MANSKVINNA, KVINNOMAN - Anima Animus

Kvinnligt och manligt.

Hur kunde vi tillverka så stora problem av det som egentligen "bara är en människa"?
Varför är det så svårt att acceptera att vi är kvinnliga människor och manliga människor - och någonstans där i mitten är man tydligen ingenting alls...?

Våra värderingar förstör för oss.

Ska vi inte vara stolta över att vi är människor, över huvud taget?!

Detta inlägg går balansgång mellan en massa bokstäver - HBT...ADH... BTQ... DHD... och jag har ingen lust att trilla i någondera diket!

Det ena är fördömelsen och det andra är normlösheten.

Flaggan får ha vilka färger den vill, men nu vill jag hitta balansen mellan det kvinnliga och det manliga.

Jag illustrerar med Sturellas röda tusch-figur PICASELLA - med inspiration av Pablo Picasso.

I begynnelsen var det en Hel Människa.

Vi tar det från början. Då är vi bara människor, rätt och slätt.

OCH GUD SADE:

- LÅT OSS GÖRA MÄNNISKOR TILL VÅR AVBILD, TILL ATT VARA OSS LIKA.

1 Mosebok kapitel 1:26.

Människan kommer av Gud - inte från aporna! 

Vårt ursprung är oerhört starkt när Skaparen liksom avknoppar oss som en del av sig själv. 

Kanske inte utseendelika, men funktionslika... 

Fundera på det innan vi går vidare.

Livet vill liv. Och livet vill gemenskap. 

Vem är detta "oss"? Vi vet inte, men redan i vers 26 kan vi ana livets grundläggande uttryck av gemenskap.

Människan är hel och hållen, formad i ett enda stycke.

En hel människa, helt enkelt.

Sedan gör Herren Gud något mycket djärvt - och som vi knappt inte kan hantera - människan klyvs i två halvor...

Efter att ha gett människan uppdraget att råda över allt levande i havet, under himlen och på marken, preciserar Gud sitt skapelseverk:

... TILL GUDS AVBILD SKAPADE HAN HENNE, TILL MAN OCH KVINNA SKAPADE HAN DEM.

OCH GUD VÄLSIGNADE DEM.

1 Mosebok 1 vers 27.

Där klyver Gud människan i två halvor, likt två pusselbitar som passar ihop. 

Varför, varför??

Jo, därför att livet vill gemenskap. Det var tänkt att dessa två halvor skulle söka sig till varandra för att utgöra en helhet. 

Honan och hanen blir helheten.

Östrogen och testosteron blir en helhet.

Människan klyvs.

Däremellan kommer kärleken och sexualiteten, då nästa uppdrags ges: 

VAR FRUKTSAMMA OCH FÖRÖKA ER. UPPFYLL JORDEN OCH LÄGG DEN UNDER ER.

1 Mos 1:28.

Alltså, först skall den odelade människan lära sig att råda över alla djur, som simmar, flyger och går.

Sedan blir människan delad i två halvor som skall leva i gemenskap och uppfylla jorden genom den fruktsamhet Gud ger i form av sexualiteten.

OCH GUD SÅG PÅ ALLT SOM HAN HADE GJORT, OCH SE, DET VAR MYCKET GOTT.

OCH DET BLEV AFTON, OCH DET BLEV MORGON, DEN SJÄTTE DAGEN.

1 Mos 1:31.

Så går åren och livet och seklerna ,och det som var gott blev problematiskt.

Det dröjde inte länge förrän det erotiska kriget var över oss, och alla avvikelser hotfulla.

Det erotiska kriget börjar.

Tänk dig nu ett snöre, eller en skala.

I ena kanten är det "mycket", i den andra kanten är det "lite".

Östrogen-människan kan vara mycket feminin eller väldigt lite feminin.

Om hon bara är lite kvinnlig kallas hon förmodligen för ett "manhaftigt fruntimmer" eftersom hennes balans ligger i den kanten.

Testosteron-människan kan vara mycket maskulin eller väldigt lite maskulin.

Om han vara är lite maskulin kallas han för "mjukis" eller "velour-pappa". Är han väldigt mycket maskulin kallas han "macho"...

Oavsett var vi är på skalan, så måste vi ha balans mellan det kvinnliga och manliga i oss.

På grekiska kallas det för Anima och Animus.

Det finns inga renodlade kvinnokvinnor med enbart östrogen - vi har alla en liten dos testosteron i oss.

Det finns inte heller några mansmän med enbart testosteron - ni har alla en liten dos kvinnliga könshormon i er.

För balansens skull.

Hjärnstudie.

Detta kan enligt en australiensisk studie ses i själva hjärnan, där olika centra är aktiverade beroende på vilket könshormon som är mest dominant.

Det riktigt svåra, och där är vi nu i vår tid, är när HON kommer så nära den manliga gränsen att hon känner sig mer som en man än en kvinna.

Lika svårt är det när HAN kommer så nära den kvinnliga gränsen att han känner sig mer som en kvinna än som en man.

Könsgränsen är diffus och det sociala samspelet blir mycket svårt.

Våra sociala gränser klarar inte detta.

Man ropar på "ett tredje kön".

Man varken vill eller kan definiera sig som pojke eller flicka, efter som man inte är något av det.

Allt fler uttrycker även att de är a-sexuella, icke sexuella.

Varken eller i hjärnan.

Jag har många gånger retat mig på att när man fyller i blanketter, rapporter, tabeller och enkäter så skall man kryssa i vilket kön man tillhör.

Det betyder att ens åsikter värderas utifrån det.

"60-årig kvinna" tycker annorlunda än "20-årig man". Och kanske sållas hon bort, eller hamnar längre ned i vårdkön.

När det gäller vård och skola, kyrka och politik så räcker det att vi är "människor". Vilken sexuell sort vi är är helt ointressant i dessa frågor. I detta fall accepterar jag det neutrala ordet "hen".

Men när det gäller relationer, då blir det viktigt - och komplicerat...

Pride-paraden. Sölvesborg 5 juli 2022.

HBTQ-rörelsen kämpar för att lyfta fram rätten till att älska vem man vill.

Den kristna kyrkan har länge haft svårt för detta om det handlar om en utlevd homosexualitet.

Men det är lika svårt - om inte värre - att veta att feta, vita män åker till Thailand och utnyttjar unga flickor... Det är värsta formen av "heterosexualitet"...

Men det finns inga problem med trogen homosexualitet, i ett ömsesidigt förhållande, som jag ser det.

Som kristen hävdar jag Bibelns syn på Troheten i varje relation.

Gång på gång jämför Bibeln Gudsfolket Israel med en "brud som varit otrogen" med andra avgudar, och som behöver komma tillbaka till sin trogna relation med Herren, som förlåter i sin barmhärtighet.

Pride-premiär i Sölvesborg.

Det som dagens Pride-rörelse missar är just detta: att vara trogen och trofast mot sin livskamrat, där RFSL trycker på alldeles för hårt, enligt min mening.

Ungdomar idag har inte ens hört att troheten finns - deras föräldrar är skilda, och i skolan händer det att undervisningen talar om att "pröva sig fram"...

I kompisgänget talas det om hur många man har haft, eftersom det tycks vara det det går ut på...

Inte att vänta och mogna.

Inte att bestämma sig för en, och inte att vara trogen och trofast. Tänk, det kunde man förr... på 50-talet och bakåt...

Flaggor och brandbilar.

Detta sätt att leva skapar ingen stabilitet. 

Rätten att älska vem man vill måste innehålla troheten också! Annars går själen sönder.

Vem vill bli utnyttjad för att den andre vill testa sig fram?

Vi behöver ge en mycket tydligare trygghet till det uppväxande släktet, och till varandra.

Om jag får fortsätta bilden med pusselbiten; den passar inte in var som helst, inte ens om man trycker hårt... Den har sin givna plats - men ack så svårt det är att hitta den! 

Men det går.

Man passar inte överallt...

Att vara trogen respekten till sig själv.

Att tillåta sig ha hela spektrat på könsskalan.

Och svårast är det för pojken/ mannen eftersom det kvinnliga är så nedvärderat i vår kultur.

Homoskräcken blir stor bland de män/ killar som förnekar sin Anima, sin feminina sida. Det är de som skriker och slår på dem som vill ha tillgång till sin kvinnlighet, som man.

Värst är de kulturer som har en stenhård ateism med diktatorfasoner, liksom kulturerna i Mellanöstern, där kvinnorna står under mannens kontroll.

Vi är inte heller särskilt bra, men vi kan i alla fall prata om detta och acceptansen ökar allt mer.

Detta är inte lätt, och i unga år ingår det att söka sin identitet, vara osäker och förvirrad, både vad gäller politik, livsåskådning och könsidentitet. Det är inte farligt. Allt måste få ta sin tid. 

Eller som någon sa: 

- Reagera först, agera sedan.

Den rädda machomannen.

Till sist.

I Moseboken stod det ju att vi skulle föröka oss. Det kan inte ett homosexuellt par. Nej just det, uppdraget är ju slutfört - jorden är uppfylld... överbefolkad till och med. 

Reproduktionen för överlevnadens skull behövs inte längre.

Men varför skapar Gud en del människor så "konstiga" frågade någon.

Jag svarade:

- För att det skall bli tydligt vilka gemenskaper som tåler olikheterna...

Den grupp, det samhälle, den församling som inte klarar av att en HBTQ-person är med där, visar att kärleken inte bär.

Och det som tror att man kan be hormonerna rätt, kan börja att be för oss som är vänsterhänta... det är väl lättare än att ändra på en könsidentitet...

* Nej, bästa bloggläsare, det är kärleken som skall bära oss till varandra, inte rädslan eller föraktet.

* Och det är troheten som skall foga oss samman i trofasta relationer, där tryggheten bor och sexualitetens ömtålighet värnas.

* Varken fördömelse eller normlöshet är vägen fram.

Stolt över att Gud skapade oss till människor.

Kvinnliga manshälsningar, Helene F Sturefelt,

- tuschtecknare.

Sök balansen.