Spikklubba vid Rödtornet.
Klosterträdgården ropade på mig. Ogräs och tunga fröställningar hängde och skräpade. Något måste göras. så här kan det inte se ut.
- Det fixar jag! sa jag.
- Men det behöver inte vara perfekt, bara du tar det torra och rensar vid kanterna.
Och så började ogräset tala till mig...
Målet är en människa som är felfri. Metoden är meditation, medvetandehöjningar och ökad frekvens genom egna ansträngningar.
Det kan vara ganska kul att försöka.
Undrar hur långt man kan komma?
Egenfrälsning?
Vilken tillfredsställelse när man kan affirmera och dra till sig hälsa och goda tankar!
Till slut försvinner det negativa, sakta med säkert och inget ont finns, bara ljus.
Känner du igen detta?
Nyandligheten är lockande för många, men efter ett par år med egna försök att uppnå det perfekta, börjar en trötthet infinna sig.
Eftersom det dåliga inte får nämnas vid namn, börjar man ljuga.
Rätt och fel suddas ut och en gränslöshet smyger sig på, ibland i sällskap med en skamlöshet som är helt accepterad.
Vad heter ni då?
När man inte får nämna ogräset vid namn, då finns det ju inte... Det är liksom bara grönt det där som växer överallt.
Men om man vet hur en maskros ser ut, och dess avlägsna släkting fibblan, då plötsligt ser man dem överallt!
Jag kan inte få en perfekt trädgård om jag låtsas att ogräsen inte finns. I värsta fall kan de ta över.
Det finns en kärlek som inte talar om perfektion.
Guds oerhörda kärlek kan drabba den som försöker skapa sin egen perfekta livsstil så att allt blir mörker... Kärleken avslöjar prestationen, och de förljugna och förbjudna mörka tankarna bara väller ut!
Synden gör entré.
Det går ju inte! Att själv skapa ett liv med bara godhet.
Det går inte att skapa en trädgård med bara röda rosor.
Ogräset finns där också.
Och nu skall det bort!
Här finns väl inget ogräs?
Men jorden är torr och hård. Det går inte att dra upp någonting ur jorden när den är så hård. Den måste mjukas upp med vatten.
Ödmjukas.
Jag hämtade vattenkannorna och fyllde dem gång på gång, gick runt och vattnade i varenda rabatt och såg hur fukten fick jorden att mjukna.
Nu blev det lättare.
Men vilka redskap skulle jag använda?
Maskrosen har en rak rot rakt ned, medan fibblan har tunna utbredda rottrådar.
Hur ser synden ut i ditt liv?
Är det en enda grov rot rakt ned av lögner, svek och egoism?
Eller är det utbredda små rötter med småfula fuskknep, lurendrejeri - eller bara en alldeles vanlig egenrättfärdighet?
- Jag behöver ingen Gud. Det går så bra ändå.
Synden handlar om den stora bortvändheten från Gud.
Haten och hoten. Eller förnekelsen och egenlusten.
Frökapslar av körvel.
Guds kärlek är som en vattenkanna. Sakta får den själens jord att mjukna.
Det gäller att vara förberedd om regnet kommer - är jorden för hård rinner vattnet bort och tränger inte ned.
Olika syndarötter kräver olika redskap för att komma åt dem.
En spetsig klyka som tar sig ned till den grova maskrosroten, och ett försiktigt handlag för att lirka upp fibblan.
Herren Gud, vår Skapare, är trädgårdsmästaren som går runt i själens rabatter och ger av sin omsorg.
Det gör ont när ogräset skall bort - ingen vill väl erkänna att man misskött sig, eller inte ens förstod att det var ogräs?!
Mariagårdens rabatter börjar bli fina.
Tack käre himmelske Fader för Ditt vårdande om våra själar!
Att lämna nyandligheten - New Age - och gå över till kristendomen, är en stor befrielse!
- inför Gud erkänner vi alla vårt mörker.
- Jesus tar hand om våra synder och hjälper oss att se och bryta med dem.
- när vi inser hur det faktiskt är ställt, kommer syndakännedomen och behovet att få be om förlåtelse.
- jag kommer med två tomma händer, istället för att tro att det är jag själv som skall åstadkomma ett perfekt liv genom mina ansträngningar.
- Gud fyller mina tomma händer med sin nåd och stora kärlek.
- den djupaste glädje börjar spira i hjärtat....!
Sen börjar den besvärliga resan att förstå skillnaden mellan ogräs och det som faktiskt skall växa i trädgården.
När man kommer från nyandligheten tar det tid att lära sig skilja det rätta från det felaktiga.
Ibland kanske hela rabatten grävs upp i ren förtvivlan.
Ibland kanske inget blir gjort, för det är för svårt att se skillnad på vad jag skall göra och vad Herren Gud gör i mitt liv.
Titta noga på detta foto:
Guds ljus är milt och lyser upp sanningen.
Det finns ett ljus som bländar.
Och.
Det finns ett ljus som lyser upp.
Den livsåskådning som försöker skapa sin egen perfektion är tyvärr lögnens ljus, som bländar i sin förföriska falskhet.
Medan Guds Ord är ett ljus på min stig, en sanning som lyser upp min själ bit för bit, med kärleken som redskap.
Jag tömde korgen med allt ogräs i komposthögen.
Sen kom regnet.
Regnet kom.
Tack för Ditt vattnande, men aj så ont det gör när Du vill skilja oss från synden...
Jesus tack för att Du är den som är fullkomlig - inte vi.
Vilken befrielse!
Amen.
Gräsliga hälsningar från
Helene Sture Ogräsfelt,
- som fick värmeslag igår då det var 35 grader...
- men som kvickande till i dagens åskregn, med trädgårdshandskarna i hand.
Vallmokapslar och vädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar