VAR INTE RÄDD FÖR GUD

Var inte rädd för Gud.

Det sägs att rädsla är den mest negativa kraft, som får människan att fatta de mest felaktiga beslut.

Man är rädd för att vara ensam, bli ensam utan sällskap och vara utan arbete.
Rädslan driver oss att vara överdrivet nitiska - eller så slår det över på andra hållet och vi struntar i allt...

Det blir särskilt besvärligt när rädslan får religiösa förtecken.

Vi lever i pingstens tid och jag vill försöka föra ett resonemang kring rädsla och religion.
Varför gör vi som vi gör?

Jag bildsätter med konstverk från kapellet på Jämshögs folkhögskola. Det är tillverkat att spik och skrot... för sådan är vår Gud, att det fulaste är användbart till att gestalta det vackraste...

Andens röda glöd.

Min erfarenhet är att det finns tre nivåer som på långt håll verkar vara lika, men vid närmare betraktande är varandras motsats. Det är:

- Religion - Andlighet och Relation.

* Religion är ett religiöst beteende som är lätt att se. Man knäpper händerna, böjer sig, offrar ris och blommor, går till nattvarden, håller ramadan eller firar påsk.
Detta beteende säger ingenting om insidan, hur människan uppfattar sin Gud.

* Andlighet är motsatsen till att vara "materialist" eller "religiös"/ kyrklig.
Genom meditation, yoga och olika övningar kan man höja sig över det materiella/ tradidionella och komma in i ett andligt flöde.
Den egna upplevelsen står i centrum och är ofta helt frikopplad från Gud.

* Relation är den tredje delen. Där finns en mycket tydlig Gudsgemenskap, där Jesus är relationens centrum. Här har vi lämnat både ett specifikt "religiöst beteende" och även den "allmänna andligheten".

Bön som magi?

Varför gör vi som vi gör?

Den svåraste formen av rädsla är rädslan för Guds straff.
Det är då offerväsendet kommer in; om jag offrar detta och detta så går det mig väl... Eller att den egna prestationen tvingas i topp; att vara så snäll eller from som möjligt.

Men det handlar inte om någon Gudsgemenskap.

Det är att jämföra med barnet som är rädd att pappa ska slå, så det gäller att skärpa sig, eller göra sig så osynlig som möjligt... Men det är ingen relation.

Varken hedningar, buddhister eller muslimer har en personlig relation med Gud.
Antingen finns det ingen att ha kontakt med - Brahman är ju opersonlig - och Allah står högt över det jordiska och är onåbar.
New Age-utövarna har heller inte någon gudsgemenskap, men ägnar sig ofta åt ängladyrkan eller rådfrågar sina "guider" (varifrån kommer de?), utan att helt uppnå den sinnesfrid de söker.

Man kan vara nöjd med det, men det finns så oändligt mycket mer att få!
Självaste Guds kärlek!

En mycket gammal moské i Turkiet.

I pingstens tid läser vi om Guds heliga Ande:

NI HAR INTE FÅTT EN ANDE SOM GÖR ER TILL SLAVAR SÅ ATT NI MÅSTE LEVA I FRUKTAN IGEN.

NI HAR FÅTT EN ANDE SOM GER ER BARNENS RÄTT ATT ROPA:
- ABBA! FADER!

ANDEN SJÄLV VITTNAR TILLSAMMANS MED VÅR ANDE ATT VI ÄR GUDS BARN.
Romarbrevet kap 8:15

Rädsla, oro och fruktan förstör en människas liv. Att nå sinnesro är den djupaste längtan en människosjäl kan ha.

Men hur når vi dit?

När Paulus skriver sitt brev till Romarna i Italien vet han att de har varit fast i fruktan.

Den romerska religionen var mycket formell och opersonlig. Där fanns ingen gudskontakt och ingen större sinnesfrid att tala om.
Skulle det bli någon skillnad om de började bete sig som judar?

Nej, inte så.

OM ANDEN FRÅN HONOM SOM HAR UPPVÄCKT JESUS FRÅN DE DÖDA BOR I ER, DÅ SKALL HAN SOM UPPVÄCKT KRISTUS FRÅN DE DÖDA GÖRA OCKSÅ ERA DÖDLIGA KROPPAR LEVANDE, GENOM ATT HANS ANDE BOR I ER.
Romarbrevet 8:11.

Guds Ande uppväckte Jesus.

Jag hade ett samtal med en kvinna från Thailand för något år sedan.
Hon var noga med sina religiösa seder, hon offrade på ett visst sätt och läste sina böneramsor noga. Men hon var alltid rädd. Hon vågade inte göra fel, än mindre sluta med detta för då skulle något hemskt hända.

Hon var inte fri. Hon var fast i en rädsla för de makter hon inte kände.

Likaså frågade jag en muslimsk man, som hade kristna vänner och kunde jämföra med sin egen tro.
- Vad saknar ni? frågade jag.
- Vi har ingen helig Ande och vi kan absolut inte kalla Gud för "Fader", för Gud kan inte ha några barn - alltså Gud kan inte vara sexuell.
- Gud har inte blivit människa på det sättet, svarade jag, ni läser ju själva i Koranen att Maria var jungfru när hon födde Jesus.

Den lidande kärleken.

 

Det finns många som går i kyrkan som också lever utan Gudskontakt. Det är tradition att gå till gudstjänst och familjen betraktar sig som kristen, men det finns varken bön eller bibelläsning i den egna vardagen.
Kristet beteende hör inte alltid ihop med att man är troende.

"Jesus som Guds son" är bara en åsikt bland många.

En ovisshet och outtalad oro inför livets slut, gör att många är med i Svenska kyrkan "för säkerhets skull"... Och kyrkokulturen är ju fin...

OM NI LEVER PÅ DET SÄTTET KOMMER NI ATT DÖ...
Rom 8:13.

Helige Ande, uppväck mig!

För alla dessa tre personer kom den stora vändningen när de beslöt sig för att ta reda på vem Jesus Kristus egentligen är.
De bestämde sig, var och en på sitt håll, att komma Honom närmare.

Men det var lättare sagt än gjort.

Ju närmare ljuset de kom, desto mer såg de av sitt eget mörker.
Guds ljus genom Jesus avslöjade deras innersta tankar och syften på ett sätt de inte tyckte om. De kom liksom inte undan.
Innan hade de i alla fall haft ett beteende som varit acceptabelt i gruppen och för dem själva, men nu fungerade ingenting.

Kyrkobesöken hjälpte inte, offrandet av ris och blommor var meningslöst och Koran-recitationen blev bara tomma bokstäver.

Det var en svår tid.

Och rädslan bestod.

Det förlorade paradiset.

Ett och samma bibelord fick deras ögon att öppnas. De läste ur Johannes första brev, om Guds kärlek, något som var helt nytt för dem.
En Gud som älskar??

MINA KÄRA, SÄTT INTE TRO TILL ALLA ANDAR, UTAN PRÖVA OM DE KOMMER FRÅN GUD, TY MÅNGA FALSKA PROFETER HAR GÅTT UT I VÄRLDEN.

SÅ KAN NI SE VILKEN ANDE SOM ÄR GUDS:
VARJE ANDE SOM ERKÄNNER ATT JESUS KRISTUS KOMMIT I MÄNSKLIG GESTALT ÄR FRÅN GUD,

MEN DEN ANDE SOM FÖRNEKAR JESUS ÄR INTE FRÅN GUD.
1 Joh brev kap 4.

Läs gärna själv den starka textens fortsättning.

Vem är du, Jesus?!

 

Thailändskan gjorde sitt livs modigaste experiment; hon slutade be sina böner under en veckas tid och var beredd att livet skulle bli kaos.
Men det blev det inte.
Ju mer hon läste om vad Jesus gjort för människan, desto varmare i hjärtat blev hon.

När hon kom till berättelsen om korset där Jesus ger sitt liv för våra synder, då kom de stora tårarna och hon tog emot honom med hela sin varelse.

Äntligen fri från karma!

Äntligen fri från rädslan att drabbas av olyckor!

Jesus offrade sig för vår skull!

 

Den muslimske mannen hade det svårare. Det var förenat med livsfara att visa intresse för kristen tro.
Men på nätterna grubblade han över Muhammed som var död och Koranen som hade flera motstridiga budskap. Ingen imam ville svara på hans frågor. Hade de inga svar?

Dessutom sa de att "Hjälparen" - den helige Ande som Jesus skulle sända, var självaste Muhammed.
Men han var ju inte i livet. Det var något som inte stämde.

En kväll beslöt han sig att i sin bön be till den Gud som kallar sig Fader:
- Fader, om du är där, visa dig för mig... Om det finns en annan hjälpare än Muhammed, sänd den till mig... i ödmjukhet.

Det dröjde en stund innan ångestgreppet släppte. Sedan fylldes han av en total värme som han aldrig tidigare hade upplevt. Ett leende spred sig i hans ansikte och hjärtat fylldes av kärlek.

DETTA ÄR KÄRLEKEN,
INTE ATT VI HAR ÄLSKAT GUD, UTAN ATT HAN HAR ÄLSKAT OSS OCH SÄNT SIN SON SOM FÖRONINGSOFFER FÖR VÅRA SYNDER.
1 Joh brev 4:10

- Jaaa! ropade han. All rädsla var borta. Nu ville han springa ut och berätta.
Men det är en annan historia.

HAN HAR GETT OSS SIN ANDE OCH DÄRFÖR VET VI ATT VI FÖRBLIR I HONOM OCH HAN I OSS.
1 Joh 4:13.

Imamens talar-trappa.

 

Hur gick det då för den "kyrko-kristna"?

Det tog tid innan beteendet övergick till en personlig Gudsgemenskap.
Även här var det tvunget att överge sina rutiner för att låta förändringen få plats.
Alltså, inga gudstjänstbesök på en hel månad.

Men däremot bibelläsning varje dag.

OM NÅGON BEKÄNNER ATT JESUS ÄR GUS SON FÖRBLIR GUD I HONOM OCH HAN I GUD.

GUD ÄR KÄRLEK.

I DETTA HAR KÄRLEKEN NÅTT SIN FULLHET HOS OSS; ATT VI KAN VARA FRIMODIGA PÅ DOMENS DAG, TY SÅDAN SOM KRISTUS ÄR, SÅDAN ÄR VI I DENNA VÄRLDEN.

Våga! Ur askan i elden.

Bekänna? Hur då? För vem?

Hon beslöt sig för att ta orden på allvar. På kvällen berättade hon för sin man att hon trodde att Jesus var Guds son. Han trodde att hon blivit galen.
Nästa dag sa hon likadant till den första hon mötte. Det var hennes syster som ringde:

- Jag tror att Jesus är Guds son.

Jag lovar, hon fick otroligt spännande samtal hela den månaden! Uppmuntran och respekt, men också kritiska gliringar och hopplösa följdfrågor.
Men för varje gång hon bekände Jesus, växte relationen till honom i hjärtat. Och det var värt allt.

Ljuset blev allt renare.

 

Nu kommer vi till det vackraste av bibelord, det som befriat miljoner människor i många sekler, till nytt liv, nämligen detta att Guds kärlek driver ut all rädsla:

RÄDSLA FINNS INTE I KÄRLEKEN, UTAN DEN FULLKOMLIGA KÄRLEKEN FÖRDRIVER RÄDSLAN, TY RÄDSLA HÖR SAMMAN MED STRAFF, OCH DEN SOM ÄR RÄDD HAR INTE ÅTT KÄRLEKENS FULLHET.
1 Joh 4:18

Så, kära bloggläsare, om du känner igen dig i detta, låt mig få veta!
Vi behöver hjälpa och stötta varandra.

Den heliga Anden är en levande verklighet. Guds Ande vill röra vid ditt hjärta här och nu. Nu!

Det är inte Guds mening att vi ska leva livet i rädsla för straff eller utanförskap.
Friden är till för alla!
Och Guds kärlek genom Jesus skall nå alla folk - så att vår glädje blir fullkomlig.

Aldrig har någon älskat som han.

Tack käre himmelske Fader att Du sänt Hjälparen - din heliga Ande - till alla människor.
Hjälp oss att ta emot Din kärlek.
Förlåt oss att vi låtit rädslan styra våra liv.

Hjälp oss att genomskåda den andliga tradition vi fostrats i, och led oss fram till en personlig gemenskap med Dig.
Det ber jag innerligt, i Jesu Kristi namn, amen!


Pingstglödande hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som genomgått alla faser... och lever tryggt i Fadersfamnen,
- som rest i det muslimska Turkiet, med böner om Frid.
- Konstnären heter Stig... Vet du?

Trons flöde i Kristus.