JESUS UTAN ATTRIBUT

Jesus rider in i på en åsna.

Så kommer han i år igen, inridande på sin enkla åsna, till ackompanjemang av våra älskade adventspsalmer.

Men är han så lätt att känna igen, egentligen? Jesus Kristus, Guds son, förklädd i enkelhet, så pass att man faktiskt kan missa honom.

Följ med och lyssna till den predikan som biskop Johan Tyrberg höll denna 1 Advent.

Jag återger den efter mitt minne. Det var en god pedagogisk ingång och lätt att ta till sig.

Biskop Johan predikar.

Prinsar och prinsessor har kronor på huvudet i alla sagor. De är lätta att känna igen. När man ser de gyllene kronorna, då vet man säkert att det är en kunglig person.

Det är det yttre attributet som visar vem som kommer.

Men när det gäller Jesus så är det inte så.

Han har inget yttre kännetecken som hjälper oss att förstå att det är Guds son som kommer inridande den dagen i Jerusalem för länge sedan.

Men något måste ändå finnas som gjorde att folket på den tiden hyllade honom med palmblad och mantlar på vägen fram.

Vad var det för ett kännetecken?

Prins och prinsessa i Min Skattkammare.

Ända sedan profeten Sakarja fick de framåtblickande orden från Herren på 500-talet före Kristus, har dessa textrader lästs - först i synagogan och sedan i våra kyrkor:

   ROPA UT DIN GLÄJDE, DOTTER SION

   JULBLA, DOTTER JERUSALEM!

   SE, DIN KONUNG KOMMER TILL DIG.

   RÄTTFÄRDIG ÄR HAN

   SEGER ÄR HONOM GIVEN.

   I RINGHET KOMMER HAN,

   RIDANDE PÅ EN ÅSNA...

   Sakarja 9:9

Beskjuten port i Jerusalem idag.

Aha! Här är det yttre attributet - att den kommande konungen inte har något yttre speciellt kännetecken!

Ingen krona, ingen stridshäst, inga yttre tecken på makt, predikade biskop Johan.

Han kommer i ögonhöjd, inte sittande på "höga hästar". Han kommer på något så enkelt som en åsna, ett arbetsdjur.

Detta visste Israels folk. I fem sekler hade de längtat efter denna dag och hållit hoppet levande.

Därför var de uppmärksamma och såg. Där är den enkla åsnan med mannen i ringhet, honom som alla hade talat om i tre års tid.

Jesus, Josefs son.

Men det är inte alls lika lätt för oss.

Adventsljuset skall tändas.

Adventstid är en förberedelsetid. Man kan säga att det är som att rulla ut röda mattan för julens budskap, sa biskop Johan, då vi förbereder oss för den stora födelsen.

Jag tänkte, där jag satt, att ända sedan jag var liten har jag haft problem med kronologin - först är Jesus vuxen på 1 Advent. sedan blir han ett nyfött barn på julen...

Men någonstans måste ju det ena sluta och det andra ta vid.

Det var fullsatt i kyrkan. Syret började ta slut. Jag tappade koncentrationen, trots att vi satt nära utgången för luftens skull.

Jesusbarnet. Sedan vuxen. Kyrkoåret går runt.

Men frågan kvarstår. Hur skall vi i vår tid kunna känna igen Guds närvaro?

Felaktiga förväntningar leder oss fel. För lite kunskap leder också fel.

Jag satt och tänkte på att adventsfredagen den 25 nov innehöll tre motstridiga budskap i vårt samhälle:

- Black Friday då näringsidkarna vill ha ett gott bokslut utan röda förlustsiffror. Det är konsumtionen som skall göra det.

- Orange Day, en proteströrelse mot mäns våld mot kvinnor. Vår bro tändes i brandgula färger och tal hölls vid brofästet.

- De vita adventsljusen tändes i många fönster, som en fridshälsning från himmelens Gud.

Orange brobåge.

Svart-orange-vitt.

Kännetecken på en mångfalden utan gemensam nämnare. Allt spretar. Individen väljer och vrakar.

Men jag sjunger Hosianna, Davids son, ber en brandgul bön och vänder ryggen åt alla svarta siffror.

Hur avslutade biskopen sin predikan?

Att vi får hjälpas åt att tillsammans se Herrens närvaro, mitt ibland oss. 

Amen!

Men då måste det vara tyst i församlingen så att andakten infinner sig, annars kan vi inte lyssna efter Guds tilltal, tänkte jag.

Epistelorden från Uppenbarelseboken får avsluta detta inlägg:

    DU SOM HAR ÖRON,

   HÖR VAD ANDEN SÄGER TILL FÖRSAMLINGARNA!

   Uppb 3:20

Inga yttre attribut, men desto rikare inre.

Sen gick jag hem för att lyssna.

Tack, Jesus, för att Du kommer vapenlös, men starkare än världens alla makter.

Hjälp oss att under detta nya kyrkoår ta emot Dig i våra liv och i vår församling.

Låt ditt Ord och dina sakrament ge oss ny kraft och glädje.

Amen.

Jesus rider ut i världen?

Inridande hälsningar,

Helene F Sturefelt, i kyrkbänksämbetet,

- som fotograferade i Karlskrona Amiralitetsförsamling, vid ett annat tillfälle.