VIRUS-VERA RÄDDAR VÄRLDEN

Krönt med en Korona.

Det råder hög aktivitet på Virusborg strax ovan markytan. Vid regnbågens fäste i skogen, nära havet, finns denna osynliga värld. Ett nödrop har nått dem från Moder Jord.

- Jag har fått nog! De kliar som loppor och mina porer är snart helt tilltäppta! Ingen tycks lyssna på mina varningssignaler och snart brister jag ut i mitt mest våldsamma vulkanutbrott! Ni måste hjälpa mig.

Människorna på planeten Tellus hade överskridit alla livsbejakande värden med sitt sätt att leva. Nu var det dags att iscensätta den Stora Konsekvensen.

Virus-Vera var drottning på Virusborg. Det var hon som hade hand om alla influensor och fördelade uppgifterna bland sina tjänare. På sitt huvud bar hon en ståtlig Corona, som skimrade av osynliga partiklar.

Virusborg.

Hennes hjälpande vänstra hand; Virus-Ville, frågade:

- Ska vi be Gud Fader sända en ny syndaflod över världen och rensa upp den en gång till?

Moder Jord kunde gärna tänka sig en riktigt skön dusch. Så gott det skulle vara att bli ordentligt genomsköljd, rensad och befriad i alla vattendrag med frisk luft i vindarna.
Hon mindes svagt ursprunget i tidernas begynnelse, hur grönt och frodigt allting var då. Men nu hade hon stora kalhyggen över hjässan där ingenting längre växte.

Det otäcka var också alla ledningar som mänskolopporna hade opererat in under jordskalet. Där forsade smutsvatten och skit omkring, tillsammans med brännande elektricitet i ledningsrör som skadade hennes känslonerver.

Loppornas ledningar.

Men Virus-Vera tänkte och sade:
- Nej, vi skall ge mänskolopporna en läxa. Denna gång tror jag faktiskt att de lär sig, deras teknologi är så väl utvecklad.

- Men deras syndfulla sinne kvarstår, mullrade Gud Fader.

- Jag föreslår att vi sänder ett nytt virus som de inte känner till, och som sätter ordentlig skräck i dem, sa Virus-Vera, och bad sin vänstra hand att sammankalla jordens alla virus till stormöte.

- Blir det många döda? undrade Virus-Ville, som hade en smått sjuklig dragning till döden. Eller, i hans fall, en frisk dragning till döden...

- Ja, det kommer bli många döda, svarade Corona-drottningen, men vi måste ha en plan så att vi inte far fram alldeles besinningslöst.
- Var inte sentimental nu, sa Virus-Ville, vi kan satsa på en kontinent och slå ut den totalt. Så får vi se vad som händer!
- Nej, om jag släpper er lösa så vill jag att mänskolopporna på något sätt skall börja samarbeta. Trots allt är vi ju beroende av dem.

Beroende av varandra.

Gud Fader harklade sig.
- Om jag får ha någon synpunkt såsom universums Skapare, så föreslår jag att ni skonar barnen och de gravida kvinnorna. Ni måste också vara rädda om dem som försöker vara kloka och tänka med hjärtat.
Men de gamla kan ni överlåta åt mig, dem har jag ändå tänkt kalla hem ganska snart. Jag skall göra himlaporten lite bredare nu...

Moder Jord suckade.
- Jag lider oerhört av alla palmoljeplantager och sockerproducenter... kan ni decimera dem som har ansvar där?
Likaså får jag störningar i jord-huden av all tobak som hamnar som fimpar i mina rabatter, och cigarettluft som förgiftar de loppor som ändå försöker sköta sig. Trafik och transport måste också få sig en attack, men med klokhet.

- Jag kan ta hand om dem! ropade Virus-Ville skadeglatt, ty det var verkligen den enda glädje han som virus kände till. Mina plutoner kan flyga på alla feta rökare i sportbilar, är det det du vill, Moder Jord?

Hon suckade. Egentligen ville hon inte någon något ont, men nu led hon själv så mycket att hon gav sitt tysta medgivande.
Dock ville hon vara överens med Gud Fader, så hon sände sitt hjärtas fråga upp till Honom.

- Vad säger Du?

Störningar.

 

Han svarade:

ALLT SKAPAT HAR LAGTS UNDER TOMHETENS VÄLDE,
INTE AV EGEN VILJA UTAN PÅ GRUND AV HONOM SOM ORSAKADE DET.

MEN DET FINNS ETT HOPP ATT OCKSÅ SKAPELSEN SKALL BEFRIAS UR SITT SLAVERI UNDAN FÖRGÄNGELSEN, OCH NÅ DEN FRIHET SOM GUDS BARN FÅR NÄR DE BEFRIAS.
Romarbrevet 8:20.

Alla i Virusborg visste mycket väl vad Gud Fader menade. De kände också till hur Guds fiende tänkte. Flera av dem hade faktiskt jobbat för honom också några gånger, men då fick de en stor utskällning av Skaparen själv.

Träd-cancer.

 

 

- Jag är beredd att ge er tillstånd att agera som en frihetsarmé, för Moder Jords skull, sa Gud Fader. Mina människobarn är för många nu, och det är dessutom för många som agerar mot livet.
Jag minns ju vad jag tänkte redan på den första människans tid, då Adam och Eva kastades ut ur Paradiset:

MEN NÄR HERREN SÅG ATT MÄNNISKORNAS ONDSKA VAR STOR PÅ JORDEN OCH ATT DERAS HJÄRTANS ALLA UPPSÅT OCH TANKAR ALLTID VAR ONDA, DÅ ÅNGRADE HERREN ATT HAN HADE GJORT MÄNNISKORNA PÅ JORDEN, OCH HAN BLEV BEDRÖVAD I SITT HJÄRTA.

MEN NOA HADE FUNNIT NÅD INFÖR HERRENS ÖGON.
1 Mosebok kap 6:5-8.

Med kärlek sa han till sin älskade, till Moder Jord:
- Jag skall ge dig befrielse, men utan vatten denna gång. Mina mänskobarn skall få en sista chans att vända om. Trots allt älskar jag dem, men det finns en gräns för synden.
Den har kommit nu.

Gränsen är nådd.

Och till Virus-Vera, drottningen på Virusborg, och hennes vänstra hand medhjälparen Virus-Ville sa Gud Fader:

- Jag släpper er fria. Börja på ett ställe där det redan är obehagligt och illavuret. Välj ut en diktatur. Gå sedan vidare till de demokratiska länderna.
Sök sedan upp trevliga sammankomster som människorna måste avstå ifrån, det är det mest kännbara. Mina barn är så nöjeslystna... Far över alla semesterorter och fjällkedjor, över alla stora samlingsplatser.
Men skona skolorna och barnen! Det är mitt villkor! Barnen skall växa upp med detta, och ska bli mitt nya folk.
Och Ville; du låter bli sjukhuspersonalen! Det är en strängaste order!

Men Virus-Ville bara dreglade.

- Hur gör vi med kyrkorna då, flinade Virus-Ville, som var en teoretisk ateist, även om han tog order från Gud Fader själv. Han var inte så begåvad att han insåg hur ologisk han var... bara han fick ge sig ut på den världsvida hostattacken snart!

Kristus, Restaureraren.

- Ni får hemsöka kyrkorna också, svarade Gud Fader. Jag håller min hand över bönens människor. De andra kommer att fly och försvinna, det är bäst så. Gemenskapen kring Kristus kommer att bestå, men i enklare former som de inte kan dyrka.
Organisationen har blivit så tungrodd på många ställen att den håller på att implodera. Hjälp dem med det! Far och nys! Jag skyddar dem som vänder sitt hjärta till mig. De andra har redan stängt sig och hånar mina barn allt grövre.

DET ÄR SOM OM MAN KROSSADE BENEN I MIN KROPP NÄR MINA OVÄNNER SMÄDAR MIG, NÄR DE STÄNDIGT FRÅGAR:
- VAR ÄR NU DIN GUD?
Psaltaren 42:11.

-Men mina trogna känner mitt sätt att agera genom tiderna, sade Gud Fader, och påminde dem om den stora bönbokens ord i Psaltaren, om den makt Han har:

DU TILLRÄTTAVISAR HEDNINGARNA OCH FÖRGÖR DE OGUDAKTIGA.
DERAS NAMN UTPLÅNAR DU FÖR ALLTID OCH EVINNERLIGEN.

FIENDEN ÄR NEDGJORDA, DERAS STÄDER HAR DU OMSTÖRTAT.
Psaltaren 9:6.

- En sista sak innan ni far, sa Gud Fader. Ni skall vara noga med att er attack uppnår två syften till. Låt Corona förhindra alla väpnade konflikter, se till folksamlingar försvinner så att terrorattackerna blir omöjliga. Se till att krigen upphör - särskilt runt mitt egendomsfolk.

Se också till att människornas beteende ändrar sig radikalt så att luft och vatten återigen blir rent, då kan djuren återhämta sig. Stäng ned fabriker som är smutsiga och stoppa transporter av onödigheter.
Var mina tjänare! Sade vår himmelske Fader.

Och Virusborg tömdes på sitt innehåll och viruset flög över världen.

Fly och nys.

Mänskolopporna blev dödsförskräckta och livrädda. De som levde nära Gud Faders hjärta och hans Ord behöll lugnet längre. Moder Jords folk sträckte ut handen till dem, och tillsammans lyssnade de till hur luft, vatten och mark sakta återhämtade sig.
Jordens lungor drog djupa andetag och dess hjärta pumpade starkt igen.

Kärleken driver ut all rädsla.

Kristus, den störste av alla reparatörer, Guds egen Restaurerare, blev nu på nytt känd och älskad.
En försoning, förmedlad från Virusborg, började läka hela planetens sjuka system så att Moder Jord åter kunde le mot solen.

Ett kors lyste i dess sken.

Mänskolopporna sörjde sina döda, men Gud Fader tog hand om dem, som Han lovat, och torkade deras tårar.
Många, ja, allt fler, lärde sig förstå livets väsentligheter av viruskatastrofen, och mänskobarnen hittade tillbaka till varandra. En ny gemenskap började ta form.

RÄDSLA FINNS INTE I KÄRLEKEN,
UTAN DEN FULLKOMLIGA KÄRLEKEN FÖRDRIVER RÄDSLAN,
TY RÄDSLA HÖR SAMMAN MED STRAFF.
VI ÄLSKAR FÖR ATT GUD FÖRST ÄLSKADE OSS.
1 Joh brev 4:18.

Låt oss älska varandra gränslöst, med Guds kärlek, mitt i katastrofens kris.

Så välsignade Gud Fader det dödliga viruset och lät det tjäna livet, till slut.

Kroniska hälsningar, Helene Sture Verafelt,
- i förbön för oss alla.

(alias Helene Fransson Sturefelt).

Tjänar du livet?

ANSVAR och ALLMAKT i PANDEMIN

Tröst i en svår tid.

Det låg en borttappad napp på strandpromenaden.
Var det en liten människa som spottat ut den, nöjd av att ha sugit färdigt på tröstsurrogatet, eller var nappen olyckligt förlorad?

Blev det en chock att vardagen inte längre var som vanligt?
Hur ska den lilla människan nu klara sig?

Som du säkert förstår, tänker jag låta den rosa nappen bli ingång till detta inlägg. Det handlar om människans ansvar och Guds allmakt i den pandemi som sprider sig över världen.
Just nu hatar vi ordet "Corona" och siffran nitton i Covid-19, som denna influensa heter på korrekt medicinspråk.

Under mars månad har hela samhällen ställt om till krisberedskap för att hejda smittspridningen.
Vi talar om:
- Ett kallt huvud med ett varmt hjärta och rena händer.

Vi håller avstånden och många avstår från resor. Utom biljettkontrollanterna på Öresundstågen, som efter noggrant värv kollat oss fem som satt på det långa tåget att vi hade giltiga biljetter. Sedan satte de sig i sätet intill... och jag fick be dem flytta sig.

I den Heliga Hälsans namn.

Vi håller avstånden!

Mitt kalla huvud undrar vad som hänt om vi samtidigt hade rapporterat hur många som dött av den vanliga influensan, och om vi dessutom hade rapporterat alla självmord och trafikdödade?
Hur mycket oro skapar själva informationen av Corona-virusets framfart?

Det är som om vi plötsligt blivit medvetna om att vi är dödliga... Det har vi ju varit hela tiden, men lyckats hålla ifrån oss. Kanske är det det som är skillnaden?

Att vi är dödliga.

Ingen kan gömma sig längre.

Var finns trösten nu?

GUD VET HUR VI ÄR SKAPADE. HAN VET ATT VI ÄR MULL.
Psaltaren 103:14,

Vi är mull. Träden blir mulm.

Mitt varma hjärta ställer en annan fråga. Det är den eviga frågan om kampen mellan ont och gott.

Hur förhåller sig människans ansvar till Guds Allmakt?
Om Gud finns; slipper människan ta ansvar då? Eller är det så att just på grund av att Gud finns, så ska människan ta ansvar?

När den bekväma och sekulariserade västerlänningen drabbas av problem som inskränker hennes frihet och individuella självbestämmande, då vaknar de existentiella frågorna.
Men sällan finns det redskap att hantera dem.

Det blir lätt ett ynkligt:
- Gud, om Du nu finns, varför händer det här och varför drabbar det mig?
Vi har ju ordnat livet så bra nu, varför sätter du käppar i hjulet för oss?

Vi ha kvar nappen!

Med risk för att förenkla och förminska, så är min dyrköpta livserfarenhet den, att Guds Allmakt inte stavas curling...
Gud lägger inte livet tillrätta för oss. Det onda drabbar oss. Gud låter det ske, såsom jag skrev i förrförra inlägget och citerade Johan Arndt. Läs det.

Det är ytterst sällan som Gud använder sin Allmakt till att göra jobbet åt oss.
Tvärtom!
Gud har i sin kärlek gett oss både förstånd och intelligens, känslor och handlingskraft, behov och begär som kan tjäna livets syften.

Använd allt detta nu!

Vi är Guds medarbetare, och Skaparen låter oss använda all vår uppfinningsrikedom att lösa de problem som en pandemi för med sig.
Plötsligt upphör politisk käbbel och konkreta lösningar föreslås på löpande band, för att hjälpa företag (läs: människor) att klara sig och samhällsfunktioner att fortsätta.

Hm.

Medmänsklig omsorg visar sig då spanjorerna går ut på sina balkonger varje kväll kl 20 och applåderar all sjukhuspersonal... och då damerna i trapphusen i Stockholm öppnar sina dörrar och sitter och fikar i dörröppningen, tillsammans.
Fast i skrivande stund kan allt vara förändrat. Det går så fort att varje ord kan vara inaktuellt innan man satt punkt...

Vi börjar ringa till varann igen och kollar hur läget är och om vi kan göra något för den andre.
Det är mycket vackert! Vi försöker ta vara på varje stund nu.

Samtidigt går våra tankar till dem som plågas av sjukdomens förlopp, med böner att de ska få den hjälp och lindring som är möjlig. Och för dem där döden närmar sig; att livet skall få vara försonat och färdigt, i kärlek till Gud och medmänniskan.

Tröst?

Att få gråta och sörja färdigt.

Och ta sitt eget ansvar.

Kärlek och omtanke.

Våra far- och morföräldrar var med och kämpade mot Andra världskriget, med vapen, blod och livet som insats. Vi är uppmanade att hålla oss inomhus... för att bekämpa detta virus. Vad gnäller vi över? Att toalettpappret är slut?
Ibland skäms jag kolossalt över vår generation... och den Stora Perspektivlösheten.

De unga lider brist på Verklighet. Livet levs mer genom filmer och TV-spel än att vara ute i naturen.

Ett exempel.
Här om dagen kom vi tillbaka hem från Naturen. Då möttes vi av räddningstjänstbilar, ambulans och polisbilar samt två som krockat inne i stan. En skylt vid ett övergångsställe var nermejat. Var det en filminspelning?
Nej, det var så att säga På Riktigt.

Det också.

Ska vi filma då? För att visa andra att vi varit med om något på riktig? Nej!! Det ska vi inte.
Vi ska ta vårt ansvar och hålla oss därifrån med vår nyfikenhet.

Nu använder vi hjärnan. Allihop!

Med minskat resande börjar luft och vatten klarna, och hela planeten Tellus tar ett djupt andetag av återhämtning.

Mina rena händer ställer denna fråga:
- Har vårt förändrade beteende kommit för att stanna?

Skulle det till ett dödligt virus för att hejda vår framfart? Ja! Absolut!
Corona kom i grevens tid för att tillrättavisa oss på skarpen, eftersom alla långsamma, demokratiska avtal är för svaga och sällan efterlevs.

Den existentiella frågan vill ha svar på vem som satt igång detta. Gud? Djävulen? Eller naturen själv? Eller samarbetade de över sina gränser? För att rädda oss?
Oavsett, så får vi möjligheter att tänka efter. Allting saktar ned.

Tempot lugnar sig.

Är det inte det vi bett om i åratal? Att få hoppa av ekorrhjulet och få ta det lite lugnare?
Kanske upplever vi ett gigantiskt bönesvar, men som kostar oss dyrt...

GUD HANDLAR INTE MED OSS SOM VI FÖRTJÄNAT,
HAN GER OSS INTE VÅRA SYNDERS LÖN.
Psalt 103:10.

Vi tar det lugnt nu.

Varje kris har en möjlighet till nyorientering. Det är svårt, för mitt i katastrofens centrum kan man inte fokusera på annat än att överleva. Men låt oss hjälpas åt, och turas om att se hoppet och det nya som vill komma.

Det ilskna Corona-viruset har ju inte tagit sig in i våra datorer... så vi kan hitta stor gemenskap digitalt! Kyrkor, skolor och föreläsare hittar varandra i cyber-rymden. Vi blir konstruktiva i vår fantasi. Vi måste bli det.

Framtiden kom fort.

Nappen får förbli utspottad.

Vi är vuxna som tar vårt ansvar, med Guds hand i vår.

Mitt i oron väljer jag sinnesron, och fortsätter läsa Psaltaren 103, där jag anar att Guds Allmakt handlar om Kärlek:

SOM EN FAR VISAR ÖMHET MOT BARNEN, SÅ VISAR HERREN ÖMHET MOT DEM SOM FRUKTAR HONOM.
Psalt 103:13.

Utspottad.

Varma, kalla och rena hälsningar från Helene Sture Nappfelt,

- tröstad i misströstan.

GUD, GE MIG SINNESRO
  ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA,
  MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN.

OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN. AMEN.

ÄNKOR och ÅTRÅ Timotheusbrevet 5

Skönhet och åtrå.

Hur ska församlingen ta hand om dem som har det svårt?
Hur ska omsorgen räcka till åt dem som behöver, både ekonomiskt och socialt?

Kyrkans diakonala tjänande började för tvåtusen år sedan, på Nya Testamentets tid.
Jag tänker inte nämna coronavirusets härjningar, men naturligtvis finns det i tankarna med alla de behov som vi nu försöker hjälpa till med, i en extremt utsatt tid.

Men låt oss förflytta oss till den första kristna generationen.

Det fanns ett överskott av änkor. Mannen hade dött i krig eller olycka, och kvinnan blev mycket utsatt i sin ensamhet, utan egen ekonomi.
Inte många klarade sig, och "svåger-äktenskap" var den tidens sociala skyddsnät - att om brodern dog, då skulle mannen gifta sig med sin döde brors hustru och på så sätt rädda henne kvar i familjens trygghet.

När den kristna kyrkan växte fram, så blev den ett utvidgat begrepp för "familjen".
I gemenskapen kring Jesus Kristus i nattvardsfirandet så var den sociala omsorgen ett kännetecken på den kristna kärlekens äkthet.

Församlingens äkta omsorg.

När Paulus skriver sitt första brev till sin yngre efterträdare Timoteus, så ger han rådet att se upp så att inte "unga, lata änkekvinnor" utnyttjar församlingens givmildhet.
De måste definiera klart och tydligt vem som verkligen är "änka" och i behov av stöd.

Som du märker så är detta den allra första socialtjänsten... och den har sin grund i den kristna gemenskapens människosyn.

Så här skriver Paulus:

GE VÄRDIGHETEN SOM ÄNKA ENDAST ÅT DEM SOM VERKLIGEN ÄR ÄNKOR.

OM EN ÄNKA HAR BARN ELLER BARNBARN, SÅ LÅT DESSA LÄRA SIG ATT VARA FROMMA FÖRST OCH FRÄMST INOM DEN EGNA FAMILJEN, OCH VISA TACKSAMHET MOT DE ÄLDRE, TY DET ÄR VAD GUD VILL.
1 Tim 5:3.

Den egna familjen har det primära ansvaret, församlingen har det sekundära.

Barn och barnbarn skall alltså inte vara fromma bara inom församlingen, utan skall vända sitt tjänande först och främst till de egna familjemedlemmarna.

Ta hand om din familj först.

Här kan jag inte låta bli att skjuta in en modern tanke från vår egen tid:
- Vi sätter gamla mor på äldreboende medan jag själv går till jobbet som undersköterska på ett annat äldreboende...

Någonstans har vi bitit oss själva i svansen i vår välfärd...

Den verkliga änkan lever i bön, och hoppas på hjälp.

DEN SOM VERKLIGEN ÄR ÄNKA OCH ENSAMSTÅENDE HAR SATT SITT HOPP TILL GUD, OCH UPPHÖR INTE ATT BE OCH ÅKALLA BÅDE DAG OCH NATT.
1 Tim 5:5.

Och så kritiserar Paulus de kvinnor som utnyttjar systemet, men inte bryr sig om församlingen utan hellre roar sig:

MEN DEN SOM BARA VILL LEVA GOTT ÄR DÖD, FAST HON LEVER.
INSKÄRP DETTA, SÅ ATT INGEN SKALL KUNNA KLANDRA DEM.
1 Tim 5:6.

Och så betonar han igen hur viktigt det är att i första hand ta ansvar för sin egen familj - inte fly den, inte lämna den, inte avstå från den och göra något annat:

MEN OM NÅGON INTE SÖRJER FÖR SINA ANHÖRIGA, I SYNNERHET DEN EGNA FAMILJEN, HAR HAN FÖRNEKAT TRON OCH ÄR SÄMRE ÄN DEN SOM ALDRIG HAR TROTT.
1 Tim 5:8.

Det här är tuffa ord!

Gå inte någon annanstans!

Det finns många exempel när vi gör detta fel:
- Att lämna sina egna barn på dagis och så tjänstgöra på en annan förskola, med andra barn...

Eller:
Att ha en tjänst som pastor, militär, missionär eller liknande, och bryta upp med sin familj för att flytta till nästa tjänstgöringsställe, utan hänsyn till barnens uppväxt och skolgång, har skapat mycken dold bitterhet.
Rotlöshet blev resultatet där hans (ofta var det mannen) tjänstgöring gick före familjens behov.

En samvetsfråga till alla oss som tjänstgör i en församling är ju just detta:

- Kan församlingen gå före den egna familjens behov, någonsin? Är inte familjen också en del av församlingen?

Räknas inte vi för dig?

För att räknas som änka - och därmed få del av församlingens ekonomiska stöd - finns det vissa kriterier:

HON MÅSTE VARA MINST SEXTIO ÅR OCH FÖR INTE HA VARIT GIFT MER ÄN EN GÅNG.

HON MÅSTE VARA KÄND FÖR GODA GÄRNINGAR: TAGIT SIG AN BARN, VISAT GÄSTFRIHET, TVÄTTAT DE HELIGAS FÖTTER, BISTÅTT NÖDLIDANDE, JA, PÅ ALLT SÄTT VINNLAGT SIG OM ATT GÖRA GOTT.
1 Tim 5:9.

Här kan vi bara fundera vad som händer om hon blivit "svåger-gift" och även han dör... Då är hon ju gift en andra gång - eller räknas inte det om det är "inom familjen"?
Nu känns tvåtusen år väldigt avlägset, och vi kan inte komma åt det som var självklart för deras sätt att tänka och leva.

Församlingen åtar sig att hjälpa den som redan brukar hjälpa andra... men har nått sin begränsning av tid och ork.
Troligen fanns det ett löfte som änkan avlade till församlingen, att fortsätta hjälpa till med omsorgen av andra. Det skulle garantera den hjälp hon själv fick tillbaka.

Inte bidrag för bidragets egen skull, alltså.

Här anar vi en mycket tidig social politik!

När åtrån vaknar.

Men sedan kommer en sträng förmaning till de yngre kvinnorna, som blivit änkor:

YNGRE ÄNKOR SKALL DU DÄREMOT VÄGRA ATT GODTA.

TY NÄR ÅTRÅN VAKNAR, GLÖMMER DE KRISTUS OCH VILL GIFTA SIG, OCH FALLER UNDER DOMEN ATT HA BRUTIT SITT FÖRSTA TROHETSLÖFTE.

DESSUTOM LÄR DE SIG ATT LATA SIG OCH SPRINGA OMKRING I HUSEN... SLADDRA OCH VARA NYFIKNA...
1 Tim 5:11-13.

Åter igen vill Paulus ha respekt i församlingen så att ingen utnyttjar andras godhet.
Församlingens syfte och uppgift är ju att förkunna Kristus, läsa evangelierna och fira nattvarden, i kärlek till Honom och varandra.

Om de då har yngre kvinnor som inte är så intresserade av det - mer än att lyfta "änkebidraget" - då blir det fel. Paulus sätter en gräns. Så ska det inte fungera!
Församlingen skall veta sin funktion! Och den är inte gränslös.

Många vaknar...

När åtrån vaknar...
Då skall den tas på allvar!

Hör nu här, alla ni som ytligt tror att kristendomen är sexualfientlig - det är den inte.

Den hebreiska och bibliska människosynen är att Gud har skapat allting gott, i ett enda stycke, och där är sexualiteten en viktig del i helheten, i äktenskapet.

I förra kapitlet skrev han upprört över de hycklande predikanter som talade lögn, med bortbränt samvete:

.. OCH SOM FÖRBJUDER ÄKTENSKAP...
1 Tim 4:2.

Det var grekerna som hade svårt för det kroppsliga. Epikuréer och stoiker (Apostlagärningarna 17:18) värderade anden mycket högre än den lågt stående kroppen, med alla sina behov och begär...
Den grekiska filosofin är motsatsen till den bibliska kroppssynen.

Dessutom har ju Gud blivit människa i Kristus och därmed visat hur oerhört viktigt det kroppsliga är!
Och Helig Ande är stöd i vårt kroppsliga liv här på jorden.

Att sedan kyrkans män inte klarade av att bibehålla denna goda kroppssyn, är en mycket stor sorg.
Det visar att daglig bibelläsning med kunskap och djup är nödvändig för att inte församlingen skall komma vilse i sina egna uppfattningar...

Förneka inte kroppens behov!

När åtrån vaknar... vad skall de unga änkorna göra då?
Förtrycka den? Förneka den?
Nej, inte alls! De skall ta den på allvar! Detta är Paulus förmaning:

JAG VILL DÄRFÖR ATT YNGRE ÄNKOR SKALL GIFTA OM SIG, FÖDA BARN OCH SKÖTA SINA HUS, SÅ ATT MAN INTE TALAR ILLA OM DEM, OCH FIENDEN FÅR SITT TILLFÄLLE.
1 Tim 5:14.

Hoppsan, här kom ett positivt uttalande om omgifte...!

I äktenskapet kan de leva ut sin sexualitet och njuta av den, de kan föda och vårda sina barn och ta hand om sitt eget hem - och inte springa i andras hus... eller utnyttja församlingens givmildhet.

"Munkhätta" i Slagelse kloster, Danmark.

Vid ett annat tillfälle kan vi ta upp celibatet - den frivilliga avhållsamheten - a-sexualitet och kampen att vilja leva ut sexuellt men inte kunna/ eller ha möjlighet till det.

Att Bibeln talar gott om sexualitet ser vi redan i 1 Mosebok, även om orsaken var dov:

MED SMÄRTA SKALL DU FÖDA DINA BARN. MEN TILL DIN MAN SKALL DIN ÅTRÅ VARA...
1 Mos 3:16.

Åtrån skall tjäna gemenskapen mellan två människor. Den är det kroppsliga kittet, limmet mellan makar, i ömsesidig respekt.

Kärleks-kitt, i fönstret.

Detta var ännu ett bibelstudium i Möllebackskyrkan, utifrån 1 Timotheusbrevet.
Fortsättning följer.

Och i dessa tider då vi måste leva avhållsamt vad gäller all social kontakt, är den digitala samvaron ännu viktigare!
Så, nu får vår församlingsgemenskap 2020 stärka sina elektroniska band, men där hjärtats omsorg är lika stor som tidigare!

De varmaste hälsningar,
- eder bibelstudieledare Helene F Sturefelt,

som fotograferade i kyrkans blomsterlåda samt Munkhättorna vid klostret i Slagelse, Danmark.


P.S. Ska vi be Gud av-installera 2020 och återinställa det på nytt? Den här versionen har ju fått virus...

Men vi är friska!

HANNA, GUSTAV II ADOLF, ARNDT. Predikan

Kall och solig söndag i Karlskrona.

Det blåste kallt när jag klev av tåget i Karlskrona. Solen sken över en längtande stad, där träden ännu väntar på att få spricka ut i grönska.
Vi var många som var ute och promenerade denna söndag. Jag passerade Scandic Hotel och gick upp mot Saltö.
Snart väntade en kvällsgudstjänst i Möllebackskyrkan och jag samlade mina tankar ute i den friska luften.

Kyrkan ställer inte in. Kyrkan ställer om.
Vi finns för den som behöver få prata och få förbön. Distansen är där, men den hindrar inte omtanke och hjärtevärme.

Kan man verkligen sjunga när livet är svårt? Ja, just därför! Om sången skulle tystna, är det risk att hela hoppet tystnar.
Så, häng upp så många psalmer det går! Här ska sjungas!

Ge inte upp!

Från klostertraditionens Tidegärdsbön sjöng jag evangeliet om när ängeln Gabriel kommer till Maria:

MIN SJÄL PRISAR HERRENS STORHET
MIN ANDE JUBLAR ÖVER GUD, MIN FRÄLSARE...
Lukas 1:46.

Sedan läste vi den tusen år äldre texten från 1 Samuelsboken, där profeten Samuels mamma Hanna också brister ut i jubel:

MITT HJÄRTA JUBLAR ÖVER HERREN
JAG KAN BÄRA HUVUDET HÖGT...
1 Sam 2:1

Båda kvinnornas jubel kretsar kring barnet, kring livets mittpunkt, där Gud undanröjt deras rädsla och sorg.
Men vi tar det från början. Här kommer inledningen. Detta är min predikan på jungfru Marie Bebådelses Dag, 2020.

Lilja till Maria och Hanna.

En personlig kris. En lokal kris. En världsvid och global kris – vi kommer aldrig undan livets svårigheter.

Barnlöshet, arbetslöshet, sjukdom och naturkatastrofer; och nu coronaviruset – intet nytt under solen. Var är Gud i allt detta?

Gångna tiders människor hade ett annat perspektiv än vi.

* Johan Arndt (1500-t) talar om detta i sin skrift ”Den sanna kristendomen” att ”klimatkatastrofer var naturens uppror mot människans dårskap.”

* Gustav II Adolfs första regeringsperiod (1600-t) var fylld av nationella katastrofer. Kungen utlyste då bot-dagar då hela folket skulle bekänna sin synd och söka Guds förlåtelse.

- Jag har ofta märkt hur mycket gott det för med sig, sade GIIA.

Kungen hade insett att folkets livsstil påverkar deras förhållande till Gud – och Guds handlande med folket.

 

I min bokhylla.

 

* Katekesen 1878 ställde samma fråga som vi:

- Vad bör vi tänka om de olyckor som träffar människor här i världen? Svaret kom:

 ”Vi bör aldrig anse dem såsom verkan av ett blint och obevekligt öde, utan såsom för syndens skull skickade av Gud, de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men de gudfruktiga till prövning och stadfästelse av hopp, kärlek och förtröstan till Gud.”

Så vågar inte vi uttrycka oss. Likväl tänker vi kanske så.

Kvarteret Möllebacken speglar sig.

Huvudperson i predikan är profeten Samuels mamma; Hanna.

Hon var gift med Elkana och han älskade henne mycket. Trots det var hon djupt olycklig, för hon var barnlös. För att inte riskera släktens ut-tynande tog han sig en andra hustru; Peninna, och hon födde honom många barn.

Det blev naturligtvis slitningar i hemmet. Den barnrika hustrun retade Hanna för hennes barnlöshet, men var också avundsjuk på att mannen älskade henne djupt av hjärtat.

 

Så en dag går Hanna till templet i Silo, i Efraims bergsbygd, och ber till Herren. Hon bad inte högt som brukligt var, utan mumlade tyst:

- Herre Sebaot, härskarornas Gud, om du vill se till din tjänarinnas lidande och ge mig en manlig avkomling, så vill jag ge honom tillbaka till Dig…

Prästen Eli satt på sin stol vid tempeldörren och såg detta. Han trodde hon var drucken. Gudsfrånvända människor uppfattar inte alltid vår beteende som en bön…

- Se till att du får ruset av dig! sa han bryskt till henne.

Men Hanna svarade:

- Nej, jag är en hårt prövad kvinna, vin och starka drycker har jag inte druckit. Jag utgöt min själ för Herren om min stora sorg.

Då svarade tempelprästen:

- Gå i frid. Israels Gud skall ge dig vad du har bett om.

 

Eli var överstepräst i Silo samt domare i 40 år i Israel. Han ådrog sig Herrens vrede genom sitt och sina söners gudlösa leverne. Läs mer i 1 Samuelsbokens första kapitel.

Starka texter. Hela tiden!

Tidigt nästa morgon kom Hanna hem igen till Rama, där de bodde. Hon låg tillsammans med sin man, och den natten blev hon gravid.

Nio månader senare födde hon Samuel och när han var tre år och av-vand, gick de tillbaka till templet i Silo och prästen Eli.

- Så sant du lever, jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren. Här är pojken jag bad om. Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Gud. Pojken är given åt Herren. Hans namn är Samuel – Gud hör bön.

Det är nu Hanna brister ut i lovsång. Mitt hjärta jublar över Herren!

Här finns stora likheter med Marias lovsång, men hon sjöng redan vid bebådelsen, då livet tändes i henne.

                             Livet kommer.

Sedan uttrycker Hanna sin stora förundran över Herrens handlings-sätt, hur Gud tar sig an de svaga och föraktade, medan han förnedrar de högmodiga, de som i sina egna ögon och i världens ögon är starka och rika. Motsatsparen är många:

- Hjältarnas bågar är brutna/ men de svaga och stapplande rustas med ny kraft.

- De som var mätta får nu slava för brödet/ de hungrande får vila från mödan.

- Sju barn får den ofruktsamma/ medan den barnrika vissnar bort.

Detta är Guds rättvisa.

 

Efraims bergsbygd, Israel.

 

 

Men sedan kommer en vers som känns anstötlig:

- Herren dödar och ger liv. Herren leder ned i dödsriket och räddar därifrån. Herren förnedrar och upphöjer…

Vi tänker ju att Gud är god och vill bara det goda. Det är Guds fiende som vill fördärv och förnedring. Vi kan alla läsa in vår egen livshistoria i dessa rader. Men är det så enkelt?

 Verkligheten är ju mycket mer komplex än våra önske-tankar. Gud låter prövningarna komma… eller hur!

Och det är säkert så som Johan Arndt tänkte på 1500-t, att detta sker för att vi ska befästas i vår relation med Herren.

Johan Arndt, klok teolog.

 

Hannas lovsång är en mycket gammal text. Vi befinner oss någonstans före 1000 f Kr. Är det en profetisk text som pekar fram mot Messias, mot Jesus Kristus?

Gud lät honom dö på korset, han förde honom ned till dödsriket, men på tredje dagen gav han honom livet igen! Detta var det enda sättet att besegra det onda – genom att döda döden inifrån!

Gud kommer med upphöjelse i förnedringens land. Herren lyfter upp den hjälplöse ur gruset och den fattige ur dyn. Detta sker också innan den fysiska döden inträffar.

Vi i vår tid ser ofta bara kroppen och det materiella. Har vi hälsan så är allt bra. Men nu tvingas vi omvärdera denna smala syn på livet.

 

Vi vet att corona-viruset väldigt fort skördat många dödsoffer. Än så länge är vi skonade i Sverige, men läget ändrar sig lika snabbt som vi blinkar.

Men vad gör vi då innan döden inträffar?

Skrytbygget på Kilströms kaj.

Här är Gustav II Adolfs ord nödvändiga: att i bot och bättring söka Gud och sina synders förlåtelse! Döden kan tjäna livet om vi använder tiden till att städa upp i vårt inre, lämna skam och skuld bakom oss och be Gud om ett rent hjärta.

Den ofrivilliga sociala isoleringen som många nu tvingas till, kan också bli av godo om vi använder tiden till att söka Gud i bön. De som har levt före oss tycks ha ett större perspektiv på nöd och olycka. Nu står vi vid samma horisont som de.

Den stora krisens tid.

 

- Av egen kraft lyckas ingen, säger den barnlösa Hanna, som efter Samuel födde fem barn till. Herren skyddar de trognas steg, men de onda går under i mörkret. Herren dömer jordens alla länder, åt sin konung ger han styrka och lyfter högt sin Smordes spira!

Beskydd över Möllebacken!

Vi får erkänna vår oro, ge ord för rädslan, och låta Gud driva bort det med sin kärlek, som övergår allt förstånd.

 

DU VÄNDER DITT ANSIKTE TILL MIG,

  OCH LER EMOT DITT BARN SOM EN MOR.

    DITT ANSIKTE LYSER SOM SOLEN

      DET ÄR DETTA SOM GÖR ATT JAG TROR

        ATT DU LER EMOT MIG SOM EN MOR.

                                                                  Sv Ps 763

När jag satte mig på tåget hem konstaterade jag att vi var endast fyra personer på hela tåget. Rädslan griper omkring sig för smittan. Eller så är det bara en klok omställning till rådande omständigheter.

Tack käre himmelske Fader för ditt Ord som vägleder och tröstar oss.
Tack för dem som gått före och har andra perspektiv på kris än vad vi har.

Hjälp oss att i vår individualism se att vi ingår i ett stort kollektiv, som nu måste respekteras.
Förlåt oss vår giriga livsstil. Hjälp oss att vända om, till Dig.

Tack för Bibelns kvinnor, Maria och Hanna, som kunde jubla till Dig mitt i sin livssituation.
Hjälp oss att ha fokus på Din kärlek och kraft, där INGENTING ÄR OMÖJLIGT FÖR DIG.
Amen.

Ingenting är omöjligt.

HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE ER,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER ER OCH VARE ER NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL ER OCH GIVE ER FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN.

Varmaste hälsningar till er alla,
Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som för övrigt anser att Karlskrona är en Mycket Vacker Stad, där ingenting är omöjligt - inte ens att paddla kajak hela vägen in i staun…

Nya Östersjöhallen.

 

ANDLIGA SÅNGER - Fader Vår, Närradion

Sölvesborgs närradio, 92,0 MHz.

Här kommer det nyinspelade programmet FADER VÅR i Sölvesborgs närradio.
Andliga sånger spelas in några veckor i förväg. Poängen är inte att ta upp dagsaktuella ämnen, men det känns onekligen viktigt att på något sätt kommentera coronavirusets spridning.

Det kunde jag av förklarliga skäl inte göra på det avsnitt som sändes förra vecka. Temat "Lovsång" känns lite för glatt med tanke på de smittskyddsåtgärder hela samhället tvingas göra.
Å andra sidan får sången aldrig tystna - den håller emot rädsla och ångest.
Det programmet har jag inte lagt ut här. Det får vänta.

Både låtval och texter är lite annorlunda på dessa två kommande program.
Låt oss tillsammans hämta styrka och medmänsklighet hos Gud, vår Fader.

Klicka på länken här nedan.






                           MUSIKLISTA:

Roland Utbult: "Till vår Gud" och "Han är en så förstående Gud".

Freddie Wadling - Frälsningsarmén: "Blott en dag".

Samlings-CD "Jag vill lova Herren alltid": Fader, Dig vill vi söka.

Din ljusa skugga, en heligdans-mässa: "Herrens bön, låt ditt rike komma".

Martin Börjesson: "Vår Fader i himlen".

Hip Hop - Så är det: "Vår Fader".

Jerusalem: "Daddy, who has made"

Mikael Järlestrand: "I min Faders hus".

ANDAKT på min melodika, Sv Ps 20 "Helige Fader".

Roland Utbult: "Fader Vår".

Kjell Lönnå - Älskade psalmer: "Helige Fader".

Carola - Sov på min arm: "Gud som havet" och "Du omsluter mig"

Musiken i program nr 12, FADER VÅR, radio Sölvesborg.

 

 

De bästa hälsningar, Helene Fransson Sturefelt.

   

 

 

 

NEDERLAGETS SEGER

Nedstängt.

Nu när så många fysiska mötesplatser stänger ned på grund av Corona-viruset är våra digitala plattformar ännu viktigare!
Därför välkomnar jag både gamla och nya läsare till Sturellas fotoblogg.
Här kan du få mat för din själ och en och annan fin bild att njuta av. Även de äldre artiklarna har sitt värde.

Nederlagets seger... Kan ett nederlag vara en seger?

Kan döden vara en seger?

Nej, inte för oss. Varje människa som dör i detta ilskna virus är en förlust!
Statistiken från Kina säger att majoriteten var äldre, rökande män med högt blodtryck och diabetes...
Hm, viss egen påverkan på hälsan har vi absolut.

I Italien hann de inte omgärda sina äldre med tillräckligt skydd. Dessutom gör den italienska oviljan att betala skatt att deras sjukvårdssystem inte är lika effektivt som vårt.
Hm, viss egen ekonomisk disciplin kan också påverka bemötandet av dem som insjuknar.

Disciplin!

Men låt oss se oss omkring i historien.
Pest och digerdöd skördade enorma dödsfall på 1300-talet. Där hade vanlig handhygien kunnat avvärja en del, det vet vi nu. Det visste inte de.

I vårt bekväma samhälle är vi inte vana vid avbrott. Vi ogillar det i högsta grad! Livet ska rulla på, effektivt och smärtfritt. Nu har vi blivit störda och överraskade. Vad är egentligen viktigt?

På 1500-talet levde Johan Arndt - en god uttolkare av Luthers teologi.
Jag sträcker mig till översta hyllan bland mina böcker och hittar en skatt: "Den sanna kristendomen".
Den tidens naturkatastrofer var enligt honom "naturens uppror mot människans dårskap".

Ja, så känns det.

Johan Arndt.

På 1600-talet regerade Gustav II Adolf och han fick hantera många nationella katastrofer. Kungen utlyste själv botdagar, då hela folket skulle gå till kyrkan och bekänna sina synder inför Gud, och där söka Guds förlåtelse.

Kungen sade:
- Jag har ofta märkt hur mycket gott det för med sig.

Christian Braw, präst, författare och docent vid Åbo akademi skriver i dagens Dagen, 20 mars 2020:

- En av dessa botdagar fanns kvar i Svenska kyrkan fram till 1984. Man bad:

… Avvänd nådeligen våra synders rättvisa straff och gör oss till ett folk som fruktar och tjänar Dig.

Inspirationen kom från bot-psalmen 130 i Psaltaren:

UR DJUPEN ROPAR JAG TILL DIG, HERRE,
HÖR MIN RÖST, LÅT DINA ÖRON LYSSNA TILL MINA BÖNERS LJUD.

OM DU, HERRE, VILL TILLRÄKNA MISSGÄRNINGAR,
VEM KAN DÅ BESTÅ?
Psaltaren 130.

Bönen är alltså en god självkännedom, att i största ödmjukhet be Gud använda våra synders straff!! Till vad då? Så att blicken vänds från girighet till att tjäna Gud, och varandra. Den bönen behöver vi sannerligen öva på i vår tid!

Gustav II Adolf, Göteborg.

 

Gustav II Adolf hade insett att folkets livsstil påverkar deras förhållande till Gud. Och sättet att leva påverkar Guds förhållningssätt till folket - precis som genom hela Bibelns berättelser.

Detta är självklart för mig som troende, men vi har klippt av banden och låtit den totala individualismen vara helt utan konsekvenser. Tills nu.

Hör mitt liv ihop med Gud? Med naturen?

Om vi inte hade varit så globala och rest runt i världen på konferenser, semester och utbildningar så hade detta virus inte fått sådan spridning.

Nu tvingas vi ta konsekvenserna, oavsett om vi vill det eller inte.

Nederlag. Men inte seger.

Jodå.

Ingen vet klart varifrån Corona-viruset kommer. Är det fladdermöss som är värdar för dessa osynliga odjur? Sedan överförs det till andra djur, som sedan hamnar på köttmarknaden bland andra döda djur... som människorna hanterar. Är det så det har gått till?
Eller är det en kemifabrik som läckt ut detta?

Infodemi.

Det spelar ingen roll just nu, länder stänger sina gränser och isolering är enda möjligheten att hejda framfarten.

Vi är alla satta i karantän, mer eller mindre. In i boxen!

Isoleringsboxar.

 

Christian Braw ger en tanke till vad gäller gångna människors djupare perspektiv:

"1878, endast tjugo år efter svältkatastrofen 1858, ställdes i katekes-utläggningen denna fråga:
- Vad bör vi tänka om de olyckor som träffar människorna här i världen?
Svaret löd:

- Vi bör aldrig anse dem såsom verkan av ett blint och obevekligt öde, utan såsom för syndens skull skickade av Gud, de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men de gudfruktiga till prövning och stadfästelse av hopp, kärlek och förtröstan till Gud."

Och jag tänker, vi som är så politiskt korrekta i kyrkan vågar absolut inte predika detta!
Vi har ett annat språk, det är säkert bra, men det har blivit så urvattnat att vi snart inte har ord längre för det som är fel.

- Du duger, är summan av många predikningar. Det hjälper inte nu när rädslan för döden griper omkring sig.
Omvändelse är det första vi behöver fundera på.
Sedan rannsaka våra sinnen hur vi lever. Och erkänna våra fel och bekvämlighetssynder.

Du har säkert sett satellitbilderna som visar hur luften över de största miljonstäderna nu plötsligt klarnar...
Utsläpp från fabriker minskar, även vattnet klarnar och djurlivet piggnar till.

Nederlag? Inte alls!

Är det skräcken för ett virus som skall få oss att ändra beteende? Ja, tydligen!

När döden hotar oss, då har vi inga marginaler att leka med.
Max von Sydow spelade schack med döden. Ska vi också göra det? Helst inte... för ty det känns som att döden gör oss Schack Matt snabbare än vi hinner flytta våra Springare...

Kina-schack...

 

Eftersom vi inte är vana vid krislägen beter vi oss irrationellt och bitvis mycket märkligt.
Hamstrandet av toalettbalar är en sådan reaktion som inte många förstår. Affärernas hyllor gapar tomma, men det är väl inte det viktigaste att ha hemma?
Eller är toarullarna det nya värdepappret om några månader?!
Eller blir det stekt rulle till kvällsmat?

Det riktigt allvarliga är också om vår nervositet får ekonomin att börja svaja. Att börserna är känslostyrda, det vet vi, men våra stabila samhällsfunktioner måste hållas intakta!

Människor - hälsa. Människor - arbete. Människor - ekonomi.

Håll huvudet kallt! Alla vi som är friska ska leva som vanligt. Gå till jobbet, ät på din restaurant, fika på ditt café, gå till din frisör.

Men alla dessa halvsnoriga människor - inklusive mig själv - är och har varit ett stort hot, då vi "tappert" har gått till jobbet i alla fall, med några Alvedon i kroppen.
Ingen respekt för arbetskamraterna, men det blir ju så dyrt att vara hemma... och så överhopat med jobb när man är borta några dagar.
Detta är inte välfärd.

Nederlagsfärd.

Stanna hemma!

Så, vad gör vi nu?
Vi är alla i någon mån i karantän. Denna ofrivilliga isolering kan lära sig av den självvalda isoleringen: klostren!

Äntligen kan det bli tid för vila och eftertanke! Om alla sammankomster är inställda, då kan jag ägna mig mer åt andlig läsning och bön.
I det ovana tillståndet av "egen tid" kan just dessa nödvändiga händelser nu få plats:
- Omvändelse, rannsakan och syndaförlåtelse.

Att lära känna sig själv.

Ekorrhjulen stannar kollektivt, lokalt och globalt. Det skulle vi kunna se som en välsignelse!
Egentligen är det ytterst märkvärdigt, detta som nu händer.

Varje arbetsplats, organisation och församling kan nu reflektera över sitt tillstånd. Almanackan blir allt tommare... så skönt!
Om vi tar vara på den här tiden konstruktivt, så möter vi framtiden bättre rustade.

Möt framtiden.

 

Kyrkorna håller öppet. Äntligen drivs vi samman i bön när även delar av vår verksamhet stängs ned.
Skulle det behövas ett dödligt virus för att detta skulle ske? Tack, i så fall! Med sorg...
Tänk om hela svenska folket nu ville stanna upp och tänka efter. Från yta till djup.
Från prestationsångest till vila för själen hos Gud.

Bönens makt är stor!

Jag har precis gjort klart några radio-manus till "Andliga sånger" som sänds på Sölvesborgs närradio 92,0 MHz. Så snart jag kan, ska jag lägga ut dem här så att du kan lyssna på dem, och styrka dig.
De ska bara upp i "molnet"  en vända först, innan jag kan ladda ned dem.

Bönens makt är stark.

Viruset knackar på dörren, men det gör Jesus också.
Vem kommer först?
Jesus är alltid där! Bara en bön bort...

Nederlagets seger.

Gud kan vända detta nederlag till seger!
Låt oss närma oss på nytt allt det Han har gjort för oss. Segern på Golgata.

Och för den som nu lever sin sista dag ber jag:

- Käre himmelske Fader, tack för att Du ser varje liten människa, och känner oss helt och fullt.
Förlåt oss alla fel och brister, förlåt oss vår livsstil och levnadsstandard som slår tillbaka på oss.

Låt varje mänskohjärta göra upp med sina relationer i försoning.
Herre, knacka på själens innersta dörr och hjälp var och en att öppna för Dig, Du som skapat himmel och jord och som på korset vänt dödens nederlag till seger.

Skydda all sjukhuspersonal med Dina änglars beskydd! Hjälp dem att bota, lindra, trösta...
Jesus, driv ut all rädsla från oss och hjälp oss tänka klart, med hjärtats omtanke om varandra. Amen!

Gud, kom till mig!

  JESUS FÖR VÄRLDEN GIVIT SITT LIV
  ÖPPNADE ÖGON HERRE MIG GIV
  MIG ATT FÖRLOSSA OFFRAR HAN SIG
  DÅ HAN PÅ KORSET DÖR OCK FÖR MIG.

  O, VILKEN KÄRLEK! UNDERBAR, SANN
  ALDRIG HAR NÅGON ÄLSKAT SOM HAN!
  FRÄLST GENOM HONOM, LYCKLIG OCH FRI
  VILL JAG HANS EGEN EVIGT NU BLI.

  TAG MIG DÅ HERRE, UPP TILL DITT BARN
  LÖS MIG FRÅN ALLA FRESTARENS GARN
  LÄR MIG ATT LEVA, LEVA FÖR DIG
  GLAD I DIN KÄRLEK, OFFRANDE MIG.
                                                           Sv Ps 45.

Bota, lindra, trösta. Låt oss hjälpa varandra med det.
Komplexa hälsningar, med hopp om kärlek till var och en.

Helene F Sturefelt,

- med nytvättade händer.

Rymdforskning? Nej, sunt förnuft.