GLÖDANDE KOL och HÄMND

Glödande.

- Lägg på ett kol nu då, så det tar sig! 

- Var då? På brasan?

- Nej, vi har ingen brasa. På huvudet!

På huvudet? Ja, precis så. Så står det i veckans bibeltext och då får vi göra det... Nej, nu är du allt fel ute... Nejdå, hör här!

... DÅ SAMLAR DU GLÖDANDE KOL PÅ HANS HUVUD. Romarbrevet kap 12:20.

Det är livsfarligt när okunniga läser Bibeln och rycker ord ur sitt sammanhang. Då är det bättre att låta bli.

Bränner. Brinner.

Paulus citerar Ordspråksboken där det talas om medmänsklighet:

OM DIN OVÄN ÄR HUNGRIG, SÅ GE HONOM ATT ÄTA, OCH OM HAN ÄR TÖRSTIG SÅ GE HONOM ATT DRICKA, SÅ SAMLAR DU GLÖDANDE KOL PÅ HANS HUVUD, OCH HERREN SKALL LÖNA DIG. Ords 25:21-22.

Jag kommenterade detta här om dagen i inlägget om den Gyllene regeln (läs det,7 sept). Om vi som kristna gör givmilda saker för dem vi älskar, så är det inget märkvärdigt. Det gör alla för sin egen grupp! Men nu handlar det om hur vi bemöter vår motståndare, dem vi tycker illa om och rent av hatar.

Jag läser just nu mycket om vikingatiden, och där kastade prästinnorna hemska "galdrar och sejder" av förbannelse mot fienden. Det var verkligen en andlig kamp mot de osynliga makterna. Den som skrek högst av ondska var den starkaste. 

Eller, är det en dagsfärsk rapport från Malmö?

Vilken oerhörd skillnad det var när dessa människor på tidig medeltid tog emot Vite Krist, och lämnade sina grymheter. Och så fantastiskt det är idag när människor blir frälsta från sitt mörker!

Hämnd eller försoning?

De slutade bränna ned grannfolkets gårdar. Halmtaken skulle inte längre stå i lågor. Djur- och mänskooffer skulle inte längre hänga i offerlundarnas träd, eller brännas på bål.

Men det står ju att vi ska samla glödande kol på andras huvuden...

Ja, men läs noga varför. 

Det är när vi möter det onda med det goda som en ny, varm "eld" tänds!

LÅT DIG INTE BESEGRAS AV DET ONDA, UTAN BESEGRA DET ONDA MED DET GODA. Rom 12:21.

I det lilla sammanhanget kan det gå.

När vi är arga och upprörda men möts av en förstående röst, då är det lugnande. Just när vi tänker säga riktigt fula saker till försäkringskassan, arbetsgivaren eller grannen, men möts med empati och inkännande, då svalnar munnens svavel-os. Istället kan en värme spridas i hjärtat av att bli väl bemött.

Men i det stora?

När ondskan är inmurad i struktur och mänskosyn? Styrd av pengar från helvetet?

Väntar.

Det var rimfrost i skägget och ögonen värkte av svart vrede. Ingen skulle minsann diktera villkoren för honom! Hjärtat var kallt men kinderna blossade. Han hade lovat sig själv att hämnas varje oförrätt, och det gjorde hans gud också.

Allt annat var svaghet, och det var livsfarligt för överlevnaden. Svaghet var lika med döden. Eller åtminstone orsakade det förakt. Och det vill ingen riktig man leva med! Ständigt adrenalinpåslag gjorde honom visserligen trött och ständigt spänd, men det erkände han aldrig. Att han dessutom sov dåligt ville han inte heller kännas vid. 

Humöret var uselt. Hela tiden.

Detta kan vara våra gamla vikingar, men lika gärna en sviken man i vår egen tid, både svensk, afghansk eller syrian eller skåning... Ett mansideal som är destruktivt både för honom själv, familjen och hela omgivningen. 

Hårdhet. Gängkriminalitet, extrema yttringar. Knarkkarteller. Hämnd och eld. 

Gummidäcken brinner, hatet glöder. 

Och så mötte de några män som de aldrig sett förut. 

Bränna eller släcka?

Det var alldeles vanliga män, men med en annan blick. Ögonen var seende, varma, ja som om Någon mer var hemma där. De hade inga vapen i händerna, inga hårda ord, inga förbannelser att strö omkring sig. 

Konstigt. 

Vad var det för fel på dem?

Vad kan få ondskan att lämna en människas sätt att tänka? Ännu mer ondska? Nej, tvärtom. Det slitna ordet kärlek, som rymmer förlåtelse och en ny start. Det var inget fel alls.

Försoning.

Men ingen av oss har chans att klara det, så det är väl lika bra att lägga ned... Jag gör en liten scout-brasa och är nöjd med det. Eller?

DÄRFÖR BER JAG ER, BRÖDER, VID GUDS BARMHÄRTIGHET, ATT FRAMBÄRA ER SJÄLVA SOM ETT LEVANDE OCH HELIGT OFFER, SOM BEHAGAR GUD.

ANPASSA ER INTE EFTER DENNA VÄRLDEN, UTAN LÅT ER FÖRVANDLAS AV FÖRNYELSEN AV ERA TANKAR, SÅ ATT NI KAN AVGÖRA VAD SOM ÄR GUDS VILJA; DET SOM ÄR GOTT OCH BEHAGAR HONOM. Romarbrevet 12:1-2.

Dessa kristna män hade fått sina liv förvandlade av Jesus Kristus. Rimfrosten hade tinat upp och hatet försvunnit genom att någon annan gått igenom blodsdopet, på korset. Inget mer dödande. Inga fler offer - än sitt eget hämndbegär. 

Paulus nämner bara "bröderna"... därför att det var männen som behövde förmanas! Inte kvinnorna, inte i denna fråga.

Tack. Sista offret.

Det är en lång process att ens tankar förvandlas. Ständigt måste man kväva den svavelosande lusten att slå tillbaka. Förnyelsen från Guds kärlek behöver tid för att få plats. Det kräver ständig träning att ge upp sin hårdhet, som inte tyder på styrka, utan på dumhet. 

Vem vill vara dum? Vem vill anses som omogen och primitiv?

Men hämnden då?

Den kristna mänskosynen har fått tusen år på sig i vårt land att forma oss. Och ännu är vi inte färdigsvarvade. Nu möter vi kulturer där klanen och hämnden är grunden för balansen mellan grupper. Vi har stora problem att hantera.

Börja om från början.

Politiken lämnar jag där hän, för vi måste först ha den andliga grunden klar innan vi gör praktik.

Den bibliska gudsbilden är kraftfull. Gud är inte "snäll" i betydelsen att felaktigheter släpps mellan fingrarna. Nej, tvärtom! Men det skall vara klart vem som gör vad:

HÅLL FRED MED ALLA MÄNNISKOR SÅ LÅNGT DET ÄR MÖJLIGHT OCH KOMMER AN PÅ ER.

TA INTE RÄTTEN I EGNA HÄNDER, MINA KÄRA, UTAN LÅT GUDS VREDE HA SIN GÅNG, TY DET STÅR SKRIVET:

MIN ÄR HÄMNDEN, JAG SKALL UTKRÄVA DEN, SÄGER HERREN. Romarbrevet 12:19. (Citat 3 Mos 19:18, 5 Mos 32:35, Hebr 10:30).

Hämnden tillhör Herren. Ingen annan.

Ja, rättvisa skall skipas, det onda skall dömas och felaktigt anklagade frikännas. Men allt förtryck, allt våld och alla övergrepp, det skall hämnas!! 

Men inte utav oss.

Vår uppgift är att hålla fred så långt det kommer an på oss. Gränsdragning. Tydlig rollfördelning i livets drama.

Sedan skall Gud själv se till att det onda får sin konsekvens.

Inga brinnande gummidäck. Inga förfalskningar, inga lögner och ingen gisslan. Ingen av oss är hämndens lakejer.

När Gud själv älskar oss tillbaka, då samlar Gud glödande kol på vårt huvud. Och vi får skämmas. När vi har skämts färdigt, får vi lyfta blicken och se in i de ögon vars väsen är kärlek.

Det är en svidande värme, som bränner bort allt vårt slagg och tankebråte.

Gud skiljer oss från synden.

Vidbränd av Guds kärleks eld. Eller uppbrunnen av hat. 

Varm av helig vrede eller förtärd av förbannelse.

Människan är den enda varelse som kan välja goda eller onda handlingar. Vårt ansvar är stort. Större än någonsin.

Samla glödande kol... inte som ett inlägg i klimatdebatten, men som en konsekvens av hur Gud kan förvandla hårda hjärtan.

Samla glödande kol på huvudet... där tankarna börjar, de som sedan styr våra handlingar.

Tillsammans.

Låt oss be.

DENNA MORGON, NÄR JAG TÄNDER UPP ELDEN PÅ HÄRDEN, BER JAG ATT GUDS KÄRLEKS LÅGA SKALL BRINNA I MITT HJÄRTA, OCH I ALLAS HJÄRTAN SOM JAG MÖTER IDAG.

JAG BER ATT INGEN AVUND ELLER ONDSKA, INGET HAT ELLER FRUKTAN, SKALL KVÄVA LÅGAN.

JAG BER ATT INGEN LIKGILTIGHET OCH APATI, INGET FÖRAKT OCH INGET HÖGMOD SKALL SKÖLJA ÖVER ELDEN SOM KALLT VATTEN.

MÅ ISTÄLLET GNISTAN FRÅN GUDS KÄRLEK TÄNDA KÄRLEKEN I MITT HJÄRTA, S ATT DET KAN BRINNA KLART UNDER HELA DAGEN.

MÅ JAG FÅ VÄRMA DEM SOM ÄR ENSAMMA, DE SOM HAR KALLA OCH LIVLÖSA HJÄRTAN, SÅ ATT ALLA KAN FÅ KÄNNA DEN TRÖST SOM GUDS KÄRLEK GER. AMEN. Ur den keltiska bönetraditionen.

Isvarma hälsningar från Helene Sture Kolfelt.

Du och jag.