JULÅNGEST?

                 

På den gamla allmogetapeten från Wämö kaffestuga i Karlskrona ser du ett motiv med glada människor.
Det skulle kunna vara en bild av julens gemenskap - alla är tillsammans.
Men detta är inte längre vår verklighet. Bondesamhället finns knappt kvar (ändå är det ni som ser till att vi  andra har mat att äta!) och de flesta av oss lever i städer. Tro och Tradition hör ofta ihop. Tappar vi det ena, följer det andra med.

Värst är den ensamhet man själv inte valt...
Därför juldeppar jag just nu med alla de splittrade familjerna, det bortflyttade, de iväg-åkta, de ovilliga, de sönderstressade och de sista överlevande...
Ensam, ensam, ensam... Klumpen i magen... att inte längre vara en del av Många... de som känner sig obehövda, de som inte har någon att baka till och äta med...

Titta på bilden igen. En sak är jag gärna utan: julsnapsen.
Sänder en extra tanke till de barn som tvingas se sina föräldrar bli berusade... Gode Gud, beskydda dem!
Sänder också en tanke till alla dem som drabbades av tsunamin i Thailand för fem år sedan. Ber att livsmodet ska vända åter, dag för dag.

Många kristna församlingar och kyrkor försöker hålla öppet under julen, så mycket det går. Det är där julen händer! Att få vara i tjänst under dessa dagar är en nåd, en glädje.

Men till alla er som juldeppar kommer här en bakvänd psalm, en ledsen röst ur Sv Psalm 118 "Fröjdas vart sinne" - men nu heter den "Frukta ditt minne":

FRUKTA DITT MINNE, JULEN FÖRSVINNE!
STÄLL INTE TILL BESVÄR!
JAG ÄR SÅ FRUSEN, TOMMA ÄR HUSEN
LÄNGTANDE VÄNNEN KÄR.

SJÄLEN MÅ LAGAS, ALDRIG DET DAGAS
ENSAM STÅR HÄR MIN STOL
SKINGRAD ÄR HJORDEN, TOMMA ÄR BORDEN
NU KOMMER KLAGOTÅR.

VEM SKA SKINKAN SKÄRA, INGEN ÄR NÄRA
BORTA ALLA BOR
INGEN VILL RINGA, VEM SKA JAG TVINGA
TORKAR GRÅTENS SNOR.

GAMLA OCH TUNGA, KAN INTE SJUNGA
BORDE FÅ NYA BUD
TRÖST ÖVER JORDEN, GE MIG DE ORDEN
HOPPAS PÅ FRIDENS GUD.

Nåja. Så illa är det inte. Det mörka måste ut för att ge plats åt ljuset.
När samhället sviker traditionerna och bara lämnar kommers efter sig, då söker jag mig ännu mer till bönen och lovsången i våra kyrkor.

Julefrid önskar jag er alla.
Helene Sturefelt