FÅR MORMOR ÄLSKA?

Kärlek på äldreboendet.

Hon tiggde om hans kärlek.
Den hade aldrig varit självklar men hon hade alltid kämpat för den.

Nu låg han halvdöd på ett äldreboende efter en stor stroke. Stel, blek och orörlig älskade hon honom fortfarande.
Hon såg bortom sjukhussängens sterila gavlar och mindes den tid då de verkligen älskade varandra.
Ja, i alla fall hade de sex i den varma dubbelsängen där hemma, men det var mer än kropparnas förening för henne.

Lily älskade Max, men han hade henne bara som en investering i hemmet.

Var livet slut nu?

Ensidig kärlek.

Hon var lite yngre än han, fullt frisk enligt vad hon tyckte själv, och när hon sminkade sig blev hon riktigt attraktiv.

Den här eftermiddagen var det gymnastik med dans i samlingssalen.
Glad musik strömmade genom högtalarna och den hurtiga undersköterskan gjorde allt hon kunde för att muntra upp de gamla.
De satt på stolar och stampade takten. Några försökte sig på några danssteg och i ögonen lyste ungdomens glädje.

Lily bad enträget om hjälp att lyfta upp Max i stående ställning så att han också skulle kunna få känna en fläkt av det levande livet.

Men det fanns ingen kontakt. Känslan var helt borta och förmågan stendöd.

- Max känner mig inte längre, sa Lily med tårar i rösten.

Skönheten finns där.

En tid senare flyttade det in en man i rummet mitt emot dem i korridoren.
Erik "flygare". Med full charm och ännu levande sinne.

Han såg Lily direkt och blev intresserad, gamla karln. Men hon hade för länge sedan slutat spana efter andra män. Till dess att den här dagen kom...

Hjärtat tog ett skutt. Värmen började strömma genom kroppen och Lily såg till att de fick sitta bredvid varann på bingon.
De andra surtanterna blängde. De såg nog att Erik var stilig, och de längtade lika mycket efter kärlek som Lily.

Bakom det rynkiga skinnet finns en levande människa som vill bli sedd och älskad. Alltid!

Första inviten kommer.

Erik och Lily började träffas. De smög in till varandra och Max sov ju hela tiden.
Hans händer gjorde väckte hela hennes kvinnlighet, och hon ville, hon ville...

När julen kom, samlades familjen hemma hos den enda dottern och hennes familj. Max satt i rullstol och sov, men traditionerna skulle upprätthållas.
Lily hade ett alltför glatt leende som bara den har som är kär igen.

Vid kaffet sa Lily rättframt:
- Jag har träffat en man!

Saliven rann i munnen på Max. Jullekarna stannade av. Dottern tittade på sin mamma, dödsförskräckt.
- Vad har du?? Pappa är ju inte död än!!

Vreden över den gamla mammans nytända kropp lät inte vänta på sig. Kommunikationen låste sig helt. Och barnbarnen förstod ingenting.

Kan mormor älska?

Får mormor älska?

Han älskade aldrig.

Hur ser vi på de gamlas kärlek?
Eller rättare sagt; hur vill vi själva ha det en gång i framtiden?
Ska vi fortsätta tigga om kärlek och uppmärksamhet tills hoppet är ute? Eller ska vi ta den möjlighet som ges oss?

Dottern pratade ihop sig med sin man. De beslöt sig för att möta Lily med härskarteknik.
- Mor, du är inte riktigt frisk... Vi har märkt att du glömmer saker ofta...
- Ja! Jag minns inte vad jag ska komma ihåg! skojade hon.
- Nej, det är allvar, du börjar bli dement. Du måste ha vård.

Men Lily ville åka till Paris. Med Erik. Och beställde flygbiljetter. Men vårdpersonalen hejdade henne innan hon kom till Kastrup.
Hon fick inte vara så levande som hon var.

Kontrollen var viktigare.

Hon hade hellre dött lycklig i Paris.

Hon drömde om Paris.

Max blev allt sämre.
Lily och Erik umgicks allt flitigare. Hon insåg att hennes make aldrig hade älskat henne, för så som Erik tog henne runt midjan hade hon aldrig känt förut...

Det blev dans igen i dagrummet.
Härlig musik strömmade ut över de trötta människorna. Surtanterna blängde igen på när Erik bjöd upp Lily.
- Jag vill kyssa dig!
- Inte här!
- Jo, här. Låt dem titta!!

Och han kysste Lily tillbaka till livet och kärleken, allt medan demensen åt upp de sista resterna av ungdomens minnen.

Kyssen!

Var Lily otrogen mot sin man?
Eller var det han som hade upplöst äktenskapet inifrån genom att aldrig riktigt bry sig om henne?

Jag vet vad jag tänker.

Du har just nu fått höra den danska filmen "Älska igen" med Ghita Nörby och Sven Wollter.
Den sändes i förra veckan och väckte många tankar och känslor.
Låt oss aldrig sluta älska!

Tack för en underbar film! Dansk dessutom.
Ghita Nörby och Sven Wolter gestaltar dessa båda mycket innerligt och levande. Det är mer än teater. Det är på riktigt.

Spirar ständigt på nytt.

Och Predikaren i Gamla Testamentet beskriver den åldrande kroppen så underfundigt.

Låt oss fortsätta älska även när tänderna blir färre, hörseln sämre och ögonen skumma.
Låt oss våga älska trots att benen darrar och håret blir vitt som mandelträdets blom.
Låt oss älska innan kaprisknoppen blir utan kraft, hjärtat brister och hjärnan släcker ned...

Läs nu denna urgamla text:

SÅ TÄNK DÅ PÅ DIN SKAPARE I DIN UNGDOMSTID, FÖRRÄN DE ONDA DAGARNA KOMMER OCH DE ÅR NALKAS, OM VILKA DU SKALL SÄGA:
- JAG FINNER INTE BEHAG I DEM...

Det kommer en tid då...

… DEN TID DÅ VÄKTARNA I HUSET DARRAR OCH DE STARKA MÄNNEN KRÖKER SIG,
DÅ MALERSKORNA SITTER SYSSLORLÖSA, SÅ FÅ SOM DE NU HAR BLIVIT.

Kaprisknopparna...

OCH SKÅDERSKORNA HAR DET MÖRKT I SINA FÖNSTER,
DÅ DÖRRARNA ÅT GATAN STÄNGS TILL
MEDAN LJUDET FRÅN KVARNEN FÖRSVAGAS.

DÅ MAN STÅR UPP NÄR FÅGELN BÖRJAR KVITTRA
OCH ALLA SÅNGENS TÄRNOR SÄNKER RÖSTEN.

DÅ MAN FRUKTAR VAR BACKE, OCH FÖRSKRÄCKELSER BOR PÅ VÄGARNA.

DÅ MANDELTRÄDET BLOMMAR OCH GRÄSHOPPAN SLÄPAR SIG FRAM OCH KAPRISKNOPPEN BLIR UTAN KRAFT...

Är du utan kraft?!

NU DÅ MÄNNISKAN SKALL FARA TILL SIN EVIGA BONING OCH GRÅTARNA REDAN GÅR OCH VÄNTAR PÅ GATAN,

JA , FÖRRÄN SIVLERSNÖRET RYCKS BORT OCH DEN GYLLENE SKÅLEN SLÅS SÖNDER,

OCH FÖRRÄN ÄMBARET VID KÄLLAN KROSSAS OCH HJULET SLÅS SÖNDER OCH FALLER I BRUNNEN,
OCH STOFTET VÄNDER ÅTER TILL JORDEN VARIFRÅN DET HAR KOMMIT
OCH ANDEN VÄNDER ÅTER TILL GUD, SOM GIVIT DEN.
Predikaren kap 12:1-7.

Titta noga på frökapslarna.

Låt mormor, morfar, farmor och farfar älska!
Så att livet får ett lyckligt slut.

Innan gråterskorna kommer och vår Skapare skiljer kropp och ande från varandra.

Kärleksfulla hälsningar från Helene Sture Mormorsdotter,

-  som fotograferade TV'n…
- och en självsådd okänd växt i Havelidens rabatt - en busk-vallmo? En dubbel korn-vallmo? På samma stjälk satt både en bred frökapsel och en rund och enklare - precis lika komplicerat som i livet för övrigt...

Tillsammans.