Sturellas Fotoblogg: ANDERS ARBORELIUS

Anders Arborelius - en god predikant.

I dessa sekulära tider känns det nästan lite ovant att få höra en kristen predikan och uppleva en kristen gudstjänst.

Men så var fallet på Domssöndagen då SVT sände gudstjänsten från den katolska församlingen St Eugenia i Stockholm.

Med stor tacksamhet fick vi uppleva hur kyrkoherden Dominik Terstriep SJ celebrerade mässan - även om jag är ovan vid rökelse och sätter i halsen och får problem med stämbanden...

Rökelsens liturgiska funktion är en synlig och kännbar tillbedjan"

TV-gudstjänst, St Eugenia i Stockholm

Med lika stor glädje lyssnade vi till katolska kyrkans svenska biskop, tillika numer kardinal i Rom, Anders Arborelius.

Jag har träffat honom i Vadstena på pilgrimsteologidagar, och tar emot hans raka undervisning med stor uppskattning. Han menar att vi svenskar är alldeles för känslomässiga, och det är en av orsakerna till att vi inte vågar närma oss Guds Ord.

Kyrkoherde Dominik Terstriep.

Vi hade tidigare hemma talat om "sanningen". Vad är sanning? Kan man verkligen säga "min sanning" och "din sanning"?

Nej, själva ordet rymmer en exklusivitet. Sanning kan bara vara just sanning. Annars handlar det om åsikter.

Det är ärligare att säga "detta är min åsikt" och inte "detta är min sanning". Dock äger varje människa sin upplevelse kring vad som hänt i en särskild situation, men nu befinner vi oss i de stora existentiella djupen - och där talar Guds Ord mycket tydligt.

Det är ett kännetecken på den sekulariserade mångfaldsuppfattningen att man inte kan tala om sanningen, i ental.

Varför?

Jag upplever att det beror på okunskap och oförmåga att förklara innehållet, i kombination av konflikträdsla.

Tveklös brokonstruktion.

Sanning hör ihop med rättrådighet. Jag blev oerhört förvånad och glad när jag hörde hur biskop Anders Arborelius nästan ordagrant sa de ord jag själv yttrat i soffan...

Här kommer hans predikan, som jag noterat ord för ord.

Bibeltexten var hämtad från Johannes evangelium, om att Jesus vittnar om sanningen, och den som tillhör sanningen hör hans röst.

Jesus står inför Pilatus och en oerhört intressant dialog utspinner sig.

Sanningens ljus.

JESUS SADE:

- MITT RIKE TILLHÖR INTE DENNA VÄRLDEN.

OM MITT RIKE HÖRDE TILL DENNA VÄLRDEN, HADE MINA FÖLJESLAGARE KÄMPAT FÖR ATT JAG INTE SKULLE BLI UTLÄMNAD ÅT JUDARNA.

MEN NU ÄR MITT RIKE AV ANNAT SLAG

PILATUS FRÅGADE:

- DU ÄR ALLTSÅ KUNG?

JEUS SVARADE:

- DU SJÄLV SÄGER ATT JAG ÄR KUNG.

JAG HAR FÖTTS OCH KOMMIT HIT TILL VÄRLDEN FÖR EN DENNA ENDA SAK;

ATT VITTNA FÖR SANNINGEN.

DEN SOM HÖR TILL SANNINGEN LYSSNAR TILL MIN RÖST.

Joh 18:33b)-37.

Korset i St Eugenias kyrka.

Citat:
Anders Arborelius: Kära bröder och systrar!

Vi tror på en korsfäst konung, Jesus Kristus, världsalltets konung och domare.
När Gud träder in världen kommer han i ringhet och vanmakt, för att visa att hans allmakt och storhet är helt annat än vad världen menar med det.

Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak; att vittna för sanningen, säger Jesus.

Jesus vill uppenbara vad som är sant och evigt giltigt för oss, som ofta styrs av våra nycker, känslor och tillfälliga sinnesintryck.

Sanningen står inte alltid så högt i kurs i en värld där man mer individualistisk talar om "min sanning" och "din sanning"

Just där för befriande att ta emot Jesus i våra liv som själva vägen sanning och livet för oss alla, överallt och alltid.

Utifrån honom och hans ord får vi ljus för att leva av sanningen och inte fastna i ideologier och åsiktskorridorer.

Himmelens makter har anförtrott oss Kristus.

Ödmjukt och bestämt har Jesus uppenbarat sanningen för den som vill höra och ta emot.

-Den som hör till sanningen lyssnar till min röst, säger han

Det är kyrkans stora uppgift att hjälpa oss att lyssna till Jesu röst och hörsamt och lyhört ta emot hans ord som vår stora skatt.

Himmel och jord förgå men mina ord skall aldrig förgå, säger Skriften.

Skriftens ord.

Allt skapat är förgängligt . Kyrkoårets sista söndag påminner oss om detta.

Vårt liv och hela vår värld är obeständig .därför har vårt hjärta därovan i Guds eviga härlighet, vi får inte klistra fast vid det oförgängliga

Men samtidig måste vi göra allt vi kan för att denna skapelse ska vårdas ömt och varsamt .

Vi är kallade att göra denna jord så lik himlen som möjligt. Därför står jordkretsen fast och vacklar inte, säger Psaltaren.

Det är på denna jord vi skall efterfölja Jesus och göra hans sanning synlig och hörbar

genom vårt sätt att förhålla oss mot varandra, och mot den skapelse han anförtrott i vår värld.

Även om vi idag blir påminda om tidens och världens slut, så är det just för att göra oss ännu mer angelägna för att göra allt vi kan för att helga den jordiska verkligheten, genom att efterfölja Jesus i allt vi är och gör.

Anders Arborelius predikar.

Påven Fransiskus talar om ekologisk synd, för att påminna oss alla om vårt ansvar för naturen , oavsett om vi var med i eller Glasgow eller inte.

Om vi verkligen älskar Jesus måste det ju märkas på hur vi lever i vårt dagliga liv.

Som Jesu lärjungar har vi fått värdighet utan like eftersom han har gjort oss till kungadöme till präster åt Gud och sin Fader.

Men är det något som människor i vår omgivning lägger märke till? Har vi denna iver att sprida

Jesu kärlek och omsorg omkring oss?

Ja, det är frågor vi måste ställa oss själva.

Vi skulle ju vara Jesu kärleksfulla händer i denna värld. Våra ord skulle göra hans sanning förståeliga för människor som inte har en aning om honom.

Våra ögon skulle se på alla sårade och olyckliga med hans ömsinta blick.

Kyrkans ständiga syndabekännelse.

Därför är det så viktigt, kära bröder och systrar, att vi övar upp vår förmåga att se på Jesus i bönen, att läsa hans ord i Bibeln, och ta emot hans kropp och blod på vår tunga i eukaristin, och låta vårt hjärta klappa i takt med hans heliga hjärta.

Allt i oss kan beröras genom mötet med Jesus och förvandla oss.

Om han verkligen får vara vår herre och konung kan han göra stora ting i oss alla.

Om vi gör oss små och ödmjuka inför honom och tömmer oss på allt vårt eget, då kan han fylla oss med sin nåd och sanning.

Ju tommare vi blir på oss själva, ju fattigare vi blir dessutom mer uppfylld blir vi av honom, desto rikaste blir vi på allt han vill ge oss.

Att bli uppfylld av Kristus.

Hans välde är ett evigt välde som inte tas ifrån honom, och hans rike skall inte förstöras.

Som Jesu lärjungar får vi representera hans eviga rike av sanning och barmhärtighet, av godhet och förlåtelse, av rättvisa och försoning.

Var och en av oss har unik och personlig uppgift i detta rike

Om vi inte tar på oss något av denna uppgift, då går något förlorat som inte alltid kan ersättas! Så viktiga är vi i Guds rike, kära bröder och systrar. Det är en stor nåd med stort ansvar.

Och just det får vi begrunda idag då vi firar Kristus konungens dag och kyrkoåret får mot sitt slut.