MÅNGA GUDAR, SÄGER BIBELN

Hur många bokollon finns det?

Hur många gudar finns det? Är allt samma eller finns det bara EN?

Detta inlägg vill närma sig en stor fråga lite försiktigt. Anledningen är att ärkebiskop Antje går i pension på söndag 30 okt 2022, efter åtta år som Svenska kyrkans högsta chef.

Hennes ordspråk "Gud är större" retade upp många. Större än vad? Än vem? Fjäskar hon för islam?

Jag ska försöka dra lite i dessa trådar.

          GUD ÄR STÖRRE.

         1 Johannes brev kapitel 3:20.

Ärkebiskopen nedlägger sin stav.

En vanlig uppfattning kan låta så här:

- Det spelar ingen roll vad man tror på! Det viktiga är att man liksom "tror".

- Det finns ändå bara EN Gud, det spelar ingen roll vad man kallar den...

- Oden, Vishnu, Allah eller Jesus - allt är ändå det samma!

Detta är några synpunkter som ofta kommer fram när man talar om "Gud". 

För två generationer sedan skulle det inte varit möjligt att säga så - då hade vi ännu så pass mycket kunskap att vi kunde skilja på de olika gudarna.

Okunskap, slapphet och rädsla för att komma i konflikt i ett så känsligt ämne som religion, gör att vi - konsensus-älskande svenskar - viftar bort gudsfrågan med ett slarvigt "skit samma"...

Men för den verkligt Gudssökande människan är detta allvar. Det är ett hån att förminska frågan och svaren på detta sätt.

Vem av er är den riktige Guden?

Förblindade av uttrycket "det är vägen som är mödan värd" gör att vi helt har glömt att det finns ett mål för varje väg. Man bygger inte en väg om det inte finns en destination, eller hur!

Men med en sådan livsinställning kan det kvitta om man "tror på en sten" eller "tror på nån gud" eftersom det är själva "troendet" som är viktigt... 

Men om den ena vägen leder till bergets topp, och den andra rakt ned till ett stup, då spelar det väl roll vilken väg man tar!

Världens religioner.

Låt oss nu lämna vår ytliga kunskap och dyka ned i de stora Skrifterna.

Vad säger Bibeln? De indiska vedaskrifterna? Koranen?

Jag minns en sketch med Özz Nujen där han sa:

- Koranen säger att "det finns bara en Gud och Muhammed är hans profet. Men Bibeln säger att det finns många gudar...och det är ju sant!

Stämmer det?

Kommer du ihåg det första budet i TIO GUDS BUD?

DU SKALL INGA ANDRA GUDAR HAVA JÄMTE MIG.

2 Mosebok 20.

Min Första Bibel. 

Vad står det egentligen? Har Özz Nujen rätt?

Ja, det har han! Bibeln erkänner nämligen att det finns Många Andra gudar, men de skall inte sättas överst, på den högsta tronen!

Gud är en "nitälskande Gud" som inte vill ha någon vid sin sida. Det handlar om kärlek och sanning. 

Eller, som jag skrev i förra inlägget om "Göra-slut-sex-låtar" att det är Troheten som är i centrum, inte mångfalden som splittrar.

Det finns bara EN gud som är värd namnet "gud", som inte är en avgud i den andliga världen, eller en psykologisk projektion av oss människor (som i den grekiska och fornnordiska gudavärlden).

Precis som vi skall vara trogna varandra i äktenskapet, får vi vara trogna mot den Ende Guden.

Många gudar, men bara EN vänder sig till oss...

Många gudar, säger Bibeln.

På ett sätt känns detta oväntat bra och avslappnat! Det finns verkligen många gudar, det stämmer med erfarenheten.

Men Koranen håller inte med.

Gud (Allah, på arabiska) är en, den Ende (al-Wahid). 

I SURA 112 står det skrivet:

    I GUDS DEN BARMHÄRTIGES NAMN.

    SÄG: 'GUD ÄR EN'

    GUD DEN EVIGE;

    EJ HAR HAN FÖTT, OCH EJ ÄR HAN FÖDD.

    OCH INGEN ÄR HANS LIKE.

Muhammed vände sig mot 600-talets polyteism bland araberna. Mångfalden av gudar var inte bra.

Här är vi eniga.

Men att ge Gud en "kamrat" - att Gud skulle ha "en ett barn" -är själva ursynden (shirk). Gud är en skapargud, själv icke skapad (vilket även Bibeln menar). 

I SURA 6:74 står det om Abraham:

ÄN NÄR ABRAHAM SADE TILL SIN FADER AZAR:

- SKALL DU TAGA DIG BELÄTEN TILL GUDAR?

Koranen.

Jag vet inte vad som menas med detta, men Tio Guds Bud säger samma sak; att inte göra sig några avgudabilder som dyrkas, vilket var mycket vanligt i Kanaans land bland befolkningen där.

DU SKALL ICKE GÖRA DIG NÅGOT BELÄTE ELLER NÅGON BILD, 

VARE SIG AV DET SOM ÄR UPPE I HIMMELEN 

ELLER AV DET SOM ÄR NERE PÅ JORDEN 

ELLER AV DET SOM ÄR I VATTNET UNDER JORDEN.

DU SKALL INTE TILLBE SÅDANA, EJ HELLER TJÄNA DEM.

TY JAG, HERREN, ÄR EN NITÄLSKANDE GUD...

2 Mosebok kap 20:4.

Detta är egentligen det Andra budet i Tio Guds bud, men Luther tog bort det eftersom det inte var aktuellt på hans tid (och så delade han upp det sista budet i två halvor, för att få antalet att stämma.)

Här är Bibeln och Koranen samstämmiga.

Men muslimerna missförstår Jesus. 

Bibeln. Böckernas Bok.

Vi tar en runda österut.

Religionerna i Indien har en bredd och ett djup som knappt går att omfatta, men jag vill ändå säga något om den gudsuppfattning som finns där.

När handelsvägarna utvecklades under 1800-talet blev allt fler intresserade av den indiska religiositeten. Teologer av olika slag började skriva böcker för att lära sig förstå - framför allt Schopenhauer - men de träffade inte alltid rätt, eftersom "kristna glasögon" inte kan förstå det indiska tänkandet.

Den neutrala och absoluta "världssjälen" kallas brahman. Den är EN och odelad.

Men det religiösa tänkandet förändrades då de stora vediska gudarna Indra, Agni, Sürya, Varuna, Vany med flera blev viktig i kulten.

Helmut von Glasenapp.

Helmut von Glasenapp skriver i sin utmärkta bok "Indiens religioner" (sid 140):

"För den indiska monoteismen är det betecknande att den ofta övergår i en "pan-en-teism" - läran att Allt är Gud...

Den motsägelse som det västerländska tänkandet finner mellan en uttalad neutral teism och en uppenbar pan-teism oroade inte det indiska kynnet.

Det viktiga var att kulten sköttes."

"Om någon tror att Vishnu eller Shiva är den högste och evige guden - eller endast ett väsen som på grund av sina gärningar under miljontals år innehar en mäktig härskares ställning - är likgiltig för kulten" (sid 152).

Jag minns en brevväxling som jag hade med en indisk student i Lund. Han avslutade alltid sina brev med en hälsning "från miljoner gudar!"... medan jag skrev "hälsning från den Ende Guden..."

- Blessings from the One and Only God.

Det var en mycket intressant kontakt!

Men, nej, "allt är inte gud"! Precis som att bullen är inte detsamma som bagaren... Det skapade är inte samma som Skaparen.

Bara En Gud...

En sak som är oändligt viktig när vi vågar oss på "religionsdialog" är att vi beskriver den Andre så att han/hon känner igen sig.

Jag hoppas att mina indiska vänner ger mig godkänt för denna min beskrivning.

Värre är det med islam.

Koranen påstår att vi kristna tillber tre gudar och missförstår Bibeln. Det är en synd för dem att Gud skulle ha någon vid sin sida, eller rent av "ha barn". Deras "muslimska glasögon" leder dem fel.

OM vi hade tillbett tre gudar, då skulle vi säga det! Precis som indierna accepterar sin mångfald av gudar, där ändå brahman till slut är början och slutet.

Men kristendomen har bara EN enda Gud.

Kristus är utstrålningen.

Jesus Kristus är "utstrålningen" av Gud. Anden är också utstrålningen av Gud - ingenting annat. Det är en enhet. 

Om inte muslimen kan beskriva oss rätt, så orsakar de hack i dialogen... utan respekt för vad vi faktiskt säger.

Jag läser i boken "Hon vågade lämna islam" av Bilquis Begum Sheik (Libris förlag) en dialog om just detta probelm:

- Hur är det med treenigheten? Den är en synd...

Hennes kristna vän svarade:

- Tänk på solen! Den uppenbarar sig i tre skapande energier: värme, ljus och strålning. Det är en treenighet av relationer som tillsammans utgör solen, som ensamt är just Solen. (sid 42).

Bilquis begum Sheik.

Hon beskriver hur hon nu började läsa Bibeln och Koranen sida vid sida. Hennes förvirring blev allt större. Bibeln var inte alls som hennes muslimska lärare sagt. Den var mycket... ärligare.

Igen rådfrågade hon sin kristna vän, nu om bönen:

- Ni tycks göra Gud så... personlig.

- Begum Sheik! Tala till Gud som till din Far.

Hon log. Hon kunde lika gärna föreslagit att jag skulle ha talat med Himalajabergen!

Nej, ingen muslim tänkte någonsin på Allah (Gud) som sin far. Gud har 99 namn, men inget av dem är "Fader". (sid 46).

Där börjar en stor förvandling för henne, då hon sakta upptäcker Bibelns Gud, och får kontakt, på riktigt.

Guldkalven. Avgudadyrkan. Moses förtvivlad.

Tillbaka till Gamla Testamentet och Tio Guds bud.

Att Israel skall dyrka endast en enda Gud betyder inte att existensen av andra gudar förnekas.

De finns, men Guds folk får inte dyrka dem. Folken runtomkring i Kanaans land har en ganska grov religiositet med mänskooffer i sin värsta form.

5 Mosebok beskriver omgivning så här:

FRÅGA INTE EFTER DERAS GUDAR  SÅ ATT DU VILL GÖRA PÅ SAMMA SÄTT.

TY ALLT SOM ÄR EN STYGGELSE FÖR HERREN, OCH SOM HAN HATAR, DET HAR DE GJORT TILL SINA GUDARS ÄRA.

JA, DET GÅR SÅ LÅNGT ATT DE BRÄNNER UPP SINA SÖNER OCH DÖTTRAR I ELD ÅT SINA GUDAR.

5 Mos kap 12:31.

Det samma skedde här upp i kalla Nord, då vikingarna offrade "den vackre ynglingen" till Tor och Oden vid midvinterbloten. 

Dessa blodiga mänskooffer fick sitt slut tack vare den kristna missionen, då "Vite Krist" blev det sista offret, till räddning för dem alla.

En bok om Gamla Testamentet.

Alltså, den mosaiska religionen i Gamla Testamentet är inte en strängt konsekvent monoteism, eftersom den erkänner att andra gudar finns, men det markeras hårt att de inte är goda gudar. 

Dessa avgudar är mänsklig projektioner som människan är rädd för och därför försöker blidka genom meningslösa mänskooffer.

Det är väl klart att Gud, vår himmelske Fader, vill sätta stopp för det! 

I Israel var det frågan om monolatri = alltså att bara dyrka En enda Gud. 

Israels Gud beskrivs som helig, kadosh, det vill säga "upphöjd" och helt annorlunda, avskild, exklusiv och nitälskande = stark kärlek till sitt folk. 

Detta folk blir sedan medel för att Guds välsignelse skall räckas vidare till alla folk.

Det finns många, men dyrka bara den ENDE.

När hindun och buddhisten blir kristna händer följande:

- karmalagens förbannelse bryts genom att Jesus Kristus har försonat alla synder.

- återfödelsen stoppas, den finns inte.

- uppdelningen mellan andligt och materiellt fogas samman till en helhet, där Gud skapat allt lika viktigt.

- frälsningen uppnås inte via tankeförmåga eller sittande yogaställningar. Det är Guds kärlek som frälser, i nåd, för alla.

- tanken att livet är en illusion bryts då Guds kärlek bryter in och ger livet full mening!

- nirvana, utslocknandet, avslöjas och Jesu försoningsdöd och uppståndelse upprättar människan till sin fullhet i det himmelska riket.

- kastväsendet upphör. Alla är jämlika.

Kom till mig, säger Jesus.

Så, när vi slarvigt i vår tid tycker att det inte spelar någon roll vem/ vad eller hur vi tillber, så kommer vi helt på avvägar. 

Synen på våra mänskliga kärleksrelationer smittar av sig i synen på Gud.

Vi har många olika partner, vi tycker att tillfälliga förbindelser är okej och otrohet är inte så skamfyllt farligt längre. 

Vi har inte en enda livskamrat genom livet längre. Respekten och allvaret är borta. Och det får konsekvenser för vårt andliga liv.

Vi har gjort fel till rätt. Normlösheten leder till, ja... vad skulle du säga?

Polyteism och polyamori hör ihop. Många gudar och många kärleksrelationer - samtidigt.

            

                        Jesus Kristus, ETT med Fadern och Anden.

Nu avslutar jag detta långa inlägg med att återknyta till (förre) ärkebiskopens valspråk "Gud är större".

På arabiska känner vi ju igen det som "Allahu akbar" - - -

Tyvärr känner vi en avsky när vi hör det, eftersom det utropas av självmordsbombare innan de spränger sig själva och omgivningen till döds. Gud är större betyder då att Allah ser deras "goda gärning" och gör dem till martyrer i paradiset,  dit de kommer direkt.

Dessutom uppbär familjerna "martyrpengar" som livslång lön för dessa terrorbrott...

Detta uttryck finns alltså i Koranen, men det har sitt ursprung 600 år tidigare!

Muhammed mötte både judar och kristna på handelsvägarna runt Mekka. Där snappade han upp många ord och uttryck från Bibeln, som han sedan lånade.

Avgående ärkebiskop, bitvis missförstådd.

"Gud är större" är alltså ett bibelcitat från Johannes första brev. Det var därifrån som ärkebiskopen hämtade sitt valspråk. Inget fjäsk! 

Men hon tog en stor risk att uppfattas som islamförespråkare, när det "bara" handlade om brobyggande. Så vill jag tolka det. Större tydlighet hade klargjort det hela.

Helheten är följande - och detta riktar sig nu till alla hinduer, ateister, sökare, muslimer, asatroende, judar och kristna som gått vilse... och till mig själv...

MINA BARN, LÅT OSS INTE ÄLSKA MED TOMMA ORD 

UTAN MED HANDLING OCH SANNING.

DÅ FÖRSTÅR VI ATT VI ÄR SANNINGENS BARN,

OCH OM VÅRT HJÄRTA DÖMER OSS KAN VI INFÖR HONOM ÖVERTYGA DET OM ATT GUD ÄR STÖRRE ÄN VÅRT HJÄRTA, OCH FÖRSTÅR ALLT.

MINA KÄRA,

OM VÅRT HJÄRTA INTE FÖRDÖMER OSS, KAN VI STÅ FRIMODIGA INFÖR GUD.

OCH DETTA ÄR HANS BUD:

ATT VI SKALL TRO PÅ HANS SONS JESU KRIST NAMN

OCH ÄLSKA VARANDRA, SÅSOM HAN HAR BEFALLT.

1 Joh brev kap 3:18-23

Gud är en älskande Gud.

Så, låt oss våga föra en religionsdialog där vi hittar goda ord som beskriver varandra rätt.

Utgångspunkten är det som förenar. Svårigheten är det som skiljer... och det måste vi också kunna säga utan att värdera till fördömelse.

Utan att fjäska för varandra kan vi "tala snällt om det som är svårt".

Allt detta har jag prövat med egen erfarenhet. Gör det du också!

Och börja med att försiktigt be till "Gud, vår himmelske Fader..." 

Läs sedan Johannes i Nya Testamentet. Börja där...

Om du vill höra av dig för egen dialog; maila helene.f.sturefelt@live.se

Gud Fader, vi längtar efter Dig!

Och om "alla gudar är desamma", varför talar man då om konvertering och omvändelse? 

Att lämna sin religion och "byta" visar ju att det inte alls är samma gud som ligger bakom alla system... Eller hur!

Det finns bara en Levande Gud som är värd namnet "Gud", och det är vår himmelske FADER.

Var välsignad!

Helene F Sturefelt,

- bokollonsfotograf och religionshistoriker.

- illustrationerna i Barnens första Bibel är gjorda av Lyndon Evans.