EN HIMMELSK FÖDELSEDAG

Heliga Birgittas relikskrin.

Kan man fylla år i himmelen? Finns det himmelska födelsedagar?

Det bibliska tidsperspektivet ger mig stor tillfredsställelse. De historiska rötterna i den judisk-kristna traditionen visar mig varifrån jag kommer. Bibelns visionära uppenbarelser talar om vad som komma skall. Och Jesus visar med sitt liv att tiden går "genom död till liv."

När heliga Birgitta dog i Rom den 23 juli år 1373, så omtalas hennes dödsdag såsom en himmelsk födelsedag.

Visst är det fint!

Birgitta levde hela sitt liv mycket nära Jesus. Redan som barn såg hon honom på korset och frågade:

- Vem har gjort dig så ont?

Och som vuxen formulerade hon orden:

- Min kärlek är korsfäst.

Korsfäst kärlek.

Hela hennes liv genomsyrades av Jesu liv. I bönerna öppnades himmelen och stora tankar och visioner strömmade till henne, genom henne, till oss.

Heliga Birgitta tog hand om fattiga och utstötta kvinnor. Hennes gemenskap med Kristus hade ett tydligt flöde ut i goda gärningar till medmänniskan, ja, det strålade om henne. 

Så, när hon dog, påbörjades processen att få henne godkänd som helgon av påven.

Oaktat det, så vill jag uppehålla mig vid hennes död, som inte var en sorgedag, utan en glädjens dag eftersom hon "gick hem till Gud".

Staty i Vadstena, heliga Birgitta.

Materialisten och ateisten ser döden som ett definitivt slut. Ja, det kroppsliga livet är slut, men inte det andliga. Själen kan inte dö. 

Människans person dör inte, den "finns", men inte längre i kroppen.

Jag ogillar uttrycket att den som är död "har gått bort", eller ännu värre; "tagits ifrån oss" som man säger i kyrkans förbön. Det är inte den bibliska uppfattningen!

Gud tar ingen ifrån oss!

Tvärtom.

Gud kallar oss hem, var och en, när rätta tiden är inne. 

Den rätta tiden kommer.

Herren kallade heliga Birgitta hem den 23 juli för 749 år sedan. Denna hennes himmelska födelsedag firas varje år med pompa och ståt i Vadstena klosterkyrka. Böner och lovsånger flödar så starkt att sången hörs genom stenväggarna ända ned till Vätterns stenmur, där solbadande människor ligger i det gröna gräset.

Ett par rullade ihop sin filt och gick upp till kyrkan. Vad är det som händer där egentligen?

Sången var så stark att det brusade!

De gick in - och översköljdes av den starkaste tillbedjan till Herren, i tacksamhet över vad heliga Birgitta fått betyda, och betyder, med sitt liv.

Paret blev sittande, och kom sedan bort till Pilgrimscentrum, där jag tjänstgjort i en vecka, och frågade om man på något sätt kunde få vara med i detta sammanhang...

Men, vem är i kistan?? 

Dagen innan stod jag strax utanför kyrkporten när den öppnades och sällskapet kring Birgitta - SSB; Societas Sancta Birgitta - hade sin årliga procession, med ett femtiotal vitklädda präster i alla åldrar.

De var tvungna att nicka lite mot mig, som stod där i prästskjorta, men en del tittade ogillande ned - de som anser att kvinnan inte hör hemma i detta ämbete. 

Jag brydde mig inte om det, utan log och sjöng med i den mäktiga psalmen:

VAD LJUS ÖVER GRIFTEN HAN LEVER O FRÖJD!

FULLKOMNAD ÄR SKRIFTEN, O SALIGHETS HÖJD!

SSB-präster.

Kvinnorna i SSB får nöja sig med sina långa gråkappor, och de får inte gå med i processionen på detta sätt. Det är skillnad på könen... Här gäller inte bibelordet:

HÄR ÄR ICKE MAN ELLER KVINNA, JUDE ELLER GREK, SLAV ELLER FRI - ALLA ÄR VI ETT I KRISTUS.

Här är uppdelningen tydlig och man är inte alls Ett såsom Guds Ord påbjuder.

Inför relikskrinet, 23 juli.

Dagen efter kom en familj till Mariagården där pilgrimscentrums volontärer bor. De ville se den fina trädgården (vilken tur att jag rensat bort ogräset dagen innan - se föregående inlägg!) och jag visade dem runt.

Vid Mariagårdens kapell stod ett enkel träkors lutat mot väggen. Hugo, 4 år, tog tag i det och plötsligt bara hände det...

Jag öppnade kapelldörren och bad den stora familjen att följa med in. Hugo ställde korset vid det lilla altaret och alla satte sig ned. Pojken var mycket högtidlig och hans morfar (?) hade en svart långrock på sig, som alla medlemmar i SSB.

Förväntan låg i luften.

Jag föreslog att vi skulle be.

- Tack Herre, för denna dag, för denna familj... välsigna oss alla... och visa oss vägen. Amen.

Mariagårdens kapell.

Det blev alldeles stilla. Ingen ville resa sig. Det var en tyst närvaro av Något Mer som var påtaglig.

Guds Ande var mitt ibland oss och rum och tid förtätades.

Hjärtat slog ett extra slag och ögonen tårades...

Helighet.

Detta var den vackraste procession jag sett!

Vackrare än alla prästmäns i världen, med en kvinnosyn som inte är alldeles rolig att tänka på.

Den dagen då tron föds, då föds man andligt här på jorden. Det är också en slags himmelsk födelsedag!

Jesus berättar detta för Nikodemos, och det kan du själv läsa i Johannes evangelium kapitel 3.

Mariagårdens trädgård.

Jag avslutar med den bön som heliga Birgitta lämnat efter sig och som många ofta ber:

O HERRE, KOM SNART OCH LYS YPP NATTEN. 

SÅSOM DÖENDE LÄNGTAR, SÅ LÄNGTAR JAG EFTER DIG.

SÄG MIN SJÄL ATT INTET HÄNDER UTAN ATT DU TILLSTÄDJER DET, OCH ATT INTET SOM DU TILLSTÄDJER ÄR TRÖSTLÖST.

O JESUS, GUDS SON, DU SOM STOD TYST INFÖR DEM SOM DÖMDE DIG, 

HÅLL TILLBAKA MIN TUNGA TILL DESS JAG FÅTT BESINNA VAD OCH HUR JAG SKALL TALA.

VISA MIG VÄGEN OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

VÅDLIGT ÄR ATT DRÖJA OCH FARLIGT ATT GÅ VIDARE. 

SÅ UPPFYLL DÅ MIN ÅSTUNDAN OCH VISA MIG VÄGEN.

JAG KOMMER TILL DIG SÅSOM DEN SÅRADE KOMMER TILL LÄKAREN. 

GIV, O HERRE, MITT HJÄRTA RO.

Amen!

Stort kors. Litet kors.

Så, jag är inte rädd för att dö. Det kommer att bli fint när Herren kallar hem mig, efter sin vilja.

Jag hoppas det skall bli en underbar himmelsk födelsedag!

Till dess skall jag fortsätta rensa ogräs, bedja och bada - och gå i de processioner som uppstår när två enkla grenar läggs i kors...

Var välsignad!

Helene Fransson Sturefelt, V.D.M.

P.S. Den märkliga speglingen i relikskrinets glashölje var en man med sin hustru i rullstol, de stod strax intill och råkade avspegla sig på ett mycket suggestivt sätt...

För övrigt lär det vara två kranier i kistan - ett från tiden då heliga Birgitta var ung och ett när hon var äldre... Nej, jag bara skojar. Man vet inte säkert vem det andra tillhör.

Men lite obehagligt är det.

D.S.

Det enkla processionskorset.