Äntligen får vi ta fram våra adventsljusstakar och hänga upp våra advenststjärnor! Det är så efterlängtat i mörkret, särskilt eftersom tidsmanipulationen till "vintertid" gör dagarna ännu mörkare på kvällen.
Men det är inte överallt i vår stad som detta ljus kommer fram.
Jag minns en händelse från början av 1990-talet då jag låg på BB. Jag hade just fött vårt tredje barn och personalen skulle pynta och göra fint. I sal efter sal tog man in adventsljusstakarna - men inte till oss. Varför? En av mammorna brevid hade en pojkvän som var muslim. Han skulle snart komma på besök och då kunde han ta illa upp om vi hade en kristen symbol i fönstret...
Vi diskuterade saken och alla kände instinktivt att det nog "var bäst" att låta bli den där ljusstaken. Ingen ville stöta sig med någon, och det där med islam var både främmande och konstigt då.
Alltså, adventsljusen lyste på lasarettet - men inte på vår avdelning.
Nu, många år senare, funderar jag på vad som hände. Var detta ett utslag av respekt till en annan trosuppfattning? Ja, säkert var det så från de anställdas sida. Sjukvårdspersonal vet att de måste ta hänsyn till olika religiösa uppfattningar inom vården. Och det är bra.
Men det är nåt annat som faktiskt gör mig ledsen.
Det var vår gemensamma avsaknad av stolthet över vår egen tradition, kultur och religion! Varför betydde den inte mer? Vad var vi rädda för? Att pojkvännen inte skulle kunna hälsa på sitt nyfödda barn?
Eller att han skulle be oss att genast ta bort den där kristna grejen...?
Nej, jag tror att probelemt låg hos oss själva. Avsaknad av trygghet i vår egen tradition. Avsaknade av resepkt för vår egen tro - för den är väl inget.... Eller?
Skulle vi blivit bemötta på liknande sätt om vi befunnit oss i ett muslimsk land, på ett sjukhus, där man skulle göra en motsvarande markering av en muslimsk högtid? Jag tror inte det. Vad säger ni som läser?
Eller, om vi vänder på det ett varv till: Var denna uteblivna adventsljusstake ett tecken just på kristen kärlek? Jag kan avstå för din skull?
Paulus skriver:
- FRIHET ELLER HÄNSYN?
1 korinterbrevet kap 10:23
Allt är tillåtet - men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet - men allt bygger inte upp. Sök inte ert eget bästa, utan andras.
ja, det gör jag gärna. Men jag vill ha min adventsljusstake i fönstret! Och glädjas åt ljuset som är tänkt att invänta Jesus Kristus i mitt hem!
I Guds, den barmhärtiges namn! Helene Sturefelt
Jag såg en stund på Skavland på svt. Där var Fredrik Lindkvist som gäst. Han pratade om svenskar och svenskt. Svenskarna som påstår att lagom är bäst är extrema i att vara först att nappa på nyheter. "om någon skulle komma på en ly kaffe sort skulle svenskarna vara först med att introducera den." det visar sig att svensken som är först med allt nytt har är minst förankrad. Min åsikt är att om man skall vara fri måste man vara fast förankrad. Hemma i Ö-vik kunde man få uppgiften ibland att skotta snö från taken för att inte taket skulle ge efter för trycket. Om man inte var fast förankrad någonstans var risken uppenbar att man skulle ramla ner. Pappa var noga med att se till att vi var bundna fast vid skorstenen.
SvaraRaderaFör alla som inte är förankrade kommer varje ny rörelse eller ide aningen att sluka en eller att hota. Men man kan inte vara förankrad i vad som helst. Den måste kunna stå pall för trycket.
Tack för ett gott initiativ Helene
Glenn
För mig känns detta ganska så kränkande. Vad kan vara vackrare än få en bebis till utsmyckningen av advent? Att få ligga där med sitt barn i famnen till ljus av adventljusstakar och känna att julen är på väg. Jag skäms för att denna rätten togs ifrån dig och hade det varit jag så hade jag känt mig kränkt och mycket ledsen. Hur ska man kunna känna glädje när en sån stor tradition tas ifrån oss? Hade det varit omvänt, att jag hade fått ett barn i deras land så hade de aldrig tagit hänsyn till min tro och nationalitet. Medmänsklighet ska väll egentligen innebära respekt för varandra och detta känns inte som respekt alls.
SvaraRadera