"Varför skall vi pågå?"
Hur kommer det sig att så många i västvärlden upplever meningslöshet?
Bristen på mening är en av flera orsaker till psykisk ohälsa.
Och en kultur som inte har en gemensam idé kring vad "mening" är, har skapat sitt eget tomrum.
Ett samhälle som menar att "var och en får skapa sin egen mening" överger sin befolkning. Och visar vad som händer när man förnekar Gud.
Det kallas för "no-ogen ångest". Icke-meningens ångest.
Framför mig ligger en tidningsartikel från i våras, då Gina Dirawi gjorde en TV-serie om liv och död: "Gina lever och dör" hette programmet.
Hon träffade druider, dervischer, terapeuter och buddhistmunkar. Ingen kunde ge henne det hon sökte.
Gina Dirawi sammanfattar sin livssyn:
- Mycket av det lidande och den sorg vi går igenom är en del av att vara människa.
Men sedan kommer hennes stora ångestrop:
- Varför skall vi pågå??
Det känns tomt.
Detta har berört mig djupt och gör mig mycket ont. Hon blir ett ansikte för alla som mår dåligt av brist på mening.
I detta inlägg skall du både få min personliga erfarenhet och ett litet svep religionshistoria, så det inte bara blir en massa åsikter.
Handlar det även om att anpassa sig efter denna världens sätt att leva?
Vill jag det? Vad innebär det?
Utgångspunkten är detta:
ANPASSA ER INTE EFTER DENNA VÄRLDEN,
UTAN LÅT ER FÖRVANDLAS
GENOM FÖRNYELSEN AV ERA TANKAR,
SÅ ATT NI KAN AVGÖRA VAD SOM ÄR GUDS VILJA;
DET SOM ÄR GOTT OCH BEHAGAR HONOM OCH ÄR FULLKOMLIGT.
Romarbrevet 12:2
Jag har Herren kär. Psalt 116:1
När jag som 16-åring på allvar sökte efter livsåskådning hamnade jag mitt emellan det österländska TM (Transcendental Meditation) och de kristna skolgrupperna CREDO och gospelmusiken.
Jag hade då för lite kunskap för att sätta ord på vilken motsats dessa olika livsinställningar är.
I den österländska traditionen låg ansvaret på mig att nå sinnesfrid, via meditation med ett hinduiskt mantra.
Vi fick inte värdera de tankar och känslor som kom upp under meditationen, vilket jag tyckte var mycket konstigt. Jag höll just på att ta mig in i vuxenvärlden där det är alldeles nödvändigt att veta vad som är "rätt och fel" Hur skulle jag annars att kunna skapa mig ett gott omdöme?
I botten fanns den indiska filosofin att allt är en illusion, och därmed att detta liv är meningslöst.
Livet är inte meningslöst!
Jag gick in för TM med hull och hår, men ju längre tiden gick, desto svårare hade "läraren" att svara på mina frågor. Samtidigt sjöng jag i en gospelkör ("Kärnan" i EFS, Helsingborg) och hade börjat läsa Bibeln.
Vid TM's initiering sade jag "nej" - stopp, jag böjer inte knä för Maharishi Mahesh Yogi.
En begynnande meningslöshet hade börjat smyga sig på mig, och jag fick allt mer ofrid.
Hemma hos mormor Mimmi i Kvidinge fick jag fina små Jesusbilder, och min bästa vän Agneta gav mig bokmärken med bibelspråk.
Plötsligt drabbades jag av ett ord skrivet på franska, mitt "hjärtespråk". Det stod:
Jésus est venu pour nous sauver.
JÉSUS EST VENU POUR NOUS SAUVER.
CELUI QU'IL LIBÈRE
EST TOTALEMENT LIBÉRÉ -
MêME DE LA PEUR ET DE L'ANGOISSE.
Det betyder:
JESUS HAR KOMMIT FÖR ATT RÄDDA OSS.
DEN SOM HAN BEFRIAR
ÄR TOTALT BEFRIAD -
ÄVEN FRÅN RÄDSLA OCH ÅNGEST.
Det var för dig.
Det som nu hände var att jag liksom fick "ögonkontakt" med Gud. Jag förstod att jag vilade i Guds blick och att Han hade en plan för mitt liv.
I kristendomen finns ingen meningslöshet!
Det var den stora upptäckten.
Jesus har kommit för att rädda oss - bortom alla meditationsövningar.
Den som han befriar blir sannerligen fri - jag är inte fast i någon karma som går runt, runt.
Jag är helt och totalt befriad från rädsla och ångest - där Bibeln erkänner detta liv som i allra högsta grad verkligt och riktigt!
Det är så stort!
Här började min kristna resa, i en försiktig överlåtelse, som genom livet har djupnat år från år.
Både motgångar och framgångar har vilat i Guds händer. Jag ser hur han har lett mig igenom, många gånger under tårar.
Men aldrig har det varit meningslöst.
Jag, jag själv och ännu mera Jag.
Genom Bibelläsningen har jag sett hur jag snubblat genom livet mellan "rätt och fel" - men aldrig genom att sluta värdera och hamna i normlöshet. Inte heller genom avgrunden att detta liv skulle vara en illusion.
Däremot lever vi i en värld som är full av ondska och girighet. Det är så illa att vår upproriskhet mot Gud leder till avgrunden.
Därför är Guds mission är så intensiv, att rädda oss från allt vad synd heter.
Det är långt ifrån meningslöst!
Tvärtom visar denna Guds kamp hur oerhört värdefullt detta liv är!
Min älskade Bibel.
Paulus i Romarbrevet uppmanar församlingen att inte anpassa sig efter denna världen, utan istället låta sig förvandlas genom en inre förnyelse.
Vad betyder det?
Ja, det största hotet är ju det österländska tänkandet.
Det andra hotet är den giriga kapitalismen, där man utnyttjar Gud för sina egna syften att skaffa sig fördelar, till och med i himmelen...
Minns du lärjungarna som ville ha hedersplatsen bredvid Jesus i himmelen?
Sebedaios söner Jakob och Johannes hade fått hybris (övermod), och Jesus svarade:
Försoningens bägare.
NI VET INTE VAD NI BER OM!
KAN NI DRICKA DEN BÄGARE SOM JAG DRICKER
ELLER DÖPAS MED DET DOP SOM JAG DÖPS MED?
Markus 10:35.
Jesus talade om vredens bägare och blodets dop på korset.
De två bröderna svarade 'ja' på hans fråga! Nåväl, mycket riktigt skulle de vid slutet av sina liv hamna i martyriet och bli dödade för sin bekännelses skull.
MEN PLATSERNA TILL HÖGER OCH TILL VÄNSTER OM MIG KAN JAG BARA GE DEM SOM HAR BESTÄMTS DÄRTILL.
Markus 10:39.
Jesu kamp i Getsemane.
Nåväl, det finns ju troende som har en livssyn där "straff och belöning" är grunden för deras gudsrelation. Det finns både inom kristenheten, judendomen och inte minst inom islam.
I det senare fallet uppfostras barnen med att "om du börjar röka så tar satan dig".
Inom Jehovas vittnen får ungdomar höra att "sex före äktenskapet leder till Gehenna".
Även svart pedagogik inom kyrkan har skrämt barnen med helvetet.
Då har man glömt att 'Gud är kärleken' och endast det goda föredömet leder till önskat beteende.
Anpassa er inte efter världen.
Överlåt dig åt Gud.
Jag hamnade under några år i fundamentalistiska kristna sammanhang, som inte gjorde mig gott.
Men eftersom jag också läste Bibeln intensivt såg jag att dessa predikanter inte hade rätt. De var fyllda av maktbegär och kontroll.
Så jag vände dem ryggen, fortsatte läsa Bibeln och såg ännu tydligare vad det är att vara kristen:
Att leva tillsammans med en person - Jesus själv.
GUD HAR GJORT OSS LEVANDE TILLSAMMANS MED KRISTUS.
Efesierbrevet 2:5.
Tack, älskade Agneta!
Att bli förvandlad inifrån kan bara ske tillsammans med Jesus Kristus.
Den man umgås med blir man lik...
Och utan att man själv kanske ser det, ändras både beteende, ordbruk och handlingar till att utgå från Kristus, att räcka Guds kärlek vidare till dem vi möter.
Detta är min bön och önskan för alla, som likt Gina Dirawi undrar "varför vi skall pågå"... att umgås med Jesus Kristus.
Eller som någon sa:
- När inget annat återstod då vände jag mig mot Jesus...
"Gina lever och dör".
Varför skall vi pågå? Svaret är:
Därför att Gud vill det!!
Du är skapad efter Guds vilja och Herren har en plan för ditt liv. När du följer Guds vilja, går den planen i uppfyllelse, bit för bit.
Men när vi inte följer Guds vilja, då halkar vi ner i det diket där meningslösheten vill ta oss.
Och när vi anpassar oss efter denna världens tankesätt, att inte värdera eller att roffa åt sig, då har vi akterseglat Kristus.
Det är bara tillsammans med Jesus som vi kan avgöra vad som är Guds vilja. Vi kan inte det själva.
Och församlingen är till för att skapa en gemenskap kring honom, där vi kan hjälpa varandra att hitta rätt på livets vägar.
Men då vill jag inte möta sömniga kulturkristna som inte tar Guds ord på allvar.
En sådan församling är inte till någon glädje.
Tack, älskade Jesus!
Ja, kära Gina Dirawi, du har så rätt i att mycket av det lidande och den sorg vi går igenom är en del av att vara människa.
- Livet och döden är sammanflätade, säger du. I Sverige finns det en kultur att vi skall separera livet och döden. Döden är inte problematisk. Den finns.
Men du sökte bland dem där ingen mening finns... Det var ju det du upptäckte!
Det är det som även jag upptäckte...
Varför skall vi försöka skapa en mening, som ligger bortom vår förmåga?
Varför gör vi Allt, utom att söka Gud...?!
Varför undviker vi den mening som redan finns? Hos Kristus.
Är det för att vi anar att det då handlar om en helomvändning?
Att närma sig Gud är att möta sin egen omvändelse.
Och det kanske man inte orkar.
Orka inte det då! Släpp taget och kapitulera inför Honom som du förnekat så länge!
Han väntar på dig. Genom alla tider står Jesus ständigt där med välkomnande armar.
Det är dags nu.
Nu är Guds tid.
Celui qu'il libere est totalement libéré!
Varma Jesus-hälsningar!
Helene Sture Meningsfelt.
Läs mer i "Par-bloggen" om att inte anpassa sig efter denna världen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar