Vem äger min kropp?
Kroppen är fantastisk!!
Kroppen är utrustad med fem sinnen som gör att vi kan ta emot livets alla intryck.
Kroppen är utrustad med ett hjärta som kan känna och en hjärna som kan tänka. Vi har en mage som tar emot det i äter och som varnar oss när något är galet.
Vi har knän som kan böja sig när bördorna är för tunga, och vi har fötter som bär oss genom varje dag.
Kroppen har hormoner som smälter, bearbetar, stärker och söver - och som är fulla av möjligheter till nytt liv!
Men, känner vi vår kropp? Samarbetar vi med den, eller utsätter vi den för dåligheter?
Jag bildsätter med våra underbart vackra stockrosor, som får tala.
Känner vi vår kropp?
Ger vi vår kropp, själ och ande vad denna treenighet behöver, eller rusar vi bara på och utgår att allt fungerar, tills det inte fungerar längre?
Låter vi andra styra vår kropp?
Styrs vi av begär efter godis, sex och alkohol i fel mängder? Styrs vi av nikotin, ekonomiska kickar och olika erövringar?
Vem äger en kropp? Äger du din kropp?
Tar vi ansvar för vem som är i vår kropp, bor i vår kropp och vad vi matar vår kropp med?
Ett mycket stort paradigmskifte har skett.
Jag är så pass gammal nu att jag håller på att mista tilltron till vår kultur allt mer. Livet är inte längre heligt. Det är njutningen som är det.
Vad gör du i mig??
När njutningen blir det högsta goda, minskar viljan att ta konsekvenserna av våra handlingar.
Det finns mediciner, piller och operationer som kan rätta till oss när vi inte orkar göra rätt.
Fattigmanssverige hade inga val, men där fanns kompassriktningar för vad som var rätt och fel.
Rikemanssverige har svårt att hantera sina friheter, eftersom samma kompass har lagts i byrålådan.
I fattigsverige fanns ingen barnbegränsning. Man fick ta emot alla de barn som föddes - om de var inom äktenskapet. Utomäktenskapliga barn ställde till katastrof för både kvinnan och barnet, tills den synen ändrades.
I rikemanssverige finns en fantastisk föräldraledighet där mammor och pappor ges möjlighet att vara hemma hos sina små under den första bebistiden. Men då skall barnet födas när det är rätt tid i karriären...
Kvinnor och män har rätt till sina kroppar. Men har barnen det?
Fortfarande är de helt skyddslösa och utsatta för våra gränsdragningar. De är inte heliga längre. Vår kultur sätter andra värden högre.
Vilka får leva, vilka skall dö?
Här skjuter jag in en berättelse från Namibia i södra Afrika. Jag vet inte om den är sann, men berättelsen är oerhört vacker. Ett barns födelsedatum är inte fastställt då det föds, utan då barnet är tänkt i sin mors sinne:
"När en kvinna bestämmer sig för att hon ska ha barn, slår hon sig ned och vilar under ett träd. Hon lyssnar tills hon kan höra sången om barnet som vill födas.
När hon har hört detta barns sång, kommer hon tillbaka till sin man, som kommer att bli barnet far, och lär honom den sången.
Och sedan, när de älskar för att forma barnet fysiskt, sjunger de barnets sång, för att bjuda in det.
När mamman är gravid lär hon ut detta barns sång till byns barnmorskor och äldre kvinnor. När barnet föds så sjunger de sången för att välkomna barnet.
När barnet växer lär sig de andra byborna barnets sång. Om barnet faller eller skadas finns det alltid någon som kan hjälpa och sjunga sången..
Likaså om barnet gör något underbart eller framgångsrikt passerar igenom övergångsriterna, då sjunger folket i byn hans/ hennes sång för att hedra honom/ henne.
I knopp, i blom, i vissnande.
I stammen finns ytterligare ett tillfälle där byborna sjunger för barnet. Om personen någon gång begår ett brott eller avvikande social gärning, kallas individen till byns centrum och samhällets folk bildar en cirkel runt personen. Sedan sjunger de hans/ hennes sång.
Stammen erkänner att korrigeringen av antisocialt beteende inte går genom straff, utan genom kärlek och påminnelse om hans/ hennes identitet.
När du känner igen din egen melodi, vill du inte längre göra något som skulle kunna skada den andre.
Så sjungs sången genom människans hela liv, genom barndomen, vuxenblivandet och in i äktenskapet. Och när personen är gammal och döden närmar sig, då sjunger alla för sista gången hans/ hennes egen sång..."
Underteckat Julia Sadowska.
Sjung min sång!
Det vi betraktar som ett "primitivt" samhälle har genom denna berättelse den vackraste mänskosynen!
I jämförelse är vårt samhälle vulgärt, stressat och olyckligt...
Genom den sexuella frigörelsen kopplades barnalstringen bort ifrån njutningen. En graviditet betraktas ofta som ett misstag, något opassande eller ovälkommet. Alltför sällan finns stöd att föda ett barn - abort är alldeles för ofta "lösningen".
Jag minns själv på 80-talet när jag nygift gick till Mödravårdscentralen och skulle göra graviditetstest. Då fick jag frågan:
- Vill du vara gravid?
Jag fattade ingenting. Vad var det för en fråga?? Livet var ju tänt i min kropp och en helig process hade börjat!
- Ja, tack... stammade jag.
- Det är du. Du väntar barn, Helene.
JAAA!!
Det var den lyckligaste stunden i mitt liv, men frågan sådde tvivel i mitt sinne. Var det inte bra? Skulle jag inte vara det? Vad menade barnmorskan?
Det kommer mer LIV!
I den infekterade frågan om rätten till abort glöms flera sidor bort.
- Fostrets rätt till sin kropp.
- Mannens rätt till att bli pappa.
- Kvinnas rätt till att få stöd att föda i första hand, inte ta bort livet.
Det är många saker jag inte förstår:
- Om abortfrågan gäller kvinnans rätt till sin kropp, hur kan då våra politiker samtidigt vara överens om att den rätten skall upphöra vid vecka 22?
Istället för att lägga ned så oerhört mycket fokus på att ta bort mänskoliv som växer i mammans mage, så skulle jag vilja se Stora Resurser följande situationer:
* Skapa en välkomnande glädje över att ett barn skall komma till världen!
* Betrakta den gravida kvinnan som samhällets viktigaste tillgång.
* Återför all sexualitetsundervisning till att handla om Relationer - inte preventivmedelstekniker.
* Träna unga människor i självkännedom och tillit.
* Ge hög status till Trohet och ömhet, där respekten stärker banden mellan de två.
Relation!! Inte teknik. Jo lite...
Berättelsen från Namibia kan föra vår livsuppfattning tillbaka till att livet är heligt - hela tiden.
Det är ett mänskovänligt samhälle.
En kultur som hellre gynnar njutning och borttagande av liv är sannerligen inget att imponeras över!!
Jag skäms. Jag skräms.
Fri sex leder till kravet på fri abort som leder till att man undanber sig ansvaret för konsekvenserna av sina sexuella handlingar. Det imponerar inte heller på mig. Jag skäms igen, och skräms av en så billig mänskosyn.
Och gråter.
Blev jag bara utnyttjad?!
TY DU HAR SKAPAT MINA NJURAR, DU SAMMANVÄVDE MIG I MIN MODERS LIV.
JAG TACKAR DIG FÖR ATT JAG ÄR DANAD SÅ ÖVERMÅTTAN UNDERBART.
JA, UNDERBARA ÄR DINA VERK, MIN SJÄL VET DET VÄL.
BENEN I MIN KROPP VAR INTE GÖMDA FÖR DIG NÄR JAG BEREDDES I DET FÖRDOLDA, NÄR JAG BILDADES I JORDENS DJUP.
DINA ÖGON SÅG MIG, NÄR JAG ÄNNU KNAPPAST VAR FORMAD, ALLA MINA DAGAR BLEV UPPSKRIVNA I DIN BOK, DE VAR BESTÄMDA FÖRRÄN NÅGON AV DEM HADE KOMMIT...
Psaltaren 139:13-16.
Skapad så övermåttan skön!
Detta inlägg vill inte fördöma någon, men att döma rätta domar är något annat.
När vi är på fel väg, så måste det sägas.
SÅ HAR HERREN SEBAOT SAGT:
- DÖM RÄTTA DOMAR OCH VISA VARANDRA KÄRLEK OCH BARMHÄRTIGHET!
Sakarja 7:8.
Detta bibelord andas samma sak som berättelsen från Namibia. När barnet - eller den vuxna - gjorde fel, korrigerades det genom rätta domar via sången. Kärleken och barmhärtigheten var metoden för att nå resultat.
Nu avslutar jag med att be:
Låt oss be.
Käre himmelske Fader,
Har Du en särskild plats hos Dig för alla de kvinnor som tvingats avbryta sitt havandeskap?
Har Du en särskild famn för alla de mammor som förblött och gått sönder vid förlossningen?
Herre, Du evige Skapare, har Du en särskild avdelning för alla ofödda barn, alla bortskrapade och utrivna liv som inte fick möjlighet att blomma här? Får de växa upp och blomma hos Dig i Ditt himmelska rike?
Finns det förlåtelse för alla de dumma val vi gör i livet, när begären tar över och förståndet försvinner?
Jesus, Ditt kors av smärta är den försoning som kan läka alla synder.
Förlåt oss, förlåt, förlåt.
Helige Ande, hjälp oss tillbaka till erfarenheten att kroppen är ett tempel för Dig och din närvaro.
Vi är ju skapade helt fantastiska!
Det är Du, Gud, som äger våra kroppar.
Amen.
Djupt skakade hälsningar,
Helene Sture Kroppsfelt.
Stockrosodlare.
P.S.
Lägg märke till hur stockrosen bär alla tidsåldrar med sig på en linje:
- stjälken bär framtiden i topp där knopparna sitter,
- nuet är i mitten där blomman blommar,
- dåtiden är nedanför där blomman drar ihop sig och vissnar.
En så tydlig bild av livet!
Tack, Herre!
