SKOLAVSLUTNING på GRÄS

Skolavslutning.

Det här blev ju hur bra som helst!

Skolavslutning på gräs. Inte i en kyrka. Den infekterade debatten finns inte här på denna skola i Sölvesborg.
Visserligen finns det en missionskyrka femhundra meter bort, men den rymmer inte ens hälften av alla oss som var närvarande idag.

Nattens oväder med åska, blixt och hagel gjorde gräset ordentligt blött, så barnen fick sitta på skyddande presenningar. Solen hann torka upp marken lite grann, lagom tills att barnen kom tågande med svenska flaggan i täten.

Svenska flaggan.

Det var imponerande att se två tjejer i trean vara programledare, med säkert tilltal i mikrofonen och full koll på ljudteknikern.
- Anders, höj volymen!

De stora huskropparna gav skydd för vinden som bitvis var kraftig.

Vi fick höra sånger om sommarlovet och förstås Idas sommarvisa, där Gud finns förklädd mellan raderna.

- Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte Nån sätter fart...

Många nationaliteter finns i klasserna och det var fint att se hur samstämmigt de sjöng.

Det var en kolossal disciplin bland alla föräldrar och mormödrar och farfäder. Alla lyssnade andäktigt, och vi var många - säkert över hundra personer.
Alla ville höra barnens framträdande och de fina dikterna de gjort.

Dock inte alla.

Paradisträd.

Några pappor stod och diskuterade bildkvalitet i mobilen. En rökande man pratade högt med sin son på arabiska. Några syriska kvinnor tjattrade och pratade mitt under rektorns tal...
Sådan oförskämdhet står jag inte ut med.

Jag knackade samtliga på axeln och vädjade om tystnad.

Barnen är ingen bakgrundskuliss. De är på riktigt.

Och de ska ha vår fulla uppmärksamhet.

Tystnad.

När musikinstrumenten kom fram blev jag nervös.
Jag minns själv när jag i tredje klass spelade blockflöjt på Brattåsskolan i Kållered inför samtliga...

Nu var det några killar som drog några darriga ackord på bas och elgitarr.
En flicka spelade tvärflöjt tillsammans med sin kompis med cellon.
Det gnisslade och pep, men de klarade det!

Applåder!

Så mycket folk!

Roligast var treornas dansnummer med jenka, shuffle, disco och flossa - jag smygdansade bakom trädet.

Tvåorna sjöng "Polare i poolen" - även om de regnar och vi har inga pengar kan vi ändå hitta på nåt skoj...

Barnen hade skrivit rektorns tal - vilken suverän idé!
De var verkligen delaktiga.

Jenka!

Ingen präst var närvarande, men vår Herre var ändå där... Förstås!
På sångbladet fanns texten till Den blomstertid nu kommer, två verser, med alla ord intakta.
Alla sjöng med - sekulariserade, tvivlare, troende, muslimer, ateister...

DE FAGRA BLOMSTERÄNGAR OCH ÅKERNS ÄDLA SÄD
DE RIKA ÖRTESÄNGAR OCH LUNDENS GRÖNA TRÄD

DE SKOLA OSS PÅMINNA GUDS GODHETS RIKEDOM
ATT VI DEN NÅD BESINNA SOM RÄCKER ÅRET OM.

Det var mycket vackert.

Blomstertid-psalmen.

Skolavslutningen avslutades med att avgångsklassen fick ballonger som på given signal släpptes upp i luften.
- Glad sommar!

Tjohoo!

Och så kom åskknallen...

Som tur var stannade mullret borta vid Hanöbukten, men vi blev lite rädda.
En pojke var helt säker:

- Pappa, det var Gud som blev arg för att vi släppte iväg ballonger som smutsar ned hans miljö, pappa, hör du vad jag säger... ?!

Nej. Han grejade med sin mobil.

Festligt! Men blev Gud arg?

Jag är hellre utomhus på gräs och sjunger psalmer med barnen, än är inne i en kyrka där ingen får be en bön...

Mina medhavda jordgubbar var alldeles mosiga av cykelturen till Falkviksskolan.
Jag delade dem med fiskmåsarna och välkomnade sommarlovet även för egen del.

Glad semester!

Helene Sture Gräsfelt,

- som älskar barn, ballonger och finklänningar,
- och tystnad så man kan höra...