TANTEN MED LILA HÅR

Lång resa.

De hade väntat mycket länge på att hon skulle komma. Hela familjen hade hjälpt till för att göra hemmet fint och välkomnande.

Pappas kusin, tant Signe, bodde i Amerika. Detta var ett sällsynt besök så det gällde att ta vara på tillfället. 

Storasyster var bäst på att städa. Hon hade vänt ut och in på varenda garderob inför besöket. Lite överdrivet kanske, men det var hennes sätt att visa sin gläjde.

Lillasyster däremot, var långsammare och hade inte förmåga att sortera saker och få dem på rätt plats. Men hon kunde lyssna.

- Nu kommer hon!

Fina kusin Signe skred värdigt uppför gången till dörren.

- Men.. vilket konstigt hår hon har...

Tanten med det lila håret.

Storasyster var helt förstummad. En sådan människa kunde man säkert inte lita på... konstgjord och tillgjord. Och inte fick hon beröm för sin städning heller.

Men lillasyster var helt hänförd. Pappas kusin var mycket spännande! En tant med lila hår! Och konstig dialekt.

Hela kvällen satt hon och lyssnade på denna främmande människa, medan storasyster sprang runt och muttrade. 

Marta och Maria.

Lila hår.

Den violetta kusinen åkta tillbaka till Amerika efter någon vecka. Familjen sparade pengar ett helt år för att ha råd att återgälda besöket. Sommaren därpå var det dags att gå ombord på den stora amerikabåten. Biljetterna var betalda - de var svindyra.

Familjen var inte så resvana. Mamman hade packat med smörgåsar och äpplen som hon hoppades skulle räcka hela överfarten. Hon visste inte så mycket.

Varje kväll gick lillasyster utanför den stora båtens matsal och tittade in på de dyra människorna som satt där och åt varm mat. Åh... om hon ändå kunde få en endaste liten potatis...

Hon smög in i restauranten och drog in den varma luften, så fylld av matrika dofter.

Plötsligt fick vaktmästaren syn på henne.

- Har ska du inte stå! sa han.

- Förlåt, mumlade hon och vände sig om.

- Nej, kom tillbaka lilla barn, sa han, kom in och sätt dig vid borden!

- Nej... det går inte, stammade flickan. Vi har inte råd....

- Råd, skrockade vaktmästaren, men ni har väl betalt biljetten?!

- Jo...

- Men då ingår maten, både frukost, middag och kväll!

Lillasyster blev alldeles svag i benen och satte sig på golvet.

Vaktmästaren gick och hämtade resten av familjen som satt ute på däck och åt de sista smörgåsarna. 

Allting var redan betalt. 

De visste inte.

 

Lyssna.

Välj det som är bäst, och det skall inte tas ifrån dig.

Får jag verkligen vara här?

Kanske anar du att dessa två berättelser hör ihop med det som hände när Jesus kom på besök till familjen i Betania.

Marta och Maria.

En tant med lila hår.

En biljett som redan innehöll allt, men det visste inte om det.

Jesus kom in i en by och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 

Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med.

Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade:

- Bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till. 

Du minns säkert vad Jesus svarade.

- Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne. 

Händelsen står att läsa i Lukas evangelium 10:38-42.

Olika systrar.

Det kommer en avlägsen kusin på besök. Storasyster hade inte tid att lyssna på henne. Hon var så upptagen av sina egna uppgifter att inget intresse fanns kvar till tanten med lila hår.

Vad hjälper det om man kommer tvärs över hela Atlanten om ingen vill lyssna på vad man har att säga??

Den främmande, fina kusinen var besviken. Frisyren slokade.

Jesus kom med all sin kärlek och livsvisdom från Gud. Han gladde sig åt storasysters inbjudan, och säkert över maten hon ville bjuda på, men var förundrad över att hon inte var mer intresserad av vad han hade att berätta - det var ju hon som bjudit in honom!

Jag bjuder in Jesus, men lyssnar inte...

Jesus kom med näring för själen. Marta kom med krav och principer.

Maria var hungrig, men inte på mat utan på kunskap om livet. Vad meningen är. Vad livet handlar om. Och vem Gud är.

Jesus mättade Maria. 

Marta var arg och hungrig. Men inte på det Jesus hade att erbjuda. Eller var det så att hon faktiskt inte visste? 

Marta kanske inte visste vem hon hade bjudit in? Bara att han var snäll och hade börjat få ett intressant rykte omkring sig... och en sådan båt ville man ju inte mista!

Den enkla och res-ovana familjen, som tagit med sig smörgåsar och äpplen, visste inte vad som ingick i det dyra biljettpriset. 

Hade de inte frågat? Vems ansvar var det att berätta villkoren? Ska man inte ta reda på vad man betalar för? Var de för blyga?

Vilket håll? Vad gäller här?

I söndags var det gudstjänst i Listerkyrkan, EFS, i Hällevik. Det var ett halvår sedan... Pandemin har stängt ned vår kyrka i rädsla för att bli smittad, men nu är läget lugnare. Med respektfull distans fick vi höra en predikan kring detta tema, av Börje och Marta Duvell.

Ett är nödvändigt.

Att lyssna till vad Jesus säger.

Städa och laga mat kan vi göra varje dag, men det var bara nu som Jesus gästade dem. Maria släppte allt hon hade för händer och satte sig vid hans fötter och lyssnade till vart enda ord.

Värdparet i kyrkan betonade att vi idag är som lillasyster på amerikabåten, som går omkring med dålig färdkost på livets resa, utan att veta om att alla måltider redan är betalda...

Överfört till det andliga området blir detta en jämförelse med när vi kastar kristendomen överbord ( ! ) och istället äter mager kost, som inte räcker hela vägen.

Listerkyrkans blå hortensia.

Jag tar ett konkret exempel:

Buddhismens "mindfulness" får företräde inom sjukvården. Patienter får lära sig att låta tankar komma och gå, inte stanna upp och ta reda på vad alla känslor har att säga. Målet är en dimmig "sinnesro" som  allt oftare leder till psykiks ohälsa och depressioner.

Både läkare och sjuksköterskor börjar visa tveksamhet inför denna "metod", som har andliga rötter där utslocknandet i nirvana är målet...

Det är ju precis motsatsen till vad all läkarvård är! Utslocknande... istället för liv och friskhet och hälsa!

Vilken usel, andlig kost!

Kristus - min kronärskocka!

Men alldeles för få svenskar vet att det finns en hel matsal fylld av mättande rätter.

Jag är själv en av dem som tagit mig in i restauranten och bett att få smaka... av bönen... av bibelförklaringarna och lovsången... av förlåtelsen och upprättelsen - vilken mat för själen!!

Aldrig att jag går ut på "deck" igen och tuggar på medhavda torra mackor!

Jesus är som den främmande kusinen med lila hår - exotisk, långväga ifrån, med viktiga saker att berätta.

Det vill jag inte missa.

Nu ska jag gå och färga håret... och dela färdkosten med dig.

Djupt violetta hälsningar från Helene Sture Tantfelt,

- bibelläsare och gudstjänstfirande,

- som fotograferade Sölvesborgsbron i kvällsljus,

- med tack till Marta och Börje Duvell - att jag fick låna era berättelser!