMPEL FÖR DEN HELIGA ANDEN, SOM NI HAR INOM ER OCH SOM NI HAR FÅTT AV GUD? NI TILLHÖR INTE ER SJÄLVA. ÄRA DÅ GUD MED ER KROPP!
1 Korinterbrevet kap 6:19
Svenska turister som besöker katolska kyrkor blir förvånade över förbudet att inte gå in i shorts eller i kortärmat. Vad är det för fel med det? Jag kommer väl som jag vill...
Nej, det gör du inte!
Var plats har sina regler. Badkläder i badhuset och påklätt i kyrkan.
Men om kroppen är så vacker, varför ska man dölja den i kyrkan?
Jo, därför att kyrkan är en bönens plats. Där är det Gud som är i centrum, inte din kropp.
När man är i TAIZÈ, klostret i södra Frankrike dit många tusen ungdomar vallfärdar, då får alla lättklädda ett enkelt bomullsskynke när de går in i kyrkan. Man sitter tätt, tätt på golvet i bön och tillbedjan. Att då ha en svettig rygg framför sig eller ett par bruna, snygga lår, drar koncentrationen bort från bönen. Den respekten måste var och en visa sin medmänniska.
Hur ska man då "ära Gud med sin kropp"?
Genom att stanna upp ett ögonblick och tänka på det underbara ordet att kroppen är ett TEMPEL FÖR DEN HELIGE ANDE! Ett sådant kroppstempel måste skötas på bästa vis, med mat och vila, ömhet och trofasthet.
Och bön. Helst stående upprätt, med lyfta händer, mot himmelen.
- Ta av dig skorna, sa Herren Gud till MOSE. Här har vi något att lära av muslimerna.
Jag läser i 2 Mosebok kap 3 vers 5:
- PLATSEN DÄR DU STÅR ÄR HELIG MARK. JAG ÄR DIN FADERS GUD, ABRAHAMS GUD, ISAKS GUD OCH JAKOBS GUD.
DÅ DOLDE MOSE SITT ANSIKTE..
Den som vill komma nära Gud, måste nalkas Gud i ödmjukhet.
Och inse att det är själen som är utblottad, ja naken...
Påklädda hälsningar,
Helene Sturefelt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som jag kan se det så finns det två böneställningar i Bibeln den ena är som du skriver en stående ställning med händerna sträckta mot den helige i tillbedjan. Den andra är att man faller på knä i ödmjukhet inför samme Gud. Jag minns roliga episoder när jag som liten var i "Bönuset" i Komnäs (det kallades för bönhuset längre söderut heter det missionshus). När man så pålyste: Nu skall vi be. Då vände sig alla om och föll på knä med händerna knäppta på stolen. Vi tyckte det såg ganska roligt ut och skojade en del om det. Men hur är det nu? När vi kommunicerar hur många procent står orden för och hur mycket står kroppsspråket för? Var det inte 80 % kroppen 20 % orden?
SvaraRaderaEn annan rolig kommentar är när vi som ungdomar var på karismatiska gudstjänster talade vi med en av bibelskolelärarna som sa: Konstigt faller de bakåt? Bibeln säger ju att man skall falla framåt. Så hanvisade han till ställen där de står att de föll ner på sina ansikten.
Kan säga mer om detta men sparar det kanske till en annan gång.
/Glenn
Det här med erotisk konst och "kroppsfixering" är inget nytt. De gamla grekerna skapade en massa erotisk konst
SvaraRaderaPersonligen ser jag denna "återkomst" av ideal som högst välkommen. Därför att det är manifestationer av människans sanna natur, utan något behov av att förlita sig på falsk fromhet, blind lydnad och förnekande av sin natur. Och av just denna anledning identifierar jag mig ganska starkt med hedniska och satanistiska ideal
Helene svarar Tormentor:
SvaraRaderaDe ideal du hyllar har ingen kärlek till människans värde och ömtålighet.
Där är begäret i centrum, inte respekten.
Den kristna tro jag lever i är en äkta fromhet, det är en lydnad som stavas Vördnad för det Heliga, och ett bejakande av kroppens behov, i ett kärleksfullt förhållande.
Jag ber för dig, att du inte skall fastna i satans rike, som står i strid med sig själv.
Lukas 11:18.
HS