DEN GODA SPLITTRINGEN

Kan splittring vara av godo? Ska vi inte alla hålla sams och vara vänner? Enhet är väl ett ideal att leva upp till?
Frid, strid - och däremellan kommer splittringen!

En av julens texter är mycket provocerande. På Annandag Jul läser vi ur Lukas evangelium, kap 12, vers 49-53:
JESUS SADE: JAG HAR KOMMIT FÖR ATT TÄNDA EN ELD PÅ JORDEN. OM DEN ÄNDÅ REDAN BRANN!... TROR NI JAG ÄR HÄR FÖR ATT SKAPA FRED PÅ JORDEN? NEJ, SÄGER JAG, MEN SPLITTRING!

Hur ska vi förstå detta? Det låter ju helt emot det som vi förknippar Jesus med! Han är ju Fridsfursten!
Låt oss nu skärskåda detta. Sanningen finns alltid mitt i det klipp som saxen gör...
Om en gemenskap är förtryckande, då är den inte god. Om du lever i ett förhållande där du kontrolleras och nästan kvävs, då ska du inte stanna kvar. Om en församling tystar ner dig, då ska du protestera. Om ett politiskt parti kräver total lojalitet, då ska du ifrågasätta...

Splittring i dessa fall är alltså en nödvändighet för att överleva! Jesus talar om att han vill bryta igenom de gemenskaper som hindrar en att leva. Ja, hela evangeliets budskap handlar om att Gud bryter igenom de givna sammanhangen för att livet ska växa.

Familjen, som är samhällets minsta enhet, är helig för många. Men om den inte är till skydd och glädje för dig, då blir det precis så som Lukas fortsätter berätta om:
JESUS SA: ... " TY DÄR FEM BOR I ETT HUS SKALL DE I FORTSÄTTNINGEN LEVA SPLITTRADE, TRE MOT TVÅ OCH TVÅ MOT TRE, FAR MOT SON OCH SON MOT FAR, MOR MOT DOTTER OCH DOTTER MOT MOR, SVÄRMOR MOT SONHUSTRU OCH SONHUSTRU MOT SVÄRMOR."

Den biologiska familjen är inte alltid den bästa. Den kan vara så tät att den inte släpper in någon annan -vilket är mycket ogudaktigt. Många troende har kunnat berätta om det hån de utsatts för när de berättat om sin Gudsgemenskap. Nej enhet till varje pris tror inte jag är av Gud .
Jesus visar här hur nödvändig splittringen kan vara för att man ska kunna andas igen och tänka själv.

Den kristna trosgemenskapen är en ny sorts familj. Den bygger inte på biologi utan på hjärtats gemenskap med Jesus Kristus. Vi är sinsemellan mycket olika, men centrum är hos Honom som förenar oss. Olikheterna blir till välsignelse när den enes svaghet är den andres styrka.

Så låt oss vända på ordföljden: Strid, splittring och sedan frid! Vi ska inte gå i omaka par, den fåran blir inte plöjd rakt.
Tänk igenom var du har ditt hjärta. När Jesus Kristus blir varm och levande i dig, då kan du också be för dem som hånat dig. Bed att LJUSET från honom som är Sann Människa och Sann Gud, ska avslöja mörkret.
Frid vare med er alla. Låt livet växa!

Helene Sturefelt