Egentligen är det enkelt.
Tänk så mycket tid vi lägger ned på att försöka vara bra på det vi inte är bra på.
Den som inte kan baka försöker ändå få ihop en sockerkaka till fikat, fast hon hellre sitter med bokföringen.
Den som inte är bra på att tala försöker ändå få till ett samtal, fast han hellre löser digitala problem.
Den som inte är bra på att lyssna biter sig i tungan och försöker vara tyst...
På den utställning jag hade för några veckor sedan på Galleri Salix på Karibakkas innergård i Sölvesborg, hängde även några andra tavlor, med titeln "Tokiga Tanten". Hon säger:
Tokiga Tanten har rätt.
- Men oj vad mycket vi kämpar och försöker bli bra på saker som vi inte alls är bra på.. och som vi inte ens tycker om att göra.
Det är som om vi inte står ut med att vi inte kan allt. Begränsningar är fult. Alla ska kunna baka-laga-mat-fixa-bilen-och-datorn-och-lyssna-och-predika...
Tänk dig ett gäng volontärer som skall samarbeta en vecka. Det är mycket som skall göras och tempot är högt. Om man inte med en gång klargör vad man är bra på, och klarar under press, då är risken stor att irritationen kommer och alla blir på dåligt humör.
Istället för att säga de tråkiga orden:
- Jag kan inte... jag vill inte...
Så kan man ju vända på det:
- Jag gör gärna... även detta...
Och i kyrkan skall den som älskar Ordet predika och den som har sinne för kaffebordets trivsel ordna det. Inte tvärtom.
Vad hindrar dig att göra rätt saker?
En av profeterna, Jeremia, ville inte tala. Den kallelsen som Gud gav honom passade honom inte alls. Han hade flera bra motargument. Ett av dem handlade om ålder.
Så här står det i en av denna söndags texter (Apostladagen, GT årgång 3, Jeremia kap 1:4):
HERRENS ORD KOM TILL MIG:
INNAN JAG FORMADE DIG I MODERLIVET UTVALDE JAG DIG.
INNAN DU KOM UT UR MODERSKÖTET GAV JAG DIG ETT HELIGT UPPDRAG:
- ATT VARA PROFET FÖR FOLKEN.
MEN JAG SVARADE:
- NEJ, HERRE, MIN GUD, JAG DUGER INTE TILL ATT TALA, JAG ÄR FÖR UNG.
DÅ SADE HERREN TILL MIG:
- SÄG INTE ATT DU ÄR FÖR UNG UTAN GÅ DIT JAG SÄNDER DIG, OCH SÄG DET JAG BEFALLER DIG!
LÅT DEM INTE SKRÄMMA DIG, TY JAG ÄR MED DIG OCH SKALL RÄDDA DIG, SÄGER HERREN.
Jeremia 1:4.
Jag kan inte stå upp så där...
Vad hände då? Tror du att det hjälpte?
Nej, Jeremia kunde fortfarande inte predika. I egen kraft är det helt omöjligt. Då är det tyst. Stumt.
Det vet naturligtvis vår Skapare.
Därför gjorde Herren någonting med Jeremia:
HERREN STRÄCKTE UT HANDEN OCH RÖRDE VID MIN MUN OCH SADE:
- JAG LÄGGER MINA ORD I DIN MUN.
Fortsättningen av uppdraget är mycket kraftfullt, men det får du läsa själv, den delen är värd ett eget inlägg och det tar vi inte nu.
Igår skrev jag:
KRISTUS FÖRST, JAG SEDAN.
Det är precis detta det handlar om, igen!
Det är Gud som agerar, inte vi. Det är Gud som är subjektet och initiativtagare, och det är vi som är mottagaren, objektet.
Men om du, Gud, lyser igenom mig, då kan jag!
- Gå dit jag sänder dig!
Om man inte förstår sammanhanget och inte ser Guds kärleksfulla omsorg och utrustande, då låter de där sändningsorden mer som ett utkastande...
- Ut med dig! Ut i världen och knacka dörr!
- Men jag vill inte... vågar inte... Varför skall jag göra det jag inte är bra på?
Tokiga Tanten hade kanske anat något av det här?
Ingen tokig tant.
Som kristen vet jag att Herren utrustar alltid först, sedan kommer kallelsen, därefter sändningen.
Då är det inte svårt! Då kommer stegen i rätt ordning.
När vi går i förberedda gärningar, för att knyta an till gårdagens inlägg, så kan vi lita på att Herren leder oss till situationer som Han har rustat oss för.
Den tilliten skapar ett stort lugn.
Så låt oss erkänna inför varandra vad vi inte är bra på, och sedan sluta kämpa med att försöka göra det vi inte kan.
Sedan ber vi till Gud om kraft att ta våra gåvor på allvar, och när Herren välsignar dem, då växer de... till människors glädje och Guds ära!
Godnatt!
Helene F Sturefelt,
- som fotograferade Svartkämpar vid Vätterns rand, i guldkant.
- läs mer här vad Tokiga Tanten tycker:
Ljusa, nordiska kvällar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar