GUD ÄR SKAPAREN Gap-teorin

 

Gud är Skaparen.

 

Vad betyder "Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare"?
Så här i midsommartid gläder vi oss åt naturens skönhet, och innerst inne anar vi att en Skapare finns.
Men låt oss resonera lite förnuftsmässigt kring Gud såsom Skapare.

Det här inlägget blir långt. Ska du läsa, får du har lite kall flädersaft att läska dig med, så att du orkar förstå det jag skriver, annars är det bättre att du går och badar. Och återkommer!

Framför mig ligger det utmärkta uppslagsverket Illustrerat Bibellexikon och jag vill ge dig en god smak av hur vi intellektuellt kan förstå Bibelns storartade inledning.
Teorin kring evolutionsläran är med liksom allvaret kring de geologiska fakta som fossilerna visar. /se föregående inlägg om ADAM OCH EVA-LUTIONEN).

Jag kommer att beröra ateismen, agnosticismen, panteismen, polyteismen, fatalismen, materialismen och de gamla magiska skapelseberättelserna.

Jag bildsätter med några fantastiska tavlor, målade av Christer S Fröjd, www.hoxahart.se vilka var upphängda i våras på stiftsgården Åkersberg i Höör. Dock har jag inte frågat konstnären om tillåtelse...

Digital konst med Christer S Fröjd.

I BEGYNNELSEN SKAPADE GUD HIMMEL OCH JORD.
1 Mos 1.

Det hebreiska ordet för skapa - "bará" - används bara en enda gång och det är här = göra av intet, bringa fram till existens, alltså en gudomlig skapelseakt.
Två andra verb - "jasar" och "a´sa" - betyder = forma det som redan finns, men på svenska översätts dessa tre ord med ett och samma: skapa.

Detta är mycket viktigt att förstå!

Definitionen på GUD är att Gud själv är oskapad, och kan just skapa från Noll till Ett, annars är det inte "gud" vi talar om. Evolutionen berör bara vad som händer från Ett till Hundra...

Den bibliska skapelseberättelsen talar om att Gud skapade hela det existerande universum, "himmel och jord".
I en tillbakaskådande, profetisk berättelse med veckocykeln som ram, skildras skapelsen som en stegvis framskridande skapelseakt med människan som skapelsens krona - Guds uttryckliga avbild.
Detta är vad teologerna kallar för "uppenbarad sanning" eftersom ingen människa kan veta detta av sig själv.
Och ändå får vi känslan av ett ögonvittne som berättar.

Ögonvittne?

I motsats till de skapelsehistorier som vi känner från Israels grannfolk, Mesopotamien till exempel, så är den bibliska berättelsen fri från mytologiska inslag.
Skillnaden är faktiskt mer anmärkningsvärd än de likheter man tycker sig finna.

De hedniska myterna talar om en "relativ begynnelse" - materialet finns redan - medan bibeln talar om en begynnelse i absolut mening.

ex) Ra, den egyptiske solguden och våra egna skapelseberättelser med Ask och Embla.

Den typen av berättelser återger endast "gudarnas formande" av ett material som redan existerar.
Dessa myter är dessutom starkt magiskt färgade, då livet frambringas genom en mystisk kraft - alltså inte där "guden" är en personlig kraft med egen skapande makt, i fullhet.

Solguden Ra.

OCH GUD SADE:
- VARDE LJUS!
OCH DET BLEV LJUST.

Bibeln tillskriver Skaparen avgörande personliga egenskaper. Den kraft som verkar i det gudomliga Ordet är övernaturlig, men inte magisk. Guds skapande kraft är bortom all den kraft vi känner till.

En sak till.
De hedniska skapelsemyterna uppfattar världselementen som "personligheter" och "gudar".
Så är det inte alls i den bibliska berättelsen. Där är hav, himmel, jord och luft föremål, inte personer som själva kan agera.

Just i denna aspekt möter jag mycket kritik - att all religion är påhittad.
Nej, och ja. I de grekiska, fornnordiska och mesopotamiska myterna har människor lagt in psykologi i naturfenomen för att försöka förstå tillvarons dunkla krafter.
Medan Bibelns berättelse är helt fri från ett sådant guda-panteon.

Inget guda-panteon.

Nu lyfter jag fram tanken om PANTEISMEN.

Pan betyder = överallt. Teos = gud. Alltså läran om att Gud är överallt i allt.

Panteismen vill identifiera Gud med skapelsen. Men det är lika ologiskt som att identifiera bagaren med bullen... Bagaren är absolut något helt annat än det verk han har skapat i bageriet, eller hur!

Bibeln talar tydligt om att Gud aldrig kan identifieras med sin skapelse. Gud är ett personligt väsen som existerar före världens skapelse, och som är väsensskild från skapelsen.
Att Gud skapar betyder att Gud - som är av evighet - frambringar något som är helt utanför Gud själv, något som inte är Gud.

… GUD HAR SKAPAT ALLT, SYNLIGT OCH OSYNLIGT.
HAN FANNS FÖRE ALLTING OCH ALLTING HÅLLS SAMMAN I HONOM.
Kolosserbrevet, om Kristus, kap 1:16.

Det betyder att Gud även har kontroll över kaosmakterna och samordnar dem, till ett kosmos.

Gud samordnar kaos till kosmos.

POLYTEISM.

Poly betyder = många. Teism = läran om Gud. Alltså läran om många gudar.

Polyteismen finns framför allt i de österländska religionerna där hinduismens mängder av gudar är det viktigaste exemplet.
Bibeln erkänner att det finns många gudar...som bara är av-gudar. Just därför kommer budordet:

DU SKALL INGA ANDRA GUDAR HAVA JÄMTE MIG.
2 Mosebok kap 20.

Den bibliska skapelsetanken visar att ingen annan gud är Skaparens konkurrent.

En helt annan litterär nivå.

DUALISM.

Duo = två. Alltså att tillvaron skulle vara uppdelad i en ond och en god del.
Bibeln talar om att Gud har skapat allt, och ingenting existerar utanför hans allmakt.
Många andra skapelseberättelser talar om en kamp mellan en ond drake och en god skaparmakt.
Så är det alltså inte i Bibeln.

Dock finns det en fiendskap mot Gud som beror på den fria viljan, men det tar vi en annan gång.
Även det ryms inom Guds skapelse.


FATALISM.

Fatalism betyder Ödes-tro.
Tillvaron är blind. Den styrs av blinda krafter, slumpmässigt. Det som sker det sker.
Ofta utan sammanhang och mening.

Denna ödestro kan skapa hemska livssituationer där människor frånkänner sig sitt ansvar och sitt förnuft.
- Jag går ut i gatan, överlever jag så överlever jag, då var det meningen...

Fatalismen är djupt obiblisk och har ingen kontakt med Guds vilja, som är god.
Gud vakar över sin skapelse och genomför sina planer och sitt eviga råd.

Gud vakar över sin skapelse.

ATEISMEN.

A = betyder "icke". Teos = Gud. Alltså, ateismen är tron på att Gud icke existerar.

Men redan det antagandet att förneka Guds existens, innebär att ateisten indirekt erkänner Guds existens... som han/ hon förnekar...!

I skapelseberättelsen framställs Gud som den stora, odiskutabla realiteten, hela tillvarons ursprung och allt livs källa.
Ateismen har inget annat alternativ än att livet har uppkommit av sig självt... vilket är lika otroligt som att bullarna bakar sig själv.


AGNOSTICISMEN.

A = betyder "icke". Gnosis = kunskap. Alltså gnosticismen menar att vi kan inte veta något om Gud. Det är en mer ödmjuk inställning till tillvaron.

Men skapelsetanken står i motsats även till gnosticismen. Bibeln visar tydligt att vi visst kan veta något om Gud, eftersom Bibeln inte är en filosofi, inte heller mänskotankar från annat håll.
Gud gör sig känd för oss genom sin skapelse och sina gärningar.

TY ALLT SEDAN VÄRLDENS SKAPELSE HAR GUDS OSYNLIGA EGENSKAPER, HANS EVIGA MAKT OCH GUDOMLIHET KUNNAT UPPFATTAS I HANS VERK OCH VARIT SYNLIGA.

DÄRFÖR FINNS DET INGET FÖRSVAR FÖR DEM, DE HAR HAFT KUNSKAP OM GUD MEN INTE ÄRAT HONOM SOM GUD, ELLER TACKAT HONOM.
Romarbrevet 1:20-22.

Gud är ande.

HUMANISM.

Human, engelska, = människa, samma som Homo. Alltså, humanismen sätter människan som alltings högsta mått, inte Gud.
Det är människan som själv vet vad som är rätt. Människan definierar själv vad som är sanning, och den är därmed relativ.

Humanismen blir därför ofta ateistens livsåskådning. Det finns ingen plats för Gud och inte heller för någon Skapare. Evolutionismen ligger som förklaring för livets uppkomst.


MATERIALISM.

Skapelsetron står i motsats till materialismen genom att hävda att det synliga har blivit till av det osynliga.

I TRO FÖRSTÅR VI ATT VÄRLDEN HAR FORMATS GENOM ETT ORD FRÅN GUD, OCH ATT DET VI SER INTE HAR BLIVIT TILL UR NÅGOT SYNLIGT.
Hebreerbrevet kap 11:3.

All materia har alltså blivit till genom anden - ty Gud är ande.

Ordet "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord" omöjliggör idén om att materien skulle vara evig. Då kvarstår fortfarande frågan varifrån materien kommer...
Materialismen vill inte ha med Gud att göra, och hävdar därför evolutionslärans påstående om att allt liv har uppkommit genom själv-skapelse.

Kan du skapa dig själv...?

Hitta dig själv. Och finn Gud.

TEOCENTRISK.

Teos = Gud. Teocentrisk, alltså att hela tillvaron har Gud som centrum och mittpunkt, inget annat.

Alla dessa -ismer fungerar inte som förklaringsmodell av hur allting har kommit till.
Den stora sanning som skapelseberättelsen  först och främst vill visa är att Gud är hela universums skapare.
1 Mosebok är ingen teoretisk bevisföring för Guds existens, har du tänkt på det? Gud är själva utgångspunkten. Själva varat.

I Bibelns första majestätiska vers träder Gud fram som Skaparen, den som är till före allting, och den som allt levande har att tacka för sin existens.
Skapelsen är alltså teocentrisk, ett verk av Gud, till hans egen ära.

Universum är teocentrisk.

Det är nu du ska gå och dricka lite saft och pausa, för här fortsätter nu ett par olika tolkningar av skapelseberättelsen, där du bland annat ska få höra om den mycket märkliga GAP-teorin... Gap, som i glapp.

Skapelseläran är grundläggande för den judiskt-kristna tron. Därför är det inte underligt om världslig filosofi går till angrepp mot Bibelns huvudsats, att Gud är Skaparen av allt.
Men vad gäller naturvetenskapens landvinningar så finns det inte omedelbart ett motsatt förhållanden.

Tro och vetenskap kan gå hand i hand, särskilt om man ser att den ena svarar på frågan "Varför finns livet" och den andre svarar på "Hur gick det till".

Det finns tre grunduppfattningar när det gäller universums tillkomst:

1) momentan skapelse, alltså att livet skapat i ett stycke.
2) naturalistisk evolution, med slump och utan mening och mål.
3) teleologiskt ledd skapelseevolution, alltså ändamålsenlig.

Fantastiska strukturer!

GAP-TEORIN.

Gapteorin, eller restitutions-teorin som den också kallas, hävdar att i begynnelsen skedde en ur-skapelse, följd av en katastrof som ledde till att jorden blev öde och tom, men sedan återställdes:

Vers 1 -  I BEGYNNELSEN SKAPADE GUD HIMMEL OCH JORD.
Vers 2  - OCH JORDEN VAR ÖDE OCH TOM.
Vers 3 -  OCH GUD SADE: VARDE LJUS...

Man tänker sig ett långt tids-gap mellan vers 1 och 2.
De sex "skapelsedagarna" uppfattas då som ett återställande av det som ödelagt jorden.
Guds ljus blir en restitution av jorden så att den kan bli människans boning.

Intressant!

Denna teori blev populär redan före reformationen hos en del teologer. Det var då geologin började klargöra frågan om jordens ålder, och de menade att jorden hade existerat mycket längre än de 4000 år som bokstavstroende hade räknat ut.

Finns det ett gap, ett glapp?!

Exegetiskt, alltså bibelteologisk tolkning, begynner gap-teorin på det hebreiska verbet "hajá" - "var" eller "blev". Då kan översättningen bli:

… OCH JORDEN BLEV ÖDE OCH TOM...

Om meningen är att jorden var öde och tom ända från urskapelsen, så behövs inte ordet "hajá" i sammanhanget...
Dessutom används ett annat skapelse-verb under de "sex skapelsedagarna", nämligen ordet "'a´sa" (kommer du ihåg det jag skrev i inledningen?!) som betyder formge den materia som redan finns, inte att skapa ur intet.

Detta kan alltså tolkas utifrån hebreiskan så att jorden har ödelagts genom Guds domshandling.

På denna exegetiska grundval har man byggt upp teorin att Gud i begynnelsen skapade jorden som en boingsplats för en pre-adamitisk mänskosläkt, alltså inte öde och tom.
Sedan inträffade en katastrof, troligen en världsvid översvämning (se kommande inlägg).

En katastrofal översvämning.

Denna katastrof beskrivs som Syndafloden i 1 Mosebok kap 6-8, orsakad av upproret i änglavärlden då Lucifer ville bli gud själv.

DE BORTSER FRÅN ATT DET FÖR LÄNGE SEDAN FANNS HIMLAR OCH EN JORD SOM HADE UPPSTÅTT UR VATTEN OCH GENOM VATTEN, I KRAFT AV GUDS ORD.

DEN VÄRLD SOM DÅ FANNS, DRÄNKTES DÄRFÖR I VATTEN OCH GICK UNDER.

MEN DE HIMLAR OCH DEN JORD SOM NU FINNS ÄR I KRAFT AV SAMMA ORD SPARADE ÅT ELDEN.
2 Petrus brev kap 3:5.
FÖR HERREN ÄR EN DAG SÅSOM TUSEN ÅR OCH TUSEN ÅR SÅSOM EN DAG.

På detta sätt blir det ett gap mellan Bibelns första och andra vers. Här finns utrymme för alla de perioder som vetenskapen talar om!
Fossiler uppfattas som rester från den första skapelsen, och det blir då ingen konflikt mellan 1 Mosebok, Genesis, och geologin.

Utrymme för alla perioder.

Restitutions-teorin, att livet är återställt, får stöd även av den tanken att det finns en kamp mellan Gud och kaosmakterna. Skapelsen och återlösningen hör ihop. Tidslinjen är linjär, med en början och ett slut, inte en cirkel.

Det finns mycket, mycket mer att säga, men här sätter vi punkt, eller tankestreck - - -

Detta att Bibelns skapelseberättelse diskuteras än i dag är faktiskt uppseendeväckande. Det gör ju på intet sätt de mytologiska berättelserna. Den tåler att granskas och den tåler att brottas med.

Skapelseberättelsen står där i sin enkla värdighet också i ljuset av modern vetenskap.

Och slutsatsen för den lilla människan är ju:
- Är livet utan mening, eller finns det Någon som har tänkt ut allt detta och iså fall också skapat mig, efter sin vilja...

Då är det värt all möda i världen att lära känna denna Skapare, och leva i Guds underbara vilja!
Börja med att tack Gud och ge honom äran för allt liv, ditt eget särskilt, och se vad som händer...

Fröjdefulla tavlor!

 

Jag avslutar med Kerstin Anérs psalm nr 27:

DU ÄR STÖRRE ÄN MITT HJÄRTA, DU SOM ALLTING KAN OCH VET.

DU SOM HAR I DINA HÄNDER, VINTERGATANS HEMLIGHET.

DU SOM SKAPADE ATOMEN, DU SOM SPRÄNGDE SOLENS SKAL

VÄRLDEN, DEN OMÄTLIGT DJUPA, MÄTER DU MED LAG OCH TAL.


Skapande hälsningar från Helene F Sturefelt,

- skapelsetroende, läsare av både Illustrerad Vetenskap och Illustrerat Bibellexikon,
- och konstälskare! Beställ Christer S Fröjds tavlor! www.hoxahart.se
- och läs din Bibel med öppna ögon.

Skaparen är mer än sin skapelse.

Puh, så varmt det är idag! + 28 grader...